2703561 GY09120 Riksdagens protokoll 2010/11:120 Tisdagen den 21 juni 2010/11 120 2011-06-21 00:00:00 Utvärdering av penningpolitiken 2008-2010 föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B90EB52B-F264-45EE-9B92-68D2E801EC9B 72 GÖRAN PETTERSSON (M) M Herr talman! Riksbanken har sedan 1999 en självständig ställning gentemot riksdag och regering, och banken fattar självständigt de penningpolitiska besluten. Det är riksdagen och dess finansutskott som har uppgiften att utvärdera penningpolitiken. Penningpolitiken har en central roll i svensk ekonomisk politik, och det är därför viktigt att utvärderingen bidrar till att genomlysa och utveckla penningpolitiken men också till att öka förståelsen för penningpolitiken och hur den samverkar med finanspolitiken. När jag ser tillbaka på mina fem år i finansutskottet kan jag konstatera att utskottets utvärderingar har utvecklats vad gäller både djup och bredd. Det är bra. Utskottets offentliga utfrågningar av riksbankschefen har även de utvecklats på ett positivt sätt och blir mer och mer kvalificerade där de relevanta frågorna ställs. Utskottets betänkande rekommenderas till läsning för alla som önskar en initierad men kortfattad beskrivning av den förda penningpolitiken för 2008-2010. Penningpolitiken har blivit lite av en kvällstidningsprodukt. Man kan ibland på löpsedlar läsa om kommande penningpolitiska beslut och liknande. Vill man ha en kortkurs, "Penningpolitik för dummies", kan man läsa utskottets betänkande. Jag kommer att kort beröra några av de ämnen som behandlas i betänkandet. Precis som tidigare talare vill jag trycka på att 2008-2010 var en extrem period. Perioden präglades av mycket tvära kast som i vissa fall utlöstes av enskilda händelser. Under sådana förlopp är det väldigt svårt att göra prognoser. Prognoser bygger ofta på att det fortsätter i en trend och att det är långsiktiga förlopp. När långsiktiga förlopp avbryts av en enskild händelse som leder till ett tvärt kast i kurvan blir med en naturlighet alla prognoser skeva. Det var det som hände Riksbanken. När man läser betänkandet kan man se, grafiskt visat, hur bedömningarna och prognoserna fallit enormt fel under vissa delar av perioden. Riksbanken har under perioden vidtagit extraordinära åtgärder för att säkra det svenska finansiella systemet. Man har försett systemet med såväl svensk som utländsk likviditet. Det har som sagt varit extraordinära åtgärder, åtgärder som har legat i utkanten av vad vi kanske trodde var möjligt eller hade förutsett att Riksbanken över huvud taget skulle kunna vidta. Men dessa åtgärder har bidragit till utvecklingen i Sverige. Jag skulle vilja påstå att utan dessa åtgärder skulle krisen i Sverige ha fått ett helt annat utfall. Det har i vissa fall varit brandkårsutryckningar med extraordinära åtgärder som har varit mycket lyckosamma. När de gäller de enskilda räntebeslut som fattats under perioden är det lätt med facit i hand att ha alla de rätta svaren och kommentera vilka beslut Riksbanken borde ha fattat. Men det är viktigt att inse att när Riksbanken fattar sina beslut har man inte möjligheten att ha facit i hand och se hur den historiska utvecklingen blir, utan Riksbanken har att agera dels på fundamenta, dels efter de förväntningar som råder. Efterklokhet är troligtvis den mest exakta vetenskapen, men det är en vetenskap med ringa värde. Jag vill särskilt rikta uppmärksamhet på det beslut som Riksbanken tog i september 2008 och som har både fått mycket uppmärksamhet och ådragit sig rätt mycket kritik. Det var ett beslut som Riksbanken tog om att fortsätta att höja räntan. 14 dagar senare kom kraschen i Lehman Brothers. Många har framfört att det var ett oklokt beslut, att Riksbanken borde ha haft känslan av vad som skulle komma. Jag vill då påminna om att den stämning som rådde i ekonomin då var att man såg framför sig ökade inflationsförväntningar och överhettningstendenser i ekonomin. Jag tror inte att vi till fullo kan se vilka konsekvenser det räntebeslutet fick. Jag tror att det hade den positiva effekten att det bidrog till en viss avkylning av marknaden. En annan fråga som har varit uppe är den oenighet som rått i direktionen under senaste tiden. Vid de senaste mötena har direktionen varit oenig om de penningpolitiska besluten. Jag kan konstatera att det finns ett syfte med att vi har ett flertal i direktionen. Det är sex ledamöter i direktionen. Om alla tyckte lika i alla frågor hade det inte funnits behov av att ha sex chefer och vice chefer. Det visar på styrkan i ett kollektivt beslutsfattande. Riksbanken har under de senaste åren gått över till en flexibel inflationsmålspolitik där man tar hänsyn till både inflationen och utvecklingen inom den reala ekonomin. Det är komplicerat. Det finns invändningar mot att styra mot flera mål samtidigt. Då ska man vara på det klara med att inflationsmålet är överordnat de andra målen. Det här är en fråga som förtjänar ytterligare utredning. Därför är det glädjande att den oberoende utredning som professorerna Goodhart och Rochet arbetar med och som kommer att redovisas i månadsskiftet augusti-september kommer att belysa just frågan om den flexibla inflationsmålspolitiken. De kommer också att titta på frågan om finansiell stabilitet. Utskottet kommer att få anledning att återkomma i frågan. Det är bra att det finns en bred uppslutning i riksdagen för penningpolitiken. Jag vill avsluta med några kommentarer till Vänsterpartiets reservation. Ulla Andersson framför i sitt anförande önskemålet om att höja inflationsmålet. När utskottet genomförde den större utredningen 2006, också den en oberoende utredning, tittade man på denna fråga. Man studerade frågan med ett visst djup. Det finns vissa teoretiska motiv för det som Ulla Andersson framför om att ha ett högre inflationsmål. Men man landade ändå i att nackdelarna övervägde. En nackdel som framfördes väldigt tungt var att en ändring i sig skickar en signal att det finns en osäkerhet om penningpolitiken. Stabilitet har ett egenvärde i penningpolitiken och även samordningen med andra länder. Ulla Andersson för också fram begreppet "demokratiseras". Där finns en komplikation. Vi har en oberoende riksbank där vi har bestämt i vår riksbankslag hur den ska fungera. De operativa besluten tas på tjänstemannanivå. Det går givetvis att tycka att om den processen inte är politiserad är den inte demokratisk. Jag tycker att man kan jämföra med en annan del inom staten, domstolarna. Där är det vi i riksdagen som beslutar om lagarna, men det skulle vara oss främmande att lägga oss i hur domstolarna dömer efter lagen. Demokratiseringen är inte en svartvit fråga, men den indelning som vi har haft nu under drygt tio år har tjänat oss väl. Vi ser i många länder där politiken tränger längre ned i tjänstemannabeslut att det leder till komplikationer. 0558039843819 GY01FiU24 N 2011-09-13 10:29:00 283189 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09120/#anf72