2413865 GY0935 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:35 Onsdagen den 15 december 2010/11 35 2010-12-15 00:00:00 Areella näringar, landsbygd och livsmedel föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 040815C4-65E3-4AFB-9999-A162906CFED6 210 IRENE OSKARSSON (KD) KD Fru talman! Det börjar bli kväll, men det är vi ju grann vana vid. För att lite grann ta vid där Anita Brodén slutade kan jag säga att vi i nu i juletid mycket ägnar oss åt det vi just nu debatterar här. Det vi bokstavligt ska leva av borde vara det som vi ägnar stor uppmärksamhet och som vi i debatter och diskussioner ger ett stort utrymme. Jag upplever att det över tid varit si och så med det. Ibland har det känts som att det här är ett område som bara finns, ett område som ingen behöver bry sig om och som ska leva sitt eget liv - helst skulle vi väl klara oss utan de här människorna. Men, fru talman, utan de duktiga livsmedelsproducenter och förädlare av jordbruksprodukter som jag har mött och som jag tror att vi alla möter när vi reser runt i landet skulle vi inte kunna glädjas åt julbordets läckerheter, fikarummens bakverk eller morgondagens nyttiga fil som kan behövas dagen efter julbordet. De här människorna som satsar sitt liv och sin energi är oerhört viktiga kuggar för att vi ska ha ett land som lever - ett levande land i flera bemärkelser. Det är dessa människor som gör att vår svenska landsbygd är den viktiga del i att hela Sverige ska leva som vi så väl behöver. Fru talman! En liten parentes: Min bästa upplevelse den här terminen var när vi i Blå hallen i Stadshuset fick celebrera dem som fick utmärkelser som bästa företagare och för bästa utvecklingsprojekt inom landsbygdssatsningarna. Jag vill nu här i kammaren lyfta fram det projekt som jag som smålänning är stolt över, nämligen ett integrationsprojekt med en bra verksamhet där man är duktig inom slakt och som finns på landsbygden. En Stockholmsföretagare har sagt: Jag vill etablera mig på landet, för där finns kompetensen och kunskapen för att göra det här. Jag ska göra det här till ett sådant företag att vi också kan exportera det som produceras där. Fru talman! Detta är spännande, och det är det som är den viktiga delen i den här produktionsaspekten när det gäller jordbruk. Intressant är att jag har fått stryka ett par rader i mitt manus. Jag kan faktiskt glädjas åt att det nu börjar vara så att vi alla talar utifrån ett helhetsperspektiv. Det gläder mig, för så var det inte för fyra år sedan när jag första gången stod i denna talarstol. Men jag tror, fru talman, att en dimension fattas från det som från min sida sett är vänstersidan här i kammaren, nämligen att Sverige är en del på en global marknad där vi måste ha villkor som gör oss konkurrenskraftiga i den produktion som är så väsentlig. Några grundbultar behöver vi slå fast. Jordbruk och skogsbruk är viktiga kuggar för ett hållbart samhälle. Landsbygdsprogrammet är ett viktigt instrument för detta, och en god etisk djurhållning är centralt. Det är oerhört viktigt att vi driver på det arbetet internationellt. Sverige har en viktig roll inom EU när det gäller att driva på utvecklingen för en fungerande världsmarknad. Det gläder mig att vi nu har en minister som fått en titel som visar att det inte bara är detta med jordbruk utan hela landsbygden, helheten, som ska drivas utifrån Sveriges perspektiv i Europa och i världen. Det är viktigt att vi också är banerförare för att använda resurserna på ett sådant sätt att utvecklingsländerna kan utveckla sitt eget jordbruk. Detta är oerhört väsentligt för att vi ska kunna klara det som handlar om att den största utmaningen näst efter klimatet, som vi nyss debatterade, är hur vi ska försörja världen. För mig som kristdemokrat är det viktigt att se att vi förvaltar resurserna så att vi till kommande generationer kan lämna dem vidare i ett bättre skick än vi fick dem. Den utmaningen, fru talman, har alliansregeringen tagit sig an. Det är en stor utmaning. Liksom en del talare i föregående debatt hoppas också jag att vi tillsammans, i alla politiska partier, kan göra det. Fru talman! Inom parentes sagt fattas det ett parti här i kammaren nu när vi diskuterar en av de viktigaste punkterna vi har - ett parti som dessutom säger sig tala mycket för dem som bor på landsbygden. Jag tycker att det är beklämmande att Sverigedemokraterna inte deltar i den här debatten; därmed var det sagt. Fru talman! Utgångspunkten för arbetet har Bengt-Anders Johansson berört, och jag kan väl formulera om det lite grann. Företag ska kunna bedrivas konkurrenskraftigt och resurseffektivt. Det ska gå att bedriva företagande i hela landet, och företagandet ska präglas av god etik och moral. Det i sin tur betyder att det ställs krav på att vi i Sveriges riksdag förenklar regelverk, på att vi ser de här företagarna och också företagandet