2446299 GY0965 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:65 Onsdagen den 2 mars 2010/11 65 2011-03-02 00:00:00 Fiskeripolitik m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 3C00DB0F-3126-4510-B342-1964CB6A106F 112 JAN-OLOF LARSSON (S) S Fru talman! Den här debatten handlar om ett antal motionsyrkanden inom fisket. Fiskepolitiken är till stora delar en EU-gemensam fråga, och den framtida fiskepolitiken inom EU håller just nu på att diskuteras för att om möjligt kunna sjösättas till 2013. Men fiskepolitik handlar också om vad vi kan göra inom ramen för det nationella bestämmandet, och det är faktiskt en hel del. Fiske är inte bara det vi vanligtvis brukar kalla yrkesfisket. Fiske och fiskepolitik handlar även om fisketurism, fritidsfiske och inte minst vattenbruk. Inom dessa områden har vi stort utrymme att forma vår egen politik. Tyvärr är svaret på motionerna oftast en hänvisning till Fiskelagsutredningen, som pågått under en lång tid men som nu är avslutad. Något förslag utifrån denna kommer inte från regeringen eftersom man avvaktar den kommande fiskepolitiken inom EU. Det läggs alltså en död hand över många viktiga frågor som borde ha en snar lösning för att näringar inte ska slås ut. Fru talman! Jag tänker lyfta fram några viktiga områden som kommer fram i motionsyrkandena. Landsbygdsministern brukar skryta med hur bra han är inte minst på att reducera onödigt regelverk. Han är bäst i hela regeringen på detta område, vilket i sig inte behöver betyda någonting. Frågar man dem som är verksamma inom fisket undrar de vad han pratar om. Eller rättare sagt anser de att han inte vet vad han pratar om. Yrkesfiskaren är en av de mest övervakade yrkesgrupperna i Sverige. Nya regler kommer i stort sett till varje vecka, och missar fiskaren någon regel leder det oftast till kraftiga böter. Att det behövs sanktioner är vi överens om. Att det behövs regler är vi också överens om. Men de måste vara möjliga att följa. De måste vara relevanta. Och de måste ha till syfte att fylla den funktion de är avsedda för. Ofta är detta inte fallet. Här är några exempel. När fiskaren ska ta sin båt för att fylla olja börjar han med att slå på datorn och registrera att han startar en fiskeresa. Han ska registrera om han har fisk i lastrummet med mera. Väl framme fyller han på bränslet och avslutar resan. Därefter startar han en ny resa för att han ska flytta båten några hundra meter och fylla på isförrådet. Det är samma procedur hela tiden med att skriva in nya uppgifter i datorn. Resan avslutas, och ny resa startar, för nu ska han lämna kajen och gå ut och fiska. Missar han att fylla i någon uppgift kan det stå honom dyrt. Väl ute på fisket och innan han kan landa eventuell fångst är det ett antal administrativa regler och tidsgränser som ska fyllas i på rätt sätt. Annars försvinner med all sannolikhet eventuell förtjänst med råge från de senaste dygnens hårda arbete. Fiskaren känner sig mer som en datoriserad kontorist än som fiskare. Herr talman! En annan regel som Sverige drev igenom vid sitt ordförandeskap var att det bara skulle kunna vara yrkesfiskare som fick lov att sälja fisk om denna fiskats i vatten som omfattas av EU:s lagstiftning. Vad får denna eminenta regel som Eskil Erlandsson drev igenom med sådan emfas för konsekvenser? Jo, de som inte innehar yrkesfiskelicens kan från och med i sommar inte lämna sin fisk eller sina skaldjur till försäljning och redovisa moms och vinst som de tidigare gjort, såtillvida att fisken är fiskad i havet och inte i insjön - märk väl. Alla som på ett ärligt sätt redovisat sin fångst är numera stoppade från detta. De som däremot sålt vid sidan om behöver ju inte ha mer samvetsbetänkligheter än tidigare, så där gäller nog regeln business as usual. Får då detta några konsekvenser? Ja, naturligtvis. Ett fyrtio- eller femtiotal företag som sysslar med fisketurism blir drabbade, en del mer och en del mindre. Några kommer helt säkert att tvingas gå i konkurs därför att de från och med i sommar inte får lov att sälja sin fångst. Detta är bara några av alla hundratals regler som berör fiskenäringen. Tänk på detta nästa gång ni hör landsbygdsministern stoltsera med sina regelverk. Låt honom inte komma undan med att hänvisa till EU. Regeringen har stora möjligheter att agera inom den nationella ramen - om den vill. Herr talman! För 14 dagar sedan var jag på ett seminarium anordnat av Kungsfenan, KSLA och Norges eksportutvalg. Seminariet handlade om en av världens snabbaste växande näringar, vattenbruket. I dag äts det mer fisk som är odlad än som är