2413865 GY0935 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:35 Onsdagen den 15 december 2010/11 35 2010-12-15 00:00:00 Areella näringar, landsbygd och livsmedel föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0B5FB7F1-0894-471E-B7A0-8FDA9863921D 202 KEW NORDQVIST (MP) MP Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets betänkande om utgiftsområde 23 redovisas en uppföljning av ekologisk produktion och offentlig konsumtion. Uppföljningen har bland annat inriktats på kartläggning av statliga insatser dels för den ekologiska produktionen, dels för den offentliga konsumtionen av ekologiska livsmedel. Målet för den ekologiska produktionen har uppnåtts för vissa livsmedel. Och så långt är allt väl. Däremot nås inte målet om 20 procent certifierad jordbruksmark, inte heller den offentliga sektorns mål om 25 procent ekologisk livsmedelsproduktion. Det här tycker vi i Miljöpartiet är otillfredsställande och vill självfallet se att det utstakade målet uppnås. Jag tycker att det är bra att riksdagen föreslås få fortlöpande information om utvecklingen av den ekologiska produktionen och den offentliga sektorns konsumtion av ekologiska livsmedel. Efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar stadigt, och den ekologiska maten når i dag många olika konsumentgrupper. Även den certifierade ekologiska svenska produktionen ökar, men är inte i takt med marknadens ökande efterfrågan. Behovet täcks i dag till stor del av import. Enligt LRF:s beräkning 2009 går Sveriges bönder i stället för närvarande miste om 2-4 miljarder kronor i form av utebliven försäljning av produkter till merpris och i form av uteblivna miljöersättningar. Utvecklingen av ekologisk konsumtion och produktion drivs av en ökad efterfrågan både på lantbrukets produkter och på åtgärder i produktionen som leder till ökad hållbarhet och bra djuromsorg. Den ekologiska produktionen kan minska lantbrukets klimatpåverkan och bidra till lösningar för en hållbar utveckling av lantbruket i stort. Dessa bidrag är för konsumenten mervärden och starka argument för valet av ekologiska livsmedel. De nationella målen för ekologisk konsumtion och produktion har varit mycket värdefulla för att skapa inspiration, acceptans och för att undanröja hinder för utvecklingen. Hur går vi då vidare? Ekologiskt Forum är en mötesplats för alla som vill verka för utveckling av ekologisk produktion och har sin hemvist inom Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA. Ekologiskt Forum har redovisat en rapport där man föreslår mål för de kommande tre åren. Målet för offentlig sektor är att inriktningsmålet 25 procent ska uppnås senast 2013. Målet för produktionen är en fördubbling jämfört med 2009 av antalet lantbrukare som har ställt om produktionen. Det här är försiktiga mål som jag ställer mig bakom, även om jag hellre ser en snabbare utveckling av den ekologiska produktionen. En viktig orsak till att Miljöpartiet så kraftigt stöder det ekologiska lantbruket är dess stora anpassning till ekosystemets villkor. Det ger stora möjligheter att uppnå de nationella miljömålen. Låt mig bara peka på några: Begränsad klimatpåverkan Giftfri miljö Ingen övergödning Grundvatten av god kvalitet Biologisk mångfald Det är för oss viktigt att vi har ett uthålligt lantbruk med minimal miljöpåverkan. Det erbjuder inte dagens konventionella lantbruk. Vår vision är ett svenskt lantbruk som är helt omlagt till ekologiskt. Ekologiskt lantbruk visar vägen för det konventionella. Herr talman! Djurskyddet har under den borgerliga regeringen utsatts för en nedmontering av sällan skådat slag. Bland det första som hände var att Djurskyddsmyndigheten lades ned och djurskyddsfrågorna flyttades till Jordbruksverket, där de återigen prioriterades ned. Senare flyttades den lokala djurskyddstillsynen från kommunerna till länsstyrelserna, utan att tillräckliga resurser skickades med, samtidigt som de föreskrivna tillsynsintervallen och avgiftsfinansieringen av tillsynen avskaffades. Vi menar att myndighetsorganisationen för djurskyddet behöver stärkas så att djurens intressen inte kommer på undantag när de kommer i konflikt med andra intressen eller prioriteras ned när resurser styrs över till annan verksamhet. Däremot tror vi inte att djurskyddet vinner på ständiga omorganisationer. Därför föreslår vi inte en ny djurskyddsmyndighet. I stället förespråkar vi en mindre förändring genom en djuretisk ombudsman. Denne ska då verka för en god etisk grund, utvärdera djurskyddskontroller, ta fram artkarakteristika, göra årliga djuretiska revisioner och ge djuretiska råd. Jordbruksverket ska då fortsatt ha ansvar för att verka för ett gott djurskydd, fungera som en central kontrollmyndighet och anslå medel till djurskyddsfrämjande forskning. Vi menar också, herr talman, att den regionala djurskyddskontrollen behöver mer resurser, såväl genom tillskott från staten som genom avgiftsfinansiering. För att inte tillskotten ska hamna på andra verksamheter inom länsstyrelserna behöver också reglerna för minimiintervall återinföras så att