<anforande>
<dok_hangar_id>2458935</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0973</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:73 Onsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>73</dok_nummer>
<dok_datum>2011-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Funktionshindersfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CCAA9405-86CC-449E-8763-41D2CF4F726A</anforande_id>
<anforande_nummer>232</anforande_nummer>
<talare>AGNETA LUTTROPP (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! För tids vinning har jag kortat ned mitt anförande och dyker rakt ned i ögonproblematiken.
Barnkonventionen gäller i hela Sverige, oavsett var man bor. Så ser det dess värre inte alltid ut. Barn som inte får hjälp att rätta till synfel utvecklar inte synskärpan. Detta kan inte rättas till senare i livet. Glasögon till barn borde ses som medicinsk behandling så länge synen utvecklas.
Barn med synfel ska naturligtvis ha de glasögon de behöver. Glasögonen är en förutsättning för inlärning för de barn som har synfel. Det ska inte vara beroende av vare sig familjens ekonomi eller var i Sverige barnet bor om glasögon blir verklighet för de barn som behöver det. Det är nödvändigt för att barn ska kunna utvecklas och hänga med i skolan och delta i gemenskapen med sina kamrater.
Om barn över huvud taget kan få bidrag till glasögon i dag beror helt och hållet på var i landet de bor. De flesta landsting har någon form av subventionering för barn mellan två och sju år, men bidragen varierar från 250 till 1 250 kronor. För barn i skolåldern är situationen mycket värre då enbart ett fåtal landsting ger bidrag till barn som fyllt sju år, detta trots att glasögon för skolbarn med synfel är nödvändiga för inlärning. Om vi är kloka nog att satsa tidigt och stödja barn och ungdomar med funktionsnedsättning är vi ett land med styrka. 
Att få assistans vid sjukhusvistelse är en klar förbättring och en stor trygghet för de personer med funktionsnedsättning som är i behov av det. Även LSS-kommittén pekade på detta behov. Om det finns särskilda skäl kan man redan i dag få det vid sjukhusvistelse upp till fyra veckor, men det räcker inte alltid. Arbetsgruppen Rekrytering av personliga assistenter föreslog en ökning till tre månader, och dåvarande Riksförsäkringsverket föreslog sex månader. Vi vet att det pågår ett arbete i Socialdepartementet i denna fråga, men vad vi vet har ingenting hänt. Det är därför vi lyfter fram den på nytt.
Till sist om ledsagarservice enligt LSS. LSS-utredningen 
Möjlighet att leva som andra 
föreslog att personkrets 3, det vill säga personer som har andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder vilka ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och som har ett omfattande behov av stöd, ska ha rätt till daglig verksamhet. Tyvärr har regeringen inte lagt fram ett sådant förslag.
Vi anser att det är mycket viktigt att noga följa utvecklingen av hur man i olika kommuner hanterar personkrets 3 - för det ser också olika ut - och deras rättigheter och återkomma och överväga rätt till daglig verksamhet eller på annat sätt anpassad arbetssituation för människor med psykisk funktionsnedsättning.
Jag säger självklart ja till alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinning lyfter jag fram reservationerna 10, 11 och 13 och 15.
</anforandetext>
<intressent_id>0919433006307</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01SoU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-03-17 05:13:11</systemdatum>
<systemnyckel>277301</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0973/#anf232</protokoll_url_www>
</anforande>
