<anforande>
<dok_hangar_id>2703693</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09121</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:121 Onsdagen den 22 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9D331BDE-7BF8-458C-B514-AE169D590CBD</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>ULLA ANDERSSON (V) replik</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Man skulle kunna sammanfatta Anna Kinberg Batras anförande så här: Blir du bara tillräckligt fattig kommer arbetsviljan fram och dessutom blir du så frisk att du kan ta dig samman och kliva upp ur sjuksängen.
Blir man bara tillräckligt fattig blir man nog frisk. Om man blir tillräckligt fattig tar man nog ett jobb till eller jobbar mer i övrigt. Det innebär väl också att om man har låg lön ska man ha två jobb. Eller hur tänker Anna Kinberg Batra?
Den ideologiska basen för Moderaternas politik är tydlig. Människor med låga inkomster som har turen att ha ett jobb och vara friska ska vara glada över en hundralapp till i plånboken. Anna Kinberg Batra glömmer att de har vräkt pengar över framför allt män med höga inkomster. De har fått stora skattesänkningar. Riksdagens talman till exempel har fått 100 000 kronor i månaden i skattesänkning. Det är skillnad mot några hundralappar i månaden.
Hur motiverar du att fattiga människor ska piskas medan rika människor ska belönas för att jobba lite mer?
</anforandetext>
<intressent_id>0628190530410</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01FiU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:29:11</systemdatum>
<systemnyckel>283307</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09121/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
