2441874 GY0952 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:52 Onsdagen den 2 februari 2010/11 52 2011-02-02 00:00:00 Straffrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D707D3D6-A273-48D4-8BA5-2F384622C14B 30 MARIA FERM (MP) MP Herr talman! Miljöpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer i betänkandet, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 14 om att införa ett tortyrbrott i svensk lagstiftning. Under utskottsbehandlingen missade Miljöpartiet att stödja reservation 12 om att implementera Romstadgan. Jag passar därför på att yrka bifall även till denna reservation. Jag ska ta upp bakgrunden till några av våra reservationer. Jag börjar med möjligheten för transpersoner att ingå i hetslagstiftningen, vilket Kerstin nyss tog upp. Miljöpartiet har motionerat i denna fråga i ett flertal år och tycker att en lagändring bör komma till stånd inom kort. Sverige har formellt sett ett av världens bästa skydd mot hatbrott. Det vill säga att vi är ett av de länder i världen där enskilda som utsätts för våld och andra övergrepp på grund av deras religion, etnicitet eller sexuella läggning vet att den som begår brott mot dem eller diskriminerar dem kommer att straffas. Riksdagen har således kriminaliserat hets mot folkgrupp och olaga diskriminering och har dessutom i brottsbalken infört en särskild regel om att den som begår brott mot en person på grund av dennes religion, etnicitet eller sexuella läggning ska bestraffas extra hårt. Skyddet för homo- och bisexuella har genomförts successivt i svensk lag och har ett mycket stort stöd hos befolkningen. Skyddet mot övergrepp på grund av personers sexuella läggning har det tagit tid att utveckla, och det har inte alltid haft allas stöd. Till exempel finns det än i dag två partier i riksdagen som tar avstånd från homosexuellas rätt att ingå äktenskap och att adoptera. Antalet homofobiska hatbrott har av Brottsförebyggande rådet beräknats till 12 000 år 2006, 17 000 år 2007 och likaledes 17 000 år 2008. Trenden är alltså inte minskande. Skyddet för transsexuella, transpersoner och andra som inte uttrycker sitt kön på sätt som anses vara förenliga med vissa normer är minst sagt underutvecklat i Sverige. Transpersoner inkluderas inte i begreppet sexuell läggning sådant det används i lagstiftningen då att vara en transperson inte är en sexuell läggning. En transperson kan vara hetero-, bi- eller homosexuell. Det handlar om personer som har en könsidentitet som helt eller delvis skiljer sig från normerna i samhället för hur en man eller kvinna förväntas vara. Samhället ska upprätthålla lag och ordning. Man ska garantera alls rätt till skydd för sitt privatliv - rätten att bejaka sig själv och vara den man är utan att utsättas för övergrepp av andra eller utsätta andra för övergrepp. Detta skydd gäller för alla i Sverige oavsett om personen är man eller kvinna eller ser ut som en man men biologiskt sett är en kvinna. Det gäller oavsett om det är en man som klär sig som en kvinna eller om det är en kvinna som inte vill vara vare sig man eller kvinna. Rätten att få definiera sig själv måste alltid tillhöra individen - inte hennes omgivning eller samhället, och det är vår skyldighet som lagstiftare att värna detta. Inte minst unga transpersoner är en grupp som är särskilt utsatt för diskriminering och särbehandling. Den diskriminering som förekommer medför alltför ofta psykisk ohälsa. Detta styrks inte bara av egna berättelser utan också av till exempel Folkhälsoinstitutets rapport från 2005, som visar att 27 procent av alla transpersoner i åldern 16-29 år någon gång har försökt ta sitt liv. I Sverige anmälde 30 personer år 2009 att de utsatts för ett transfobiskt brott. Trenden är ökande, och det finns skäl att anta att mörkertalet är väldigt stort. Det är fortfarande till stor del tabubelagt med ett sådant könsuttryck eller att ge uttryck för en sådan sexuell identitet. Mängden personer som anmäler brott är i sig inte relevant. Det relevanta är att det i dag inte finns något rättsligt skydd som gäller hatbrott mot dessa personer, och det är en brist som riksdagen måste åtgärda. I motionerna 222 och 400 yrkas att bestämmelserna om hets mot folkgrupp även ska omfatta den som hotar eller uttrycker missaktning för en grupp av personer med anspelning på deras könsuttryck eller könsidentitet. Därtill