<anforande>
<dok_hangar_id>2702767</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:116 Onsdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2D8F0ED3-F887-4DAF-8D2D-ACA9EFFB8E5B</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>GUSTAV FRIDOLIN (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Med det klimatmål regeringen har för de närmaste åren skulle det ta 195 år att nå det mål som EU satt upp till år 2050. Om det är världens mest ambitiösa mål är vi illa ute. Tack och lov är det inte så. Medan vi promenerat allt saktare har resten av världen börjat springa. Därför måste vi tala om vilka mål vi har för den gröna omställningen också i Sverige, om vad vi behöver göra. Vi behöver lägga järnvägsräls. Vi behöver rusta upp miljonprogramsområdenas bostäder och skolor. Vi behöver modernisera energisystemen.
Jag förstår statsministerns oro för det parlamentariska läget. Men jag skulle önska att han också ägnade lite tid åt att oroa sig för de stora framtidsutmaningarna och använda en debatt som denna till att även lyfta blicken mot var Sverige ska vara inte bara i morgon eller när riksdagen samlas igen efter sommaren utan också om tio och om hundra år.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0238588409223</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:27:44</systemdatum>
<systemnyckel>282759</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09116/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
