2703561 GY09120 Riksdagens protokoll 2010/11:120 Tisdagen den 21 juni 2010/11 120 2011-06-21 00:00:00 Utvärdering av penningpolitiken 2008-2010 föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 10EAF9B2-2ED2-4516-AFA3-59F764445BA5 71 BO BERNHARDSSON (S) S Herr talman! Jag ska börja med att konstatera att det råder hyggligt stor samstämmighet om det penningpolitiska ramverket och utvärderingen av penningpolitiken. Jag ska hålla mig kort men ändå göra några kommentarer med anledning av betänkandet och de diskussioner som pågår om penningpolitiken och dess roll och hur den ska se ut i framtiden. Vi kan, vilket vi redan har fått klart för oss, se tillbaka på en ovanligt dramatisk period med en finanskris vars efterverkningar håller Europa i ett järngrepp. Vi kan även konstatera - det är också redan gjort - att Riksbanken hanterade krisen väl. Man beslutade om stora sänkningar av reporäntan, samtidigt som man - och det var inte minst viktigt - genomförde en omfattande utlåning till banksystemet. Utlåningen var helt nödvändig för att säkra de svenska bankernas likviditet. Riksbankens politik bidrog alltså sammantaget till att dämpa nedgången i ekonomin. Den räddade faktiskt de svenska bankerna och bidrar nu till att underlätta återhämtningen i ekonomin. Finanskrisen reser eller stryker i varje fall under en rad frågor som rör Riksbankens roll och dess förhållande till andra institutioner och politikområden. Det gäller till exempel vilken hänsyn en centralbank ska ta till kreditgivningen, risken för finansbubblor och tillgångspriserna när penningpolitiken utformas. Det gäller vilket ansvar Riksbanken bör ha för den övergripande finansiella stabiliteten i ekonomin och hur rollfördelningen mellan Riksbanken och andra myndigheter ska se ut. Finanspolitiska rådet diskuterade här i sin rapport om den ekonomiska politiken den utvärdering av penningpolitiken som utskottet självt har beslutat. Det ska självklart också ägna sig åt dessa frågor. Till bilden hör naturligtvis att ett utökat ansvar för Riksbanken kan leda till målkonflikter mellan inflationsmålet och uppgiften att vidmakthålla finansiell stabilitet. Riksbanken bedriver redan sedan några år en så kallad flexibel inflationsmålspolitik, vilket innebär att penningpolitiken ska ta hänsyn inte bara till inflationen utan också till den reala ekonomiska utvecklingen, resursutnyttjandet och sysselsättningen. En av de allra viktigaste variablerna när det gäller resursutnyttjande är naturligtvis i vilken mån man använder arbetskraftspotentialen i ett samhälle. Herr talman! Det framgår vid det här laget av mitt resonemang - ja, det framgår på många andra sätt - att penningpolitiken inte bedrivs på en isolerad ö. Det finns risk för målkonflikter, och delvis är de ofrånkomliga. Det finns i detta sammanhang skäl - och det är egentligen det som är min poäng i detta inlägg; man behöver bara en poäng i ett inlägg - att understryka det ansvar som åvilar regeringen och riksdagen när det gäller att underlätta Riksbankens arbete. Om regering och riksdag vidtar tillräckligt kraftfulla åtgärder via en aktiv arbetsmarknadspolitik där man har hög kvalitet på åtgärderna och där utbildning spelar en stor roll kan man nämligen förhindra att flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden. Därmed kan räntehöjningar skjutas upp eller bli mindre än de annars skulle bli. Med andra ord är det viktigt att se de övriga politiska möjligheterna att pressa ned arbetslösheten och göra räntehöjningar onödiga. Om, med ett liknande resonemang, regering och riksdag tillräckligt kraftfullt använder de politiska instrument som finns för att se till att bostadsförsörjningen fungerar, dämpar kreditgivningen och bromsar ökningen av tillgångspriser med andra instrument som är tillgängliga politiskt slipper Riksbanken ta till räntevapnet för att hantera åtminstone det problemet. Då kan räntehöjningar senareläggas, bli mindre eller kanske till och med onödiga. Nackdelen med att använda penningpolitiken för att förhindra finansbubblor eller dämpa tillgångsprisernas utveckling är naturligtvis att detta slår generellt mot investeringar och jobbutveckling. Detta är min poäng, som jag tyckte att det kändes viktigt att föra fram i denna diskussion: Penningpolitiken är ingen isolerad ö. I vad mån Riksbanken behöver använda penningpolitiken hänger väldigt intimt samman med vad regering och riksdag gör med hjälp av andra politiska instrument för att få ned arbetslösheten och matcha tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden för att se till att det blir en bra utveckling på bostadsmarknaden och så vidare. Med dessa kommentarer vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) 0701525641715 GY01FiU24 N 2011-09-13 10:29:00 283188 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09120/#anf71