<anforande>
<dok_hangar_id>2442944</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:60 Onsdagen den 16 februari</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2011-02-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skogspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D6E10808-7BEE-43BB-A932-971D2DC97486</anforande_id>
<anforande_nummer>186</anforande_nummer>
<talare>PER ÅSLING (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Sverige har 0,3 procent av den globala skogsarealen men står för 5 procent av det upparbetade värdet av förädlade skogsprodukter.
Skogsindustrin är den största nettoexportbranschen och står för ett samlat exportvärde på ungefär 128 miljarder för år 2010, en ökning med i storleksordningen 8 miljarder från året dessförinnan. Skogsbranschen sysselsätter 200 000 personer och är en världsledande exportör. Efter Kanada är vi tvåa i världen när det gäller det samlade värdet av export av massa-, pappers- och trävaror.
Vi har en stor skogsareal. Närmare två tredjedelar av vårt land är täckt av denna mångsidiga råvara, och det är klart att det är något som vi ska vara väldigt tacksamma för. Grunden till att en så stor andel av Sveriges yta täcks av skog är inte att man låter bli att hugga ned träd. Grunden är att de träd som huggs ned ersätts av nya träd. Bruka utan att förbruka har varit ledstjärnan, och det är en ledstjärna som håller ännu i dag.
Skogspolitiken med dess två jämställda mål, miljömål och produktionsmål, har varit en framgångsrik politik. Jag betraktar den rådande skogspolitikens grundläggande tankar om frihet under ansvar som en tillgång. Det ger ett stort utrymme för mångfaldigt brukande av skogen, som inte hade varit möjligt om politiken skulle detaljreglera skogsbruket. Det är en uppfattning som jag tror att en stor del av det svenska folket delar.
Skogsvårdslagen reglerar vilka specifika metoder som får eller inte får användas för att sköta skogen. Det skogsvårdslagen stipulerar är att en skogsavverkning får bedrivas om den är ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller om den främjar skogens utveckling, och den ska vara anpassad till lokala förhållanden.
Vi måste kontinuerligt följa utvecklingen och vara beredda att förändra föreskrifter och lagstiftning om så behövs.
Vid sidan av fortsatt forskning om hållbart brukande vill jag särskilt lyfta fram behovet av ökad kunskap och rådgivning. Jag tror att det är en grundförutsättning för att vi ska lyckas med utmaningen att öka skogens produktion samt behålla och förbättra det svenska skogsbrukets generella hänsyn. I de flesta fall där det blir fel är det kunskap som brister. Därför är de satsningar som regeringen gör på utbildning och rådgivning förmodligen det allra viktigaste och effektivaste för att möjliggöra ett ännu mer hållbart och långsiktigt brukande. Jag välkomnar den nationella dialog som regeringen har tagit initiativ till där forskare, naturvårdare och skogsnäring ingår.
Fru talman! Vi kan i riksdagen gemensamt finna vägar där vi utan att tumma på ekosystemets bärkraft kan utveckla svenskt skogsbruk ur flera aspekter för att öka det svenska välståndet. I nybyggarlandet Sverige ser jag framför mig hur vi lyckas utveckla skogen som resurs bättre. Vi måste nyttja bioenergi i ännu högre utsträckning, och genom att bli bättre på att röja i våra ungskogar och gallra vid rätt tidpunkt kan vi öka skogens tillväxt. Blir vi dessutom bättre på att bygga i trä kan vi i ökad utsträckning ersätta ändliga material med förnybara och samtidigt lagra kol, vilket minskar klimatförändringarna. Genom att nyttja jakten och fisket och de genuina upplevelsernas dragningskraft kan vi accelerera en växande landsbygdsturism.
Fru talman! En utveckling som går fort är omställningen inom energiområdet och därmed efterfrågan på förnybar energi. Det märks inte minst i mitt hemlän Jämtland där en allt större del av skogsbränslet används för att skapa välstånd och bra miljö här i Stockholm. Men det finns också långtgående planer på produktion av fordonsbränsle med cellulosa som råvara. Denna utveckling skapar fantastiska möjligheter för svenska landsbygdsregioner där det skapas tillväxt och där man i högre utsträckning än i dag kan bidra till det svenska välståndet.
Många länder står inför stora utmaningar. Storbritannien och andra skogsfattiga EU-länder har alla ställt sig bakom målet att 20 procent av unionens bruttoenergianvändning ska tillgodoses genom energi från förnybara energikällor 2020. Min fasta övertygelse är att vi bara sett början av en utveckling som ganska drastiskt kommer att förändra och förbättra förutsättningarna för svenskt skogsbruk.
Fru talman! Jag är övertygad om att det kommer att bli nödvändigt att skydda och förvalta ytterligare värdefulla skogsområden - allt från fjällnära skog och gammelskogar till artrik ädellövskog i Syd- och Mellansverige.
Det är dock viktigt att arealmålet inte är allenarådande, utan vi måste också ha fokus på kvalitetsmål och att det är rätt typ av skog som skyddas. Jag noterar att det är ett perspektiv som både Miljöpartiet och Vänsterpartiet lyfter fram i sina reservationer.
Centerpartiet arbetar för nya flexibla skyddsformer. Skydd av skog får inte bli en fåfäng jakt på hektar utan måste bygga på dialog och delaktighet där det är resultatet av åtgärderna som räknas.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0679228585116</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01MJU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-02-17 11:11:49</systemdatum>
<systemnyckel>275869</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0960/#anf186</protokoll_url_www>
</anforande>
