2446555 GY0966 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:66 Torsdagen den 3 mars 2010/11 66 2011-03-03 00:00:00 (forts. från 10 §) Klimatpolitik m.m. (forts. MJU12) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0E885A1D-D707-43C2-A02A-9FC6AD15AB03 112 ROGER TIEFENSEE (C) C Fru talman! Åhörare, kolleger i riksdagen! Trots att vi har haft en hård vinter, som nu går mot slutet, råder det inget tvivel om att klimatet har blivit varmare och att det är mer föränderligt. I det sammanhanget är det viktigt att skilja på väder och klimat. År 2010 var året när den globala medeltemperaturen var över det normala för 34:e året i rad. Det var också tillsammans med 2005 det varmaste året sedan mätningarna startade 1880. Trots vädret och att vi kanske inte ser tecknen dagligen står världen inför en global ekosystemkris som riskerar att få allvarliga konsekvenser för både samhälle och natur om vi inte gör någonting. Jens Holm talade tidigare i debatten om östater som bokstavligen kommer att raderas ut. Klimatförändringarna är en av de stora utmaningar vi står inför och behöver finna lösningen på de närmaste åren. Vi har kanske 10-15 år på oss att tydligt bryta utvecklingen. Därför är det så viktigt att agera både nationellt och internationellt. Det som det handlar om är att ta till oss det forskarna säger, att sätta upp tydliga mål som baseras på ekologins gräns. Då är jag övertygad om att vi kommer att kunna möta och gå stärkta ur de klimatutmaningar vi står inför. Som grön och socialliberal tror jag verkligen inte på de debattörer i klimatdebatten i stort som hävdar att det inte spelar någon roll vad vi gör i Sverige eftersom vår klimatpåverkan är så liten, lika lite som jag tror på dem som menar att vi genast ska bryta med vår nuvarande livsstil och dra ned den ekonomiska aktiviteten på sparlåga. Jag och Centerpartiet vill föra en klimatpolitik där vi går före och verkligen drar fördelarna av att ligga i framkant. På så vis kan vi åstadkomma en klimatpolitik som klarar av att kombinera ekonomisk tillväxt med omsorg om miljön. Därför är jag väldigt stolt över det vi gjorde förra mandatperioden och som vi nu fullföljer när vi implementerar en klimat- och energiöverenskommelse som är världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik sammantaget. När vi diskuterar det här i kammaren blir det rätt tydligt att det egentligen är mer som förenar i klimatpolitiken i Sverige än som skiljer. Vi är överens om att förorenaren ska betala för sin klimatpåverkan. Den stora grejen är ju att man ska göra det globalt. Det som är viktigt med detta att förorenaren betalar är att det bidrar till ett grönt skifte, som gör att den som lever klimatsmart och utvecklar de nya gröna teknikerna och affärsidéerna verkligen tjänar på det, om det blir tillräckligt många tillräckligt snabbt. I klimatförhandlingarna i Köpenhamn förra året sades det att man skulle dela på bördorna. Jag tror att det är helt fel tänkt. Vi står inför en jätteutmaning, och det är en affärsutmaning. Jag skulle gärna vilja se att vi får klimatets Bill Gates, någon som blir snuskigt rik på att hitta riktigt smarta klimatlösningar. Då kommer vi inte att snacka om att dela på bördorna, utan vi kommer att prata om vem som verkligen kan dra nytta av att ligga i framkant. Klimatfrågan är global och internationell, och det är viktigt med ett globalt klimatavtal. Det är viktigt att vi får med alla stora utsläppsländer, både industriländer som står utanför Kyotoavtalet i dag och utvecklingsländer, till exempel Kina och Brasilien, som i Kyotosammanhang klassas som utvecklingsländer. Där är åtminstone jag och alliansregeringen väldigt tydliga om att de också måste göra klimatåtaganden. Tittar vi då på det internationella arbetet har det varit en diskussion om