vildfångad. I det samhälle som vi ser framför oss är proteinproduktionen allt viktigare. Att äta fisk som proteinföda är klimatsmart. När fisk föds upp går det åt ca 100 kilo foder för att få fram 80 kilo fisk. När grisar föds upp får man ut 17 kilo fläsk på 100 kilo foder. Mycket forskning pågår för att få en än effektivare uppfödning - detta sker dock inte i Sverige. I Sverige producerar vi utredningar i ämnet vattenbruk. Den senaste i raden kom 2009. Men vattenbruket står kvar på samma nivåer som på 70- och 80-talet. Sverige är ett u-land när det gäller vattenbruk. På 60- och 70-talet kom norrmännen hit och studerade vårt vattenbruk. I det läget var vi före dem på området. Alla vet hur det är i dag. Det är inte så att vi inte har förutsättningar, för det har vi, men vi har inte visat den politiska viljan att satsa på denna näring. I dag satsar Sverige 28 miljoner på fyra år, 7 miljoner om året. En jämförelse kan göras med Norge, där man mellan åren 2000 och 2009 satsade 1 + 4 miljarder på att få i gång torskodlingen. Jag vet att den jämförelsen inte är relevant, men den säger en del om att det behövs resurser när en näring ska ta form och utvecklas. I Sverige har den stampat i stort sett på samma ställe i 30 år. Och jag är rädd för att den kan komma att stampa vidare där ytterligare något decennium. Det handlar inte bara om pengar för att få snurr på verksamheten. Det handlar om politisk vilja, i handling. Det behöver formas en utvecklingsgrupp för branschen, en grupp som består av forskare, branschfolk och politiker. Dessa måste skaffa en gemensam färdplan för hur vi vill att branschen ska utvecklas. Regeringen pratar om att införa utsläppsrätter för kväve och fosfor, vilket få tror är möjligt. I dag betalas det ut ett stöd vid anläggande av fånggrödor och våtmark med ca 100-300 kronor per kilo kväve. Hade man infört samma principer för musselodlare skulle detta generera 1-3 kronor per kilo musslor. Detta skulle inte bara vara ett enormt framsteg för miljön. Det skulle också ge en skjuts för musselodlingen, som då inte bara renade havet från kväve och fosfor utan också såg till att vi fick högkvalitativt foder till både fiskodlingar och hönserier. Det skulle också skapa en ekologiskt hållbar foderproduktion. Vi behöver också regionalisera vattenbruket och se vilka arter som passar i vilka delar av Sverige. Det finns en oerhört stor potential att utveckla vattenbruket och skapa många jobb på platser som det annars är svårt att skapa arbetstillfällen på. Detta märks inte minst på de ambitioner som finns regionalt - allt ifrån abborrodling i Sankt Annas skärgård till odlingar i våra kraftverksdammar. Frågan är: Vill regeringen något med vattenbruket? Vad vill ni? Och om ni skulle vilja något, gör något! Herr talman! Jag vill till sist ta upp EU:s fiskeavtal med tredjeland. När vi senast hade överläggningar med regeringen om fiskeavtalen med São Tomé och Príncipe var den svenska ståndpunkten att det var okej att gå vidare. I det läget hade regeringen inte fått ta del av de socioekonomiska och sociala utvärderingar som gjorts. De sade okej ändå. Vi i oppositionen reagerade naturligtvis och sade att vi under inga omständigheter kunde acceptera en förlängning av avtalen utan att regeringen tagit del av utvärderingarna och sett att pengarna används på rätt sätt. Minoritetsregeringen kunde naturligtvis inte komma undan detta. På så sätt blev utvärderingarna tillgängliga, inte tack vare regeringens vilja utan trots regeringens vilja. Tack vare Sveriges oppositions agerande, i samband med förlängningen av protokollet med São Tomé och Príncipe, har utvärderingarna blivit tillgängliga för allmänheten. Herr talman! Jag ska citera ur en debattartikel i GP som minoritetsregeringens företrädare totat ihop: "Avtal med Marocko ska omförhandlas." "Till skillnad från de rödgröna tror vi att det är bättre att vara med och påverka där besluten sker - i stället för att stå vid sidan av. - - - Därför kommer den svenska regeringen att rösta nej till att EU-kommissionen inleder förhandlingar om ett nytt avtal när ministerrådet träffas i nästa vecka." Vad vill ni egentligen? Vad är bäst? Är det att vara med i förhandlingar där besluten fattas eller att skrika högst vid sidan av där ingen lyssnar? Herr talman! Ibland kan man vända kappan så fort i vinden att man inte vet om det är rätan eller avigan som är ut. Jag yrkar bifall till reservation 14. I detta anförande instämde Sara Karlsson (S). 0544046588414 GY01MJU11 N 2011-03-03 05:01:42 276213 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0965/#anf112