2442944 GY0960 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:60 Onsdagen den 16 februari 2010/11 60 2011-02-16 00:00:00 Skogspolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 57C3DD1C-E150-4AD7-A85A-E2E6259DF48B 191 IRENE OSKARSSON (KD) KD Fru talman! I kväll debatterar vi ett av de allra viktigaste ämnena, det gröna guldet. Det gör oss ödmjuka med tanke på tidsaspekten. Här gäller inte mandatperioder. Här gäller möjligtvis generationsperioder. Samtidigt är det, precis som Helén Pettersson sade i början av debatten: Av rubriken på dagens betänkande låter det som om vi pratar om all skogspolitik, men egentligen är det ett antal motioner som är grunden för våra inlägg. Skogen växer, men vi ser det inte från dag till dag. Omloppstiden är 70 år eller så lång som - här skulle jag vilja sätta ett frågetecken. Även om vi inte påverkar den utan låter den vara som den är sker tydliga förändringar över tid. Granen kommer till exempel att ta mer och mer plats med tanke på att vi vill se en bred biologisk mångfald i skogen. Alltså måste vi bruka och förvalta den. Jag började den här dagen med skog, precis som jag slutar den. Jag var på ett oerhört intressant seminarium om framtidens användning av skogens resurser. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad vi kan använda den till. Det betyder att vi måste göra en tydlig avgränsning; den räcker inte till allt. Det är inte möjligt att både värma all fjärrvärme, göra nanopapper och allt fantastiskt som vi i morse hörde visioner om för 2035. Det är viktigt att poängtera utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv att skogspolitiken har dubbla och likvärdiga mål. Så ska det förbli. Den svenska skogen ägs till stor del av små skogsägare som efter bästa förmåga på ett ansvarsfullt sätt vill disponera sin skog och sin mark. Under den gångna mandatperioden har mycket gjorts som har gett förutsättningar för att öka skogsägarnas kunskap om vad som krävs för att på ett önskvärt sätt följa regler och lagar. Skogsvårdsstyrelsen har, precis som mina allianskolleger tidigare berört, lyft upp detta och fått tydligare uppdrag att jobba med information till brukarna av den svenska skogen. LRF och skogsägarföreningar har satsat mycket arbete på att ge inte minst utbor - som jag har lärt mig att man kallas när man bor i Stockholm och äger skog i Småland eller någon annanstans - möjlighet och kompetens att sköta den. Det är inte till fyllest. Det har vi berört i dag. Jag tror att vi inte kommer längre med pekpinnar, utan genom kunskap och nya arbetssätt. Under den förra mandatperioden startades ett kometprogram med vissa försökslän där man ger markägarna större ansvar och ersättning för det de gör. Det tror jag är en väg att gå. I motsats till vad Åsa Romson har sagt ett antal gånger i den här debatten är det fortfarande fullt möjligt för länsstyrelsen och andra aktörer att göra avsättningar, lösa in mark och ge ersättning till den som brukar och förvaltar sin skog för att ta undan lämpliga områden för avsättning för framtiden. Delaktighet och kunskap är A och O för framtiden. Vi har också berört vilken typ av skogsavverkning vi ska ha i Sverige. Bland andra Per Åsling har berört att det finns kunskapsluckor. Skogsstyrelsen och andra aktörer satsar nu resurser på forskning för att få kunskap om hur ett hyggesfritt skogsbruk ska se ut. Med hyggesfritt menar jag kalhyggesfritt. Hur ska det kunna göras utan att vi gör samma misstag som man gjorde under 1900-talets första årtionden vilket gjorde att detta kom ur bruk? Vi måste se till att vi förvaltar resurserna så att de både biologiskt och ekonomiskt ger mesta möjliga resurser. Skogen är en mångfacetterad företeelse. Den ska räcka till det mesta vi önskar för framtiden. Därför är det viktigt att vi satsar resurser på forskning - det har vi också gjort - för att se hur vi får träråvaran att räcka till mesta möjliga. Hur återvinner vi på bästa sätt? I detta har bland annat de svenska skogsbolagen, inte minst vårt eget Sveaskog, en viktig roll. Sveaskog fick uppdraget att vara den markägare som skulle se till att vi kunde få byten att fungera så att vi kunde använda och skydda värdefull mark. Det var ett oerhört viktigt steg. Som kristdemokrat anser jag att det inte är hektaren som är det väsentliga utan kvaliteten på det vi skyddar. Där ska vi fortsätta. Det arbetet har inte avstannat, även om vi har nått hektarmålet. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) 0743081365718 GY01MJU13 N 2011-02-17 11:11:49 275874 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0960/#anf191