EU:s mål. Det är glasklart: Sveriges regering vill att EU ska växla upp från 20 till 30 procent. Vi kanske skulle göra som Danmark, gå före och säga att vi ska växla upp till 30 procent om alla andra gör det. Danskarna har en tydlig brasklapp. Det viktiga är att när vi fattar beslut i EU gör vi det gemensamt. Det som är viktigt är att vi gemensamt påverkar EU så att EU går upp till 30 procent och att det kan användas som en bricka för att globalt få till det klimatavtal som vi alla eftersträvar. I diskussionen om internationellt samarbete är CDM, Clean Development Mechanism, också centralt. Jag tror att det var Anita Brodén som sade att det har barnsjukdomar, och det är helt rätt. Men samtidigt får vi inte blunda för de fördelar som finns. Det bidrar på ett effektivt sätt till utsläppsminskningar utanför Sverige. Det ökar tillgängligheten till klimatsmart teknik. Det handlar om att sprida teknik, att utvecklingsländer kan göra tekniksprång i sin utveckling och inte göra om de misstag som vi har gjort - det är jätteviktigt. Det ökar också förtroendet mellan industri- och utvecklingsländer i det internationella klimatarbetet. Vi kommer inte att klara klimatutmaningen om vi inte lyckas åstadkomma ett grönt tekniksprång i de växande ekonomierna och i utvecklingsländerna, och där är CDM viktigt. Det är klart att det kan bli bättre. Det har sagts av tidigare debattörer att vi har gett Energimyndigheten ett särskilt uppdrag att säkerställa klimatnyttan av Sveriges gröna investeringar i utvecklingsländer. Det är jätteviktigt. De svenska skattebetalarnas pengar ska göra nytta. De ska investeras i åtgärder som annars inte skulle ha vidtagits. De ska vara additionella och bidra till en hållbar utveckling. En rolig del, om man läser reservationerna i betänkandet, är synen på livsmedelskedjans påverkan på klimatet. Jens Holm lyfter upp det i en reservation. Jag tycker att det är bra och intressant. Det är klart att livsmedelskedjan har stor klimatpåverkan. Det är en betydande utsläppskälla. Men jag tycker att Vänsterpartiet sätter fokus på fel saker. När vi har ett jättestort problem med att vi slänger mat - det är ett gigantiskt matsvinn, där hushållen slänger mat motsvarande 1,9 miljoner ton koldioxid - då fokuserar Vänsterpartiet på köttskatt. Då är man så enögt inriktad på klimat att man glömmer biologisk mångfald. Ekhagarna hemma hos mig i Sörmland skulle växa igen om vi inte hade betande djur. Ungefär 50 procent av den biologiska mångfalden i Sverige finns just i hävdade hagmarker. Med en köttskatt ur något slags klimatoptimerande perspektiv skulle vi slå undan en stor del av den biologiska mångfalden. Då har man inte förstått helheten. De analyser som Vänsterpartiet bygger sin rapport och sin motion på har dessutom klara brister. De är gjorda av ingenjörer. De är inte gjorda av någon som förstår ekosystem. Läs på! De är framför allt inte gjorda av någon som förstår hur en komage fungerar. Vi pratar om idisslare. I svenska förhållanden har vi framför allt nötköttsproduktion som i största utsträckning baseras på vall och bete. De här siffrorna baseras på undersökningar från amerikanska förhållanden, där man stoppar i en massa sojaprotein i korna. Då är det klart att man kan få sådana resultat. Det är snarare ett ideologiskt betingat driv än något som skulle vara till nytta för klimatet. Fokusera mer på matavfallet och släng inte ut det här barnet - eller de här kalvarna - med badvattnet och låt de svenska och sörmländska ekhagarna växa igen! Vi behöver ändra vår kost. Vi behöver äta mer vegetariskt. Men vi ska därmed inte låta de svenska ekhagarna och de svenska hagmarkerna växa igen. (Applåder) 0959102638818 GY01MJU12 N 2011-03-04 06:59:39 276413 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0966/#anf112