2458935 GY0973 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:73 Onsdagen den 16 mars 2010/11 73 2011-03-16 00:00:00 Kultur och fritid för barn och unga föredragning av utskottsärende med eventuell debatt E965B0CE-A17B-4B54-99B9-A037624AD32F 116 TINA EHN (MP) MP Herr talman! Kultur är det som gör oss till människor. Barn och unga har i fråga om detta samma behov som vuxna. Men i stort är det vi vuxna som har tolkningsföreträde i samhället. Det syns också i kulturpolitiken. Med den borgerliga regeringens skolpolitik, inte minst, blir det än mer allvarligt och ställer saker på sin spets. På något sätt utgår vi från att människor växer upp, blir demokratiska, lär sig granska, blir empatiska, kloka och kreativa. Det är en god inställning. Men likaväl som vi tror att det är viktigt att skicka med varje generation kunskaper om matematik, om grammatik och om språk borde följden av ett sådant resonemang vara att vi, lika självklart som vi skickar med språk och siffror, ger människor möjlighet att utveckla medmänsklighet, demokrati, ifrågasättande och kreativitet. Genom att man ökar tyngden och vikten i fråga om det kulturella genom att ge unga fler redskap i deras utveckling ger kulturen möjligheter att fånga upp och hitta vägar för att utveckla en bredare kapacitet hos unga och barn och i förlängningen hos mänskligheten i stort, tror jag. Barn och unga utgör drygt en femtedel av Sveriges befolkning. En aktiv kulturpolitik för barn och unga utgår från att alla människor är kreativa och skapande varelser. Tillgången till kultur, de möjligheterna och förutsättningarna, behöver sättas i främsta rummet. Grunden ska vara FN:s konvention om barnens rättigheter. I reservation 1 uttalar bland annat jag att de kommunala kultur- och musikskolorna måste göras tillgängliga för alla. Miljöpartiet anser att en samverkan mellan musik- och kulturskolor, amatörföreningar, professionella utövare och kulturinstitutioner är ett viktigt utvecklingsområde. En integrerad kulturverksamhet i skolan gör att skoltiden upplevs mer meningsfull. I dag vet vi att det gynnar all kunskapsutveckling att också se till de estetiska ämnena och deras betydelse. Därför behövs det, tycker vi, betydligt fler kulturpedagoger - och dessa borde vara engagerade i skolan - än som är fallet i dag. Jag passar på att säga att jag naturligtvis stöder samtliga reservationer som Miljöpartiet skrivit under, men jag yrkar bifall endast till reservation 1. Det finns många klyftor i samhället. En handlar om läsning och läsande. Att stimulera till nyfikenhet och till möjlighet till läsning skapar också lust att läsa. Men enligt uppgifter från till exempel Kulturrådet finns det allvarliga brister. En av tio skolor saknar tillgång till en samling böcker, och 250 000 elever har inte tillgång till ett skolbibliotek - detta alltså enligt Kulturrådet. Jag vet att en ny skollag kommer som innefattar att nämnda rättighet ska finnas på alla skolor. Den kan vara positiv i grunden men kan kanske också ställa till det för en del små skolor. Där kan jag tänka att vi som politiker har ett större uppdrag i att se framåt, att se vad som behövs i den framtida biblioteksrollen. Jag tror att det behövs väldigt välutbildade bibliotekarier som inte minst kan vara lotsar i det framtida digitala samhället. På en svensk forskningspanel sammanfattas en del om hur det ser ut med läsandet. Man kan säga att det är så som det sägs, nämligen att kvinnor läser mer än män. Men sett till vad som läses är det mycket annat än böcker och tidningar som läses. Det gäller då kataloger, lappar, listor, fraktsedlar och scheman. Av den statistiken framgår att kvinnor och män läser ungefär lika mycket. Vi har ett skriftsamhälle som gör att vi ska läsa på kaffeautomater. Vi ska trycka rätt kod när vi ska ta ut pengar eller när vi ska betala. Det finns alltså mycket i samhället som gör att god läskunnighet och förståelse behövs. Tyvärr svarar inte svenska elevers skolresultat mot de krav som det nya skriftsamhället ställer. Trots att vi alla måste läsa överallt sjunker läsförmågan för alla. I slutet av 1980-talet låg svenska högstadieelever på tredje plats i världen, men strax före millennieskiftet låg de på nionde plats med bland annat Finland, Sydkorea, Kanada och Nya Zeeland före Sverige. Försämringen fortsätter. Tydligen lever svenska elever i den falska föreställningen att läsningen förlorat i betydelse nu när de audiovisuella medierna blir allt vanligare. Vi får naturligtvis ta till oss detta och se hur vi kan öka möjligheterna här, hur vi kan öka intresset och motivationen för att läsa. Allt det här kan man hitta i, tror jag, en PISA-undersökning på Skolverkets hemsida. I betänkandet finns två andra reservationer som jag varit med om att skriva under. Den ena handlar om unga transpersoners villkor och den andra om Unga Klara. Rätten till kultur ska gälla alla barn och unga, oavsett funktionalitet eller sexualitet. I dag är det alltför stora skillnader när det gäller möjligheterna att ta del av kulturen. Vi i Miljöpartiet anser att en mångfald av olika aktörer är viktigt för att säkerställa skapandet och utövandet av kultur för barn och unga. Centrum för barnkulturforskning och Unga Klara är två olika exempel på hur kunskap om barn- och ungdomskultur kan utvecklas och kunskaper spridas. En stor del av barns och ungas kultur sker inom ramen för de ideella barn- och ungdomsorganisationerna. Skapandet och utövandet av kultur kan många gånger likställas med det icke-formella och livslånga lärandet. En meningsfull fritid får effekter. Den förbättrar hälsan och ökar självständigheten, självförtroendet och utvecklingen av vänskap och nätverk. Jag skulle vilja avsluta med några ord av Jonas Gardell: När jag var liten kunde jag trolla. Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet, färdas obegränsat i tid och rum, jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny. När jag var liten kunde jag trolla. Det var innan de lärde mig att jag inte kunde. 0154189076919 GY01KrU6 N 2011-03-17 05:13:11 277185 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0973/#anf116