<anforande>
<dok_hangar_id>2702767</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:116 Onsdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>790B3CC3-B80E-44E5-90BC-9EA0AB307015</anforande_id>
<anforande_nummer>187</anforande_nummer>
<talare>CARL-OSKAR BOHLIN (M) replik</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Hela syftet med den familjerättsliga lagstiftning vi har i dag och med indispositiva tvistemål är att parterna inte förfogar över hela saken, det vill säga över hela det tvistade ärendet. Vissa saker måste vara upp till domstol att pröva materiellt. Den här propositionen tar som utgångspunkt att domstolen ska slippa göra materiella prövningar, att det enbart är den av parterna utsedda medlaren som ska ansvara för ärendet till dess att parterna kommer överens. När så sker stadfäster domstolen utfallet. I fall där parterna inte äger hela frågan själva, det vill säga när det finns ett tredje intresse som inte är part, i det här fallet barnet, vidhåller jag att domstolen måste göra en materiell prövning när det gått så långt att det har blivit en tvist.
</anforandetext>
<intressent_id>0108109641223</intressent_id>
<rel_dok_id>GY03128</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:27:44</systemdatum>
<systemnyckel>282898</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09116/#anf187</protokoll_url_www>
</anforande>
