2703561 GY09120 Riksdagens protokoll 2010/11:120 Tisdagen den 21 juni 2010/11 120 2011-06-21 00:00:00 Säkerheten i svenska kärnkraftsreaktorer föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AAEF848E-E140-4421-9F7F-A488BB2D2B7B 1 LARS JOHANSSON (S) S Herr talman! Inför dagens debatt har Miljöpartiet väckt en motion om kärnkraften i Sverige, kärnkraftens säkerhetsfrågor och när kärnkraften kan fasas ut i det svenska energisystemet. Bakgrunden till motionen är naturligtvis den tragiska olyckan i Fukushima. Ingen kan väl vara oberörd efter denna kärnkraftsolycka. Den bevisar återigen att kärnkraften är farlig. Även om vi inte visste att en sådan olycka skulle inträffa har det varit kärnkraftsolyckor dessförinnan, och trots detta förhållande drev den borgerliga regeringen med två rösters marginal för cirka ett år sedan, den 17 juni, igenom att ny kärnkraft ska byggas i Sverige. Miljöminister Andreas Carlgren sade i riksdagsdebatten: "Jag tycker att vi ska lära av nya fakta. Vi ska ta intryck när verkligheten förändras." Han syftade då på att kärnkraften var så säker att den var ett bra alternativ att arbeta vidare med att utveckla i Sverige. Den typen av uttalanden faller ganska platt till marken nu. Jag är stolt över att vi socialdemokrater stod emot och fortsatte att envist driva frågan om att vi måste jobba för en fortsatt energiomställning i Sverige som syftar till att fasa ut kärnkraften i takt med att nya alternativ växer fram. Sverige kan göras modernt med förnybara energilösningar och energieffektiviseringar. Vårt land har unika möjligheter att basera hela vår energiförsörjning på förnybara källor. Låt oss ta det ansvaret! Här finns en enorm utvecklingspotential, jobbmöjligheter och unika tillväxtchanser. Här finns framtiden. Vi socialdemokrater har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lagt fram konkreta förslag på hur Sverige kan bygga ut den förnybara energin, som vindkraft, bioproducerad kraftvärme, sol- och vågkraft, för att nämna de nu viktigaste energislagen som har framtiden för sig. Minst 30 terawattimmar till 2020 och minst 55 terawattimmar till 2030 är fullt möjligt, samtidigt som vi energieffektiviserar kraftigt. Det är den svenska debatten. Men i vår omvärld reagerar nu regeringar med kraft mot bakgrund av vad som hände i Fukushima. Man ändrar sina kärnkraftsprogram. Man avvecklar kärnkraft. I Schweiz ska kärnkraften avskaffas till 2034, enligt den schweiziska regeringens beslut. Italien har nyligen genomfört en folkomröstning som stoppar all utbyggnad av kärnkraft. Det mest kraftfulla beslutet tog Tyskland för några veckor sedan när förbundskansler Angela Merkel sade att all kärnkraft ska vara avskaffad 2022. Socialdemokraterna och De gröna står självklart bakom detta beslut i den tyska riksdagen. Det har också kraftigt stöd från IG Metall och tyska LO. Det är inte så konstigt, eftersom den tyska regeringen nu återgår till det beslut som den tidigare socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröder tillsammans med De gröna beslutade redan 2000. Det beslutet gick ut på att industrin fick välja vilka reaktorer som skulle tas ur drift successivt fram till 2022. Nu kommer alltså Sveriges kanske viktigaste industri- och handelspartner att genomföra stora energiinvesteringar i förnybar energi. Det är inte så att Tyskland ska ersätta kärnkraften, som det har framställts i Sverige, med kolkraft, gaskraft och kärnkraft från Frankrike, utan beslutet bygger på en enorm energiomställning till förnybar energi och energieffektiviseringar. Tyskland kommer att bli motor i energiomställningen i Europa. Men den svenska regeringen är passiv och kritiserar det tyska beslutet i hårda ordalag. Jag har också uppfattat att mina borgerliga kolleger i näringsutskottet är av ungefär samma uppfattning. Om inte attityden ändras kommer Sverige nu att bli akterseglat. Inför dagens debatt har de borgerliga partierna i alla fall än så länge inte tagit intryck av kärnkraftsolyckan i Fukushima eller av kärnkraftsdebatten i andra länder. Man är glad över beslutet att kunna uppföra nya kärnkraftverk i Sverige och skriver följande i betänkandet: "Därmed skapades det förutsättningar för ett generationsskifte i det svenska kärnkraftsbeståndet." Vidare skriver man: "Utskottet kan inte se något behov av att nu ge Energimyndigheten ett särskilt uppdrag rörande förnybar energi utöver det arbete på området som ingår i myndighetens ordinarie verksamhet." Man är verkligen nöjd. Man lutar sig tillbaka. Det är helt otroligt. Någon vilja till förändring finns inte. Min fråga till de borgerliga blir därför: Hur många kärnkraftsolyckor krävs för att ni ska ändra inriktning av politiken? Det är redan så att Energimyndigheten i sin långtidsprognos spår elöverskott på uppemot 25 terawattimmar 2030 med nu kända planer. Det motsvarar nästan hälften av den kärnkraftsproducerade elen under föregående år. Till saken hör också att de i sina prognoser pekar på att nettoexporten i år kommer att ligga på 8 och nästa år kanske 10 terawattimmar. När vi ser detta, när vi vet att det är så, kommer naturligtvis debatten tillbaka för de borgerliga: Varför säger man nej till en blocköverskridande överläggning om hur vi ska kunna ställa om Sverige från kärnkraftselen? Man räknar med att kunna fortsätta att bygga ut kärnkraften i Sverige trots att frågorna kring hur vi ska göra med vårt avfall - det som är ett gemensamt ansvar - inte är lösta. SKB har redovisat att man har ett förslag på gång. Men det kommer att ta många år innan miljöprövningen är genomförd, och det kan bli ett slutligt förvarande av kärnkraftsavfallet i Forsmark. Det innebär sammantaget i Sverige i dag att kärnkraften inte har någon stark ställning, även om man med två rösters marginal under förra riksdagen lyckades driva igenom att det ska kunna byggas nya kärnkraftverk i Sverige. Men industrin tvekar, och jag förstår det. Man vill inte agera på så smal majoritet. Det är därför vi har räckt ut en hand till de borgerliga och sagt att vi bör ha överläggningar om att nå en bred överenskommelse kring kärnkraftens avveckling i Sverige och satsa brett på förnybar energi. Jag förstår fortfarande inte varför de borgerliga är så ängsliga över en sådan möjlighet, när man nu kan se att land efter land går i den riktningen. 0288805051019 GY01NU26 N 2011-09-13 10:29:00 283118 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09120/#anf1