<anforande>
<dok_hangar_id>2702767</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:116 Onsdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Medling och förlikning - ökade möjligheter att komma överens</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1773715B-0C71-421A-8359-94397D759727</anforande_id>
<anforande_nummer>181</anforande_nummer>
<talare>LAILA OLSEN (S) replik</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det man också hållit fram i betänkandet som ett argument för att medling är olämpligt är att parterna oftast inte är jämbördiga. Risken finns att den svagare parten inte tillräckligt kan ta till vara sin rätt. Det håller jag helt med om.
Socialstyrelsen har i sina anvisningar tydligt och klart också pekat på möjligheten till medling i domstol. Det finns ett strukturerat arbetssätt inom socialtjänsten; man är skyldig att berätta för parterna att den här möjligheten finns. Om den inte används så mycket i dag är det kanske inte en ändring i lagen för att få andra personer att medla som ska till, utan det handlar kanske mer om informationsinsatser.
</anforandetext>
<intressent_id>0655418111118</intressent_id>
<rel_dok_id>GY03128</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:27:44</systemdatum>
<systemnyckel>282892</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09116/#anf181</protokoll_url_www>
</anforande>