yrkas att straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § sjunde stycket i brottsbalken ska ändras, så att det ses som en försvårande omständighet om syftet med brottet är att kränka en person på grund av dennes könsidentitet och könsuttryck. Herr talman! Jag vill också beröra det som förs fram i reservation 14 om att införa tortyr som brottsrubricering i Sverige. Miljöpartiet har motionerat om detta. År 1984 antog FN konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning - tortyrkonventionen, som den kallas i folkmun. Även andra internationella deklarationer och konventioner, till exempel den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, förbjuder tortyr. Både enligt tortyrkonventionen och enligt flera andra konventioner är det en folkrättslig princip att stater inte får återsända personer till ett land där personen i fråga riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym och omänsklig behandling eller bestraffning. Principen har utvecklats till internationell sedvanerätt. Det innebär att alla stater är bundna av den oavsett om de har ratificerat konventionerna eller inte. I Sverige finns i dag inget brott som heter tortyr, och den som har gjort sig skyldig till tortyr kan inte dömas för det i svensk domstol. Grov misshandel, människorov, olaga tvång, olaga hot, våldtäkt eller grov våldtäkt är de brottsrubriceringar som brukar användas, men det ger upphov till tolkningsproblem av samma slag som de som ledde till att brottsrubriceringen kvinnofridskränkning infördes i svensk lagstiftning. Exempelvis är preskriptionstiderna för de olika brotten olika och mycket korta. Brottsrubriceringen kvinnofridskränkning utgår från det systematiska i brottet i stället för enskilda separata händelser, på samma sätt som tortyr skiljer sig från ett antal separata händelser just på grund av den systematiska kränkning som pågår. Enligt tortyrkonventionen ska staterna kriminalisera tortyrbrottet. Sverige har ratificerat tortyrkonventionen men inte infört en särskild straffbestämmelse om tortyr i svensk lag. FN:s tortyrkommitté har rekommenderat att Sverige ska införa ett sådant brott i svensk lag. För att kunna bekämpa tortyr måste de personer som har gjort sig skyldiga till det naturligtvis kunna ställas inför rätta för det, även i Sverige. Det räcker inte med att det är förbjudet enligt regeringsformen och Europakonventionen, som i sig är svensk lag. Om det inte finns någon straffbestämmelse kan ju inte människor åtalas och fällas för det. Sverige har hög svansföring just när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Trots detta har Sverige tolv gånger kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr, Committee Against Torture, CAT, och ligger därmed högst i ligan av kritiserade länder. Vi är alltså det land som är världsledande i att ha fått kritik när det gäller tortyr. Kritiken mot Sverige beror inte på att folk har torterats i svenska fängelser utan på att Sverige har avslagit ansökningar om asyl i fall där FN:s kommitté mot tortyr har haft en annan uppfattning om risken för tortyr vid tvångsavvisning. Sverige har alltså skickat tillbaka människor till länder där de har riskerat tortyr. Sverige har också använt så kallade diplomatiska garantier för att återsända asylsökande till länder där tortyr är vanligt. Det är ett mycket tvivelaktigt sätt att utvisa människor, i synnerhet som det inte finns några garantier för att de diplomatiska garantierna ska fungera i verkligheten. I kampen mot terrorismen och i de krig som på senare år har utspelats i till exempel Afghanistan och Irak har vi tyvärr fått se allt fler alarmerande bevis på att även demokratiska och västerländska militärer och också privata säkerhetstjänster använder grov misshandel, sexuell förnedring, elchocker och skenavrättningar under förevändning att ändamålet helgar medlen. Att kalla detta för något annat än tortyr, som vi numera borde förknippa med medeltiden, skulle vara grovt felaktigt. Tortyr innebär ett medvetet och överlagt angrepp på en människas psyke, kropp och värdighet, och att individer utsätts för olaglig och oförsvarlig fysisk och psykisk smärta och förödmjukelse. Därför bör ett särskilt tortyrbrott ingå i svensk lag. 0462699892622 GY01JuU8 N 2011-02-02 18:24:24 275231 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0952/#anf30