länsstyrelserna får tydliga djurskyddsmål att leva upp till. En annan fråga som jag vill ta upp i dag är åkermarken och arealen åkermark som minskar, och det ser vi som mycket oroande. Respekt för tidigare generationers slit och respekt för kommande generationers möjlighet att föda sig gör att ingen åkermark, annat än i undantagsfall, ska kunna tas ur produktion. Det borde åtminstone vara utgångspunkten vid samhällets behov av mark för expansion. En komplicerande faktor kring nyttjandet av åkermark är att det inte finns något enskilt intresse som bevakar åkermarkens bevarande. Det långsiktiga livsviktiga värdet av åkermarken väger mycket lätt när det i det kortsiktiga perspektivet finns stora ekonomiska vinster att hämta i exploateringen av åkermarken. Här behövs en möjlighet att ge exempelvis Jordbruksverket och länsstyrelserna ett sådant ansvar. Vi anser att plan- och bygglagen behöver ses över så att skyddet för åkermark stärks. Jag noterade med tillfredsställelse att Otto von Arnold inledde ett tidigare anförande med att han ser åkermarken som ett riksintresse. Samtidigt som behovet ökar av åkermark som naturresurs ökar dess värre också exploateringen av den. Allvarligast är det förstås när det blir de allra bördigaste och mest högavkastande jordarna som exploateras, och det är ju inte så ovanligt då många av våra större städer ligger just i slättbygderna. En omställning till ett mer hållbart framtida samhälle kommer att innebära att åkermark behöver tas i bruk, dels för att kunna producera behövlig mängd livsmedel, dels för att odla energigrödor och därigenom kunna bryta oljeberoendet. I den här intressekonflikten är det ingen tvekan om var vi i Miljöpartiet står. I dagsläget är det inga problem, eftersom vi genom att importera livsmedel utnyttjar andra länders åkermark. Vi anser inte att det är ett uthålligt system. Det är inte heller rättfärdigt i en värld där människor svälter. Dagens lantbruk bygger på obegränsad tillgång på billig energi, energi som är fossil och därmed ändlig. Vi börjar kunna se den punkt där efterfrågan överstiger tillgången, den så kallade peak oil, och priset på energi kommer att nå oanade höjder. Vi tycker därför att det är rimligt att närmare studera konsekvenserna av en betydligt kraftigare reduktion av fossilenergianvändningen för jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen. Vårt begränsade klot ska föda en allt större befolkning. Och situationen för världens jordbruk präglas av ett tilltagande beroende av ändlig fossil energi, framför allt för framställning av konstgödselkväve. Jordens förråd av fosfor är också begränsat. Som jag tidigare berörde tas dagligen prima åkermark ur produktion till växande städer och vägbyggen, inte bara i Sverige. Globalt är brist på vatten till bevattning och risk för försaltning något som begränsar produktionen. Och som om inte det vore nog drabbas stora arealer jordbruksmark av ett allt häftigare och nyckfullare väder. Jag kan väl säga Pakistan och översvämningarna där och torkan i Ryssland så förstår vi vad det handlar om. Att förlita sig på att Sverige då ska täcka sitt behov av livsmedel genom import är minst sagt riskabelt. Vi anser därför att det behövs en utredning om livsmedelssäkerhet och livsmedelsförsörjning i ett långsiktigt perspektiv. Slutligen, herr talman, vill jag beröra användningen av konstgödsel som har många negativa miljökonsekvenser. Framför allt gäller det konstgödselns innehåll av kväve men även fosfor och dess förorening av kadmium. Att, som regeringen gjort, ta bort beskattningen av kväve och kadmium är inte bara att falla undan för lobbygruppers tryck utan även en direkt miljöskadlig åtgärd. Det är väl känt att tungmetallen kadmium ackumuleras i människokroppen och ger skadeverkningar på framför allt njurarna. Det är obegripligt att regeringen tar bort beskattningen på kadmium. Vill man verkligen stimulera till ökad användning? På Sveriges åkrar läggs det årligen ut ca 200 000 ton kväve. För att framställa detta kväve krävs motsvarande en supertanker olja, som alltså läggs ut på våra åkrar varje år. Det är inte ett uthålligt lantbruk. Förutom enorma utsläpp av koldioxid vid produktion sker också stora utsläpp av lustgas, både vid tillverkning och vid användande. Lustgas är som bekant en mycket potent växthusgas som dessutom är det enskilt viktigaste ämnet bakom nedbrytningen av ozonskiktet. Dessutom orsakar kvävegasavgångar försurning av mark och vatten. Att tillföra så här stora mängder i omloppet i det ekologiska systemet medför övergödning av våra vattendrag, sjöar och hav. Vi tycker att det var en bra modell att avgiften för konstgödsel gick tillbaka till lantbruksnäringen, bland annat för att finansiera miljöåtgärder i jordbruket. Skatten fick alltså en dubbelt positiv miljöeffekt. Herr talman! Givetvis yrkar jag bifall till samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7. I detta anförande instämde Stina Bergström (MP). 0427695165918 GY01MJU2 N 2010-12-16 05:09:04 273662 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0935/#anf202