2417467 GY0939 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:39 Tisdagen den 21 december 2010/11 39 2010-12-21 00:00:00 Kommunikationer föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A1CB2296-C66B-4159-9C02-3E2414784EA8 31 LARS TYSKLIND (FP) FP Fru talman! Det är fantastiskt att få debattera infrastruktur, för det finns väl inget ämne som engagerar så mycket och så många. Rent formellt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Även jag tänker upprepa mig lite, men bara lite, från debatten om järnvägen som vi hade i förra veckan. Jag konstaterar att fungerande eller inte fungerande infrastruktur berör var och en i vardagen väldigt mycket. Det handlar om att som person komma fram tryggt och säkert och i tid. Det gäller naturligtvis i lika hög grad godstrafiken. Det är bara att konstatera att en väl fungerande infrastruktur är en av de starkaste tillväxtfaktorer vi har. Det är det väl ingen som har någon annan åsikt om. Utgiftsområde 22, som vi diskuterar i dag, omfattar drygt 40 miljarder kronor i budget för 2011. Det är en nivå som trafik- och infrastrukturfrågor ligger på åren framåt. Man kan konstatera att 361 miljoner går till politiken för informationssamhället. Resterande, nästan 40 miljarder, går till just kommunikation och infrastruktursatsningar i övrigt. Det är en himmelens massa pengar, och som har sagts här är det bra att man gör rätt saker med dessa pengar. Fru talman! Man kan konstatera att en av grundstenarna i Alliansens och Folkpartiets politik inom infrastrukturområdet är den nationella plan - Nationell plan för Sveriges transportsystem 2010-2021 - som har tagits fram och som fastställdes av alliansregeringen i mars i år. Som statsrådet sade här är det centralt att transportslagen kompletterar varandra. Det var det som var så kännetecknande när man tog fram planen; den hade ett tydligt trafikslagsövergripande perspektiv. Man hade ett arbetssätt med lokal och regional delaktighet. Det gav väl förankrade prioriteringar. Jag tycker att man ska ha stor respekt för de prioriteringar som har gjorts ute i olika regioner i Sverige. Detta innebär att vi nu har en plan som är fullt ut finansierad och som kommer att hålla under de här åren. Det är något som vi har saknat tidigare. Någon här tog upp det här med att känna stolthet över saker och ting. Jag tycker att vi från Alliansens sida kan vara stolta över planen. Nu har vi någonting att arbeta med, och vi vet att vi kommer att komma i mål med det. Fru talman! Till syvende och sist handlar det om prioriteringar, även om man kan få intrycket av debatten här i dag att det bara är att rada upp saker och ting och att det blir något slags sluträkning som man betalar sedan. Något som är alldeles klart, även om det nu påstås både det ena och det andra, är att anslagsnivån för drift och underhåll har prioriterats. Det gäller både vägar och järnvägar. Vi har som sagt diskuterat järnvägar mycket nu under hösten. I några debatter har vi diskuterat Transportstyrelsen och kvalitetsavgifter. Vi hade också en aktuell debatt om läget i järnvägstrafiken i förra veckan. Jag vill ändå återigen trycka på - bara för att det ska bli övertydligt - att anslagsnivån för drift och underhåll på järnväg de facto har höjts från 2006 års nivå på 3,8 miljarder till nuvarande nivå på 5,3 miljarder. Det är en långsiktig nivå. Det är bara att titta på hela planen; den ligger på samma nivå under hela planperioden. När det gäller investeringarna är det betydligt mer intressant att se på det totala. Det finns 64 miljarder. När det sedan gäller exakt vilket år de ligger på bygger det mer på vad som är praktiskt möjligt. Motsvarande siffra för vägar är att drift och underhåll ligger på drygt 9 miljarder kronor. Man kan också se att det trafikslagsövergripande perspektivet har gett utslag i myndighetsstrukturen. Vi fick först Transportstyrelsen 2009 och sedan Trafikverket och Trafikanalys 2010. Inriktningen är fullständigt klar: Man ska ha samsyn och samverkan mellan trafikslagen. Om man ser på åtgärdsplaneringen är det samma sak där. Det som är intressant, men som vi kanske inte ska diskutera så mycket här i dag, är den så kallade fyrstegsprincip som man har i planeringen i dag. Den går ut på att man steg för steg analyserar hur ett trafikproblem bäst ska lösas. I första hand ska man se hur man kan påverka behovet av transporten, och i sista hand ska man besluta om nybyggnation. Det är ett sätt att på ett klart och tydligt