som en kugge i det viktiga maskineri som vi har att arbeta med eller snarare som en förutsättning för det arbete vi har att göra samt på att vi arbetar med att öka kunskapen om företagandets möjligheter och stimulerar unga som vill och vågar satsa på framtiden inom de gröna näringarna. Det är väl det som gjorde att kvällen i Blå hallen finns i mitt minne. Där fanns de här människorna i hundratal. En viktig punkt är att vi också ska skapa en stolthet över det vi kan och det vi har. Där kan jag, fru talman, konstatera att det i den här debatten finns en del övrigt att önska. Tänk om vi kunde lyfta fram den kompetens som vi har - det som Sverige, det nya matlandet, är tänkt att vara en motor för - i produktionen av livsmedel och stödja förädlingsindustrin, se till att de offentliga köken har mer kunskap och vågar satsa på kvalitet och riktiga varor samt, inte minst, stimulera våra restauranger och så vidare. De 80 miljoner som regeringen kommer att satsa på området är viktigt, men det är inte allt. Landsbygdsprogrammet har stora resurser som används i sammanhanget. Fru talman! Det oppositionen diskuterar i det här sammanhanget är mer semantik än politik. Sverige - det nya matlandet eller livsmedelsstrategi; det är för mig ganska ointressant vad vi kallar det. Nu har regeringen kommit på detta mycket kloka begrepp för ganska många år sedan. Låt oss då hålla fast vid det som ett varumärke. Fru talman! Jag vill också konstatera att det för mig som kristdemokrat är glädjande att se att vi fortsätter satsa på den småskaliga slakten. Jag vet att läromästaren för mig, Sven Gunnar Persson, har jobbat mycket med det här under tidigare mandatperioder så det är glädjande att se att det fortsätter. Vi har pratat mycket om och berört djurskydd och djurtillsyn i debatten. Även jag vill göra det och riskerar därmed att dra över min talartid. När det gäller hur våra djur har det och sköts gjorde regeringen det som jag upplever som det enda rätta under förra mandatperioden. Man flyttade över djurskyddstillsynen på länsstyrelserna för att få en likvärdig och kvalitativt bättre tillsyn. Det visade sig vara befogat då ett berg av tillsynsobjekt fanns att beta av. Det är också anledningen till att regeringen skjuter till ytterligare 30 miljarder kronor - 25 till länsstyrelserna och 5 till Jordbruksverket - för att hantera frågan, utbilda inspektörer och skapa en kvalitet i tillsynen. Det förslag som oppositionen har på området ger inte bara mer eller bättre kontroll, som man säger. Det ger mer byråkrati och högre kostnader för staten och för den enskilde utan att göra ett dugg för djuren i fråga. Om jag får raljera lite blir min fråga: Vem ska tala med djurombudsmannen? Fru talman! Det arbete som nu görs av näringen, däremot, tillsammans med LRF, Jordbruksverket och specialistorganisationerna för att stärka egenkontrollen och tillsammans få fram duktigt kvalitativa projekt och duktigt kvalitativa medarbetare som har samsyn på hur man ska se och bedöma är den väg vi ska gå. Det gäller också gödsel - handelsgödsel och naturgödsel. För att inte förlänga debatten vill jag hänvisa till den förra debatten här i kammaren. Då lyfte bland andra Staffan Danielsson och jag upp att det kanske är så att vi i stället ska titta på alla de förstärkta regler som regeringen har infört under det gångna året för att spridningen av naturgödsel ska hanteras på ett sätt så att våra vattendrag skyddas. Det är en betydligt viktigare parameter i detta än om vi diskuterar handelsgödselskatten. Däremot är handelsgödselskatten viktig för den enskilda lantbrukaren. Skogen, fru talman, är en råvara som ska användas till allt. Den ska vara kolsänka, den ska ge biologisk mångfald och så vidare. Men det är då viktigt att se hur vi ser på dem som ska sköta och förvalta skogen. Jag tror - och jag kan ge oppositionen lite rätt där - att det kanske fattas en viss mängd av kompetens och kunskap. Men det har också regeringen rått bot på genom att ge Skogsstyrelsen ett tydligare uppdrag att ge kunskapsförmedling till oss utbor - jag vill nästan kalla mig själv utbo i sammanhanget - när det gäller hur vi ska se till att sköta och förvalta den skog vi har ansvar för. Också de projekt, inte minst Kraftsamling, som nu har blivit Krafthandling där 60 000 skogsägare med olika ingångar har fått ökad kunskap och kompetens om vikten av att se helheten i sitt skogsbrukande, borgar för en god fortsättning. Kometprogrammet har vi berört tidigare i debatten; jag ska inte upprepa det. Allt detta, fru talman, ser jag som viktiga bitar i att vi ska hålla kvar vid skogens mål och att det ska vara miljömässigt och produktionsmässigt likvärdiga mål. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. (Applåder) 0743081365718 GY01MJU2 N 2010-12-16 05:09:04 273670 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0935/#anf210