<anforande>
<dok_hangar_id>2446555</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0966</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:66 Torsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>66</dok_nummer>
<dok_datum>2011-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Offentlig förvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>A6484258-59E0-46A4-829A-4EABDCAD0797</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>MIA SYDOW MÖLLEBY (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Som Peter Hultqvist sagt behandlas i detta betänkande motioner av vitt skilda slag. Det finns många bra motioner här. Ändå avstyrker vi dem rakt av - som brukligt är, ofta med hänvisning till att ett arbete pågår eller till att någon annan är ansvarig i frågan. Några av motionerna vill jag dock belysa lite extra.
Utbildning och kompetenshöjning för att myndigheter ska bemöta hbt-personer på ett bra sätt är nödvändigt och viktigt. Trots det har utskottet valt att avstyrka två motioner som behandlar dessa frågor.
Diskrimineringslagen ska motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. 
Diskrimineringsförbudet gäller alla med offentlig anställning. Samtliga arbetsgivare, även myndigheter, har förstås ett ansvar för att se till att de anställda har den utbildning och kompetens som krävs för att kunna följa gällande lagstiftning. Det inbegriper givetvis kunskap och kompetens så att ingen diskrimineras. Samtidigt kan det i vissa lägen finnas ett behov av riktade utbildningsinsatser, till exempel när en ny lagstiftning införs.
Senast frågan om utbildningsinsatser för ett bättre bemötande av hbt-personer behandlades här i kammaren reserverade vi oss till förmån för krav på utbildningsinsatser. Det har nu gått fyra år sedan dess. Läget har förbättrats, men vi är inte nöjda. Inom många myndigheter görs nu utbildningsinsatser. Självklart kommer vi att fortsätta att följa frågan om bemötandet av hbt-personer.
Jag vill också kommentera det som Peter Hultqvist sade om servicen i landet. Vi ser hur Sverige alltmer dras isär och att klyftorna ökar dels mellan individer, dels mellan regioner. Storstadsregionerna växer, och stora delar av landet blir allt ödsligare.
Staten kan inte fatta beslut om företags och affärers lokalisering. Många tycker att vi borde bestämma att det ska vara en affär i varje samhälle, men det går ju inte. Däremot kan och bör staten ta ansvar för och styra hur myndigheterna agerar när de möter medborgarna.
Det är viktigt att det går att leva ett bra liv och att försörja sig i hela landet. Men då krävs det att staten tar sitt ansvar för myndighetsstrukturen och servicen.
Försäkringskassan har nu aviserat en omfattande avveckling av sina lokalkontor. Den utveckling som vi vänt oss mot har ytterligare accelererat.
I debatten lyfts ofta frågan om företagande fram, inte minst om att små företag bör etablera sig på landsbygden. Landsbygdens framtid är små kreativa företagare. Men samtidigt avvecklas den service som invånarna behöver för att kunna leva på landsbygden.
Vilka ska starta de här företagen, och vilka ska arbeta i dem när grundstrukturerna försvinner?
Samhällelig service är viktig och avgörande för att människor ska kunna bo och verka på landsbygden. Samordning av servicen behövs också. Det behöver inte vara fråga om enbart statliga myndigheter, utan även kommuner och ideella organisationer ska kunna vara med i uppbyggandet av servicekontor.
Jag yrkar bifall till reservation 2. Jag yrkar också bifall till reservation 1 som vi tillsammans med Socialdemokraterna står bakom.
En motion i betänkandet som faktiskt tillstyrks handlar om whistle-blowers. Den utredning som Peter Hultqvist refererat till konstaterade att det nog kommer att behövas ytterligare skydd för personer som vill slå larm om oegentligheter. Men det ingick inte i utredningens uppdrag att närmare utreda det. Man vill därför återkomma. 
Det är bra att utskottet delar den uppfattningen och anser att riksdagen ska ge regeringen detta till känna. Dock har man klämt in en liten brasklapp om att det ska ske "i lämpligt sammanhang". Det kan väl betyda vad som helst, speciellt som det finns ett särskilt yttrande där man i princip talar om att det kommer att vara omöjligt för regeringen att klara av detta.
Eftersom man ändå landar i att detta ska göras och i att motionen ska bifallas lyfter jag inte fram den reservation som finns i sammanhanget. Vår uppfattning att det borde stå "snarast" i stället för "i lämpligt sammanhang".
</anforandetext>
<intressent_id>0415959965211</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01KU23</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-03-04 06:59:39</systemdatum>
<systemnyckel>276316</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0966/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