vis använda pengarna rätt. Fru talman! En av de punkter som kanske har diskuterats mest är frågan om avgiftssättning på Öresundsbron vad gäller persontrafiken med järnväg över bron. Jag tänker lägga en del tid på detta, för jag tycker att det är viktigt att det blir rätt. Förslaget om avgifter och den förändring av principen för uttag av avgifter som utskottet har ställt sig bakom innebär att nuvarande betalnings- och avgiftsvillkor upphör. I stället ska de principer gälla som finns i järnvägslagen från 2004. Det ska likställas så att samma princip ska gälla även för Öresundsbron. Det riksdagen har att ta ställning till - det har sagts många gånger - är inte avgiftens storlek utan principen att det är Trafikverket som bestämmer avgifterna inom den ram som järnvägslagen ger. Det kommer även att gälla persontåg på Öresundsbron. Det här gäller redan för godstrafiken. Passageavgiften för 2011 ligger på 2 800 kronor per tåg. Det ska jämföras med persontågen där det i avtalet från 1999 tas ut vanlig banavgift, vilket motsvarar 40 kronor per passage. Det har sagts här att uttaget av avgifter inte är ett självändamål. Orsaken till att man tar ut avgifter - det gäller både dessa avgifter och banavgifter - är att man ska få ökade resurser till drift och underhåll av infrastrukturen så att den kan bli bättre. När det gäller banavgifter finns det en tydlig koppling till kvalitetshöjande åtgärder. Det säger även tågoperatörerna. De är beredda att betala för att det ska fungera bättre. Att det nu går att ta bort undantaget för Öresundsbron beror på att en av grundförutsättningarna, det vill säga marknadsförutsättningarna, har förändrats. Det är ett kraftigt ökat resande. Det har gått från 4,3 miljoner resor 2001 till 11,1 miljoner resor 2009. Men icke förty har vi från Folkpartiets sida stor respekt för att denna typ av förändring, av naturliga skäl, kan skapa oro och ge negativa konsekvenser. Det är något som utskottet har sett allvarligt på och anser att vi måste säkra oss mot. Utskottet är naturligtvis inte berett att acceptera avgiftsnivåer som hämmar utvecklingen och tillväxten i Öresundsregionen. Det skorrar falskt när man säger så. Därför har en majoritet i utskottet ställt sig bakom ett tillkännagivande till regeringen som innebär att regeringen ska återkomma med en redogörelse för konsekvenserna av de planerade avgiftsändringarna. Fru talman! Även om vi inte ska diskutera den direkta avgiftsnivån dristar jag mig ändå till att ta upp frågan eftersom det har funnits så många siffror i diskussionen. Trafikverket har börjat sin process för att fastställa en rimlig nivå för avgiften. Det som nämns är 650 kronor per passage. Man har räknat ut att det motsvarar drygt 3 kronor på en 100-kronorsbiljett mellan Malmö och Köpenhamn. Jag har i den debatt som jag har fört både nationellt och regionalt tyckt att det är acceptabla nivåer. Utskottet tycker att det är viktigt att få se konsekvenserna av ytterligare avgiftshöjningar. Det är därför vi föreslår detta tillkännagivande, som jag hoppas att riksdagen kommer att anta i dag. På det sättet tar Folkpartiet och Alliansen fullt ut ansvar för sitt beslut, det vill säga att det här inte ska få orimliga konsekvenser. Här finns både nationella och regionala perspektiv som måste beaktas. Det här synsättet att både regioner, pendlare och företag är med och betalar är inte nytt. I dag är det närmast en förutsättning för att kunna sätta i gång stora infrastrukturpaket till nytta för både regioner och landet som helhet. Det har också nämnts här att det finns tydliga exempel på detta. Nu ser vi det västsvenska paketet med avgifterna i Göteborg, trängselavgiften i Stockholm, broarna i Sundsvall och Motala. Vi måste nog vänja oss vid att om det ska bli bra infrastruktur måste trafikantavgifter tas ut. Låt mig vara extra tydlig. Alliansen tar fullt ansvar för att logiskt ändra en princip att det faktiskt är järnvägslagen som ska gälla, men samtidigt ska vi ta ansvar för att detta inte får orimliga konsekvenser genom att riksdagen kräver att få en redogörelse för konsekvenserna. Den första höjningen tycker nog de flesta är rimlig, men vi måste ändå se vidare. Fru talman! Jag tänkte avsluta med att jag för övrigt förväntar mig att regeringen återkommer med förslag på åtgärder för att säkra svensk sjöfarts konkurrenskraft under svensk flagg. 0535526562910 GY01TU1 N 2010-12-21 21:28:16 274260 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0939/#anf31