2446555 GY0966 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:66 Torsdagen den 3 mars 2010/11 66 2011-03-03 00:00:00 Offentlig förvaltning val F5C0DB72-655E-44C4-A573-BE76FA3EEDEC 21 KARIN GRANBOM ELLISON (FP) FP Fru talman! Sverige är ett land som gjort sig känt för att i internationell jämförelse ha låg korruption. I det index som Transparency International gör ligger Sverige i toppskiktet. Det kan vi vara stolta över, men självklart finns problem också i vårt land. På senare tid har vi exempelvis i medierna uppmärksammats på korruptionsfall i kommuner. Öppenhet och insyn främjar låg korruptionsnivå. Detta behöver kompletteras med skydd för whistle-blowers, det vill säga de människor som anmäler korruption och andra oegentligheter. Om ingen vågar slå larm finns risken att missförhållanden aldrig upptäcks, än mindre åtgärdas. Det finns skydd i dag, men det har inte alltid visat sig vara tillräckligt starkt. Vi i Folkpartiet har på olika sätt engagerat oss för ett starkare skydd för whistle-blowers, och vi är glada över den breda uppslutning som nu finns i frågorna. I det arbetsmarknadspolitiska program som vi antog vid vårt senaste landsmöte är skyddet för whistle-blowers en särskild punkt. Vi menar att företag och andra arbetsgivare bör ha en egen policy som gör att anställda som larmar inte ska behöva oroa sig för repressalier från arbetsgivaren. Ledningen har ett ansvar för att stävja oegentligheter genom att vidta egna åtgärder. Det gäller både i det privata näringslivet och i det offentliga. Vi försöker också själva som offentliga arbetsgivare dra vårt strå till stacken. Folkpartiets landstingsråd i Stockholms län skriver på DN Debatt vid årsskiftet att de arbetar aktivt med att i landstingets verksamhet se till att whistle-blowers får det skydd de ska ha och att medarbetarna vet om det. Särskilda system kan inrättas för anmälningar. Jag har sett en siffra på att minst ett hundratal företag i dag har särskilda whistle-blower-system för att garantera anmälarens integritet och att anmälningen hamnar rätt och tas omhand. Datainspektionen har i november förra året utfärdat föreskrifter som ska göra det enklare att införa whistle-blower-system. Likaså har jag sett att Göteborgs kommun, efter problem med misstänkt korruption, velat införa en whistle-blower-funktion men fått nej eftersom de vill ha möjlighet att ta emot mer information än Datainspektionens villkor medger. Som lagstiftare har vi ansvar för att det finns bestämmelser som ger skydd för den som informerar, varnar eller på annat sätt bidrar till att beivra oegentligheter i myndigheter, företag och andra organisationer. Skyddet för whistle-blowers behövs i både offentlig och privat verksamhet. Detta kan vara värt att understryka eftersom betänkandet i dag handlar om offentlig förvaltning. När det gäller regelverket för offentligt finansierad verksamhet menar vi i Folkpartiet att det behövs ett starkare lagskydd för den som avslöjar allvarliga missförhållanden. Särskilt viktigt är detta i vårdsektorn och i annan sådan verksamhet där enskildas liv och hälsa berörs. En starkare lagstiftning om efterforskningsförbud i offentligt finansierad verksamhet som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen behöver enligt vår åsikt utredas. I Sverige har vi vid senaste årsskiftet ändrat grundlagen så att alla anställda i offentlig verksamhet nu omfattas av ett lagfäst skydd mot alla slags repressalier om de utnyttjar sin tryck- och yttrandefrihet. Det finns nu också straffregler om myndigheterna bryter mot detta repressalieförbud. Om vi tittar på andra länder ser vi att det finns stater som på sistone har skärpt det särskilda skyddet för whistle-blowers. I exempelvis Norge är det sedan 2007 straffbart med repressalier mot en person som slagit larm om oegentligheter. Den som utsatts kan få skadestånd. Minst 15 fall har prövats, och visslaren har fått rätt i cirka hälften av fallen. Det är angeläget att titta på andra länders lagstiftning för att eventuellt inspireras. I utskottet är vi överens om att det behövs en översyn för att se hur skyddet för whistle-blowers kan stärkas. Frågan spänner över flera områden - yttrandefrihet, anställningsskydd, lojalitet mot arbetsgivare och integritet. Var gränserna ska gå är inte enkelt att avgöra. Därför behövs en översyn. I juni 2010 överlämnades den offentliga utredningen om mutor och bestickning till regeringen där behovet att vidare se över skyddet för uppgiftslämnare påtalades. Ärendet ligger därmed på regeringens bord och beredningen av denna viktiga fråga fortsätter. Vi är alla överens om att en översyn behövs, men för oppositionen var det viktigt att detta markerades med ett tillkännagivande. För mig är den formfrågan inte så stor, utan det viktigaste är att vi kommer framåt i sak. Nästa vecka ska konstitutionsutskottet fortsätta fördjupa sig i vad som kan göras för att Sverige även framöver ska vara ett land med låg grad av korruption, bland annat genom att lyssna på forskarvärlden. Jag ser fram emot det. Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag. 0461756329828 GY01KU23 N 2011-03-04 06:59:39 276322 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0966/#anf21