<anforande>
<dok_hangar_id>2702809</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:117 Torsdagen den 16 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Europeiskt ramverk för hantering av banker i kris</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0CCE3C71-2BE9-4BD8-826B-D1FC50B247CA</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>JOHNNY SKALIN (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Finanskrisen avslöjade, precis som man konstaterar i finansutskottets utlåtande, betydande brister i krishanteringen på de europeiska finansmarknaderna. Bristerna ledde inte bara till att kostnaderna för krisen lastades på många av Europas skattebetalare, utan bristerna föranledde också att krisen fördjupades onödigt mycket på grund av de påtagliga spridningseffekterna, vilket inte minst påverkade det svenska finanssystemet.
Att Europas länder nu genomför genomsyner av det finansiella ramverket är därför endast att betrakta som sunt, positivt och naturligt. Än mer positivt får dessa genomsyner betraktas genom att det finansiella systemet är mer sammanflätat nu än någonsin förr. Men att det är sunt i sig att efter en allvarlig kris utvärdera vad som gick fel för att sedan korrigera misstagen som föranledde situationen kan emellertid inte tas till intäkt för eller ses som en skyldighet till att låta upprätthålla tvingande och lika regelverk över hela unionen. Eftersom vi alla känner till vilka det är som innehar den verkliga makten och möjligheten att påverka besluten inom Europeiska unionen, och eftersom ett redan inrättat regelverk får till följd att Sveriges möjligheter att därefter ändra innehållet i detsamma är i det närmaste obefintliga, har vi tvärtemot snarast en skyldighet att noga överväga vilka beslut som gynnar våra svenska förhållanden bäst.
Om vi ser på saken i detta ljus har Sveriges regelverk fungerat bättre eller betydligt bättre än i flertalet av de tongivande EU-länderna. Som en följd av våra erfarenheter och kunskaper på området föreslår följdriktigt finansutskottet i utlåtandet mycket viktiga justeringar och tillägg i förhållande till EU:s förslag till ett gemensamt regelverk. Man föreslår dessa justeringar utan att försvara Sveriges självbestämmanderätt, vilket gör att det inte går att försäkra att dessa justeringar och tillägg också fortsättningsvis tillåts vara rådande i det svenska regelverket. 
Min poäng är att det är både mycket enkelt och snabbt gjort av EU att anta nya kompetenser. Det är för oss här i kammaren att bara trycka på ja-knappen vid voteringen. Desto svårare blir det senare att backa tillbaka. Eftersom Sveriges linje gentemot EU dessutom visar sig vara så pass särskiljande, där kommissionen helt på tvärs med den svenska vägen anser att ett tillfälligt förstatligande för att därigenom undvika att belasta skattebetalarna är bankernas problem och ska ses som en absolut sista utväg, blir det än svårare att ställa sig bakom EU:s initiativ i denna så fundamentalt systemviktiga fråga.
Om det i EU föreslagna regelverket tillåts vinna laga kraft i Sverige, om en ny finanskris motsvarande den vi hade 2008-2009 skulle inträffa, skulle de svenska skattebetalarna tvingas att betala mellan 25 och 30 miljarder per år för att rädda bankerna utan möjlighet att få tillbaka pengarna, som finns med dagens regelverk. Om flera storbanker dessutom skulle gå omkull skulle notan bli flerfaldigt större. Hela nyttan med kommissionens förslag, i första hand om man vill genomföra ett tvingande regelverk, borde vara att undvika ett överdrivet risktagande. Det smetas dessutom ut av att hela förslaget i första hand inriktas på att hantera banker i kris, inte på en bredare diskussion om hur en systemkris ska hanteras. 
På område efter område flyttar denna församling bort makt från svenska folket till den europeiska jättelika byråkratiska kolossen Europeiska unionen, trots att makten över Sverige enligt regeringsformen ska utgå från dess egna medborgare.
Finansutskottets synpunkter i utlåtandet är i huvudsak kritiska till EU:s förslag och är i det mesta i linje med Sverigedemokraternas åsikter i frågan. Dess värre är utskottets linje likväl positiv till att låta EU få makten att omstöpa det svenska regelverket till deras egna agenda eftersom man inte mer tydligt markerar sin ståndpunkt. Det är en djupt olycklig väg att gå.
Herr talman! Jag vill därför avvisa utskottets mening att underordna Sverige ett tvingande EU-gemensamt regelverk för bankkrishantering. Jag yrkar av den anledningen bifall till SD:s motivreservation i FiU27.
</anforandetext>
<intressent_id>0455086201022</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01FiU27</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:27:51</systemdatum>
<systemnyckel>282900</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09117/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
