<anforande>
<dok_hangar_id>2379290</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0920</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:20 Onsdagen den 24 november</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>20</dok_nummer>
<dok_datum>2010-11-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utlåtande över Vitbok om försäkringsgarantisystem</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>97054C3E-9AE1-426E-9E8D-672D7F150711</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>ELISABETH SVANTESSON (M) replik</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Tack, Bo Bernhardsson, för frågan! Det finns inte ett rätt svar och ett fel svar här. 
Jag tycker inte att risken ska ligga hos försäkringstagarna om man till exempel köper en försäkring i ett annat EU-land, utan risken måste ligga hos försäkringsbolagen. De måste bära ansvaret - inte konsumenten. Det handlar om konsumentskydd.
Det finns ett exempel. Solvensreglerna betyder ju inte att företag inte kan bete sig på ett bedrägligt sätt. Vi ser sådana exempel just nu. Finansinspektionen har just nu ett ärende med ett grekiskt försäkringsbolag som har lurat skjortan av sina kunder på ett obehagligt sätt. Vi menar då att det är rimligt att det finns ett konsumentskydd och att det är avgifter som ska betalas av försäkringsbolagen, men avgiftssystemet måste naturligtvis vara riskbaserat.
</anforandetext>
<intressent_id>0899112324519</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01FiU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-12-10 17:18:34</systemdatum>
<systemnyckel>272180</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0920/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
