2702767 GY09116 Riksdagens protokoll 2010/11:116 Onsdagen den 15 juni 2010/11 116 2011-06-15 00:00:00 Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 49097D76-3E9D-4020-BF97-770D1F806B1F 182 CAROLINE SZYBER (KD) KD Herr talman! Vi debatterar i dag ett lagförslag som har till syfte att öka möjligheten att komma överens, att göra upp i godo genom att uppmuntra användandet av medling och förlikning dels genom en ny lag, dels genom ändringar i befintliga regleringar om medling och förlikning. Förslaget gäller för medling i domstol och i hyres- och arrendenämnd samt medling i privat regi. Två personer som gör affärer ihop kan bli oense. Ofta är inte den bästa lösningen att dra saker i domstol utan att i stället se om det kan lösas genom frivilliga överenskommelser. Genom att parterna når en överenskommelse om lösning av sin tvist ökar också möjligheten för dem att fortsätta ett samarbete eller en affärsrelation efter att tvisten har avslutats. På detta sätt kan både tid och pengar sparas, såväl för de inblandade som för samhället i stort. Rättssäkerhet handlar också om tillgänglighet och snabbhet, och genom medling kan man förebygga en lång och utdragen process. I dagens värld är det också vanligt med tvister mellan företag med hemvist i olika länder. Detta gör att det behövs en rad förändringar. Alliansregeringen lägger fram förslag som föreslås börja gälla från den 1 augusti och som syftar till just ökade möjligheter att komma överens genom medling och förlikning genom att skapa ett väl avvägt samspel mellan medling och sedvanligt domstolsförfarande. Genom detta genomför Sverige också ett direktiv från Europaparlamentet och rådet från 2008. Medlingsdirektivet kommer att tillämpas på gränsöverskridande tvister. Den nya lagstiftningen innebär en rad förändringar. Tingsrätters skyldighet att verka för att parterna i en tvist kommer överens genom förlikning och särskild medling kommer att skärpas. Det ska krävas konkreta skäl som talar emot för att inte göra det. Det införs också regler om förlikning och medling i hovrätt. Talefrist och preskriptionstid ska inte längre kunna löpa ut under pågående medling. Medlare ska ha tystnadsplikt, och det som kommits överens om genom medling ska kunna förklaras verkställbart av en tingsrätt. Medling är bra och en väg som ska prövas. Remissinstanserna delar åsikten att vi behöver agera för att öka användningen av medling och förlikning. Det finns, som sagt, mycket att vinna på att parterna i en tvist kan lösa den genom att ta hjälp av en opartisk medlare i stället för att behöva hamna i domstol. Trots att det finns goda skäl att lösa tvister på frivillig väg och att de allra flesta är positiva finns det en stor okunskap om metoden. Genom att det nu blir tydligare vilka regler som egentligen gäller och att vi ökar möjligheten att komma överens och få verkställbarhet är vi övertygade om att medling kommer att bli mer attraktivt. Medlarens roll är mycket viktig då den har till uppgift att försöka få parterna att komma överens. Medlaren kan agera mer fritt än en domare i och med att den inte har till uppgift att döma. Det finns kompetenta medlare, och det är en viktig förutsättning för att medling ska kunna bli mer vanligt. Medling uppmärksammas alltmer i olika sammanhang, vilket borde motverka bristen på medlare. Domstolsverket får också i uppdrag att föra en förteckning över medlare samt ge information om medling och om uppförandekoder för medlare. Vår förhoppning är att de förändringar som nu genomförs ska undanröja de hinder som i dag finns, så att fler tvister ska kunna lösas på frivillig väg. Sverigedemokraterna har lämnat in en motion där de yrkar på att denna medlingslag också ska gälla för vårdnads- och umgängestvister. Jag som själv har jobbat som jurist och haft en del klienter som haft vårdnads- och umgängestvister tycker att det finns mycket mer att göra på detta område. Medling är bra, och i flera fall vore det önskvärt att det används i större utsträckning, men såsom tydligt framgår av betänkandet och propositionen skulle ett utvidgat användningsområde inte vara den bästa vägen i detta fall. Verkställighet för domarna fungerar nämligen i så fall inte, eftersom man kringgår Bryssel II-förordningen. Likaså finns i dag möjligheter till medling genom familjerätten på socialförvaltningen, och dessa finns i varje kommun. Det sades i replikskiftet här att det som är ett problem gällande familjerätten är att man inte är mer processande. Då måste jag säga att jag tycker att det är konstigt, för det är precis det en medlare ska göra. Den ska inte vara processande, utan den ska försöka se till att man inte behöver gå in i en process, vilket ett domstolsförfarande betyder. Det står som sagt uttryckligen att medlemsdirektivet inte ska gälla i frågan om rättigheter som parterna själv inte förfogar över, såsom familjerättsliga rättigheter och skyldigheter. Denna lagstiftning tar först och främst fasta på en helt annan problematik. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. I detta anförande instämde Pia Hallström (M). 0666958447826 GY03128 N 2011-09-13 10:27:44 282893 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09116/#anf182