<anforande>
<dok_hangar_id>2702767</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2010/11:116 Onsdagen den 15 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F3F5ADBF-6249-4796-BC64-74BB3F99ACC8</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>Statsminister FREDRIK REINFELDT (M) replik</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det duger att ha den attityden från en oppositionsposition. Det spelar inte så stor roll vad det är för mått och vad det visar; det viktiga är att kunna framföra det med lite kraft. Jag ser dock lite allvarligare än så på politik. Vi orkar gå bakom siffror. Vi orkar lära oss lite om vad det är vi mäter.
När Lars Ohly framställer ett växande problem spelar det stor roll att vi i våra underlag och siffror ser att det är i avtagande. Det är en väldig skillnad. Jag tar inte åt mig äran för detta, för problemet har minskat sedan början av 1990-talet.
Jag har nämnt fördelningspolitiskt motiverade åtgärder som kan nå fram till de grupper som lever med små ekonomiska marginaler och som jag tror är mest verkningsfulla vid sidan av vår arbetslinje. Lars Ohly har inga förslag, idéer eller tankar om vad vi ska göra utan bara retorik, utfall och anklagelser - trots att vi kan visa på åtgärder som vi har vidtagit och ett försvar av arbetslinjen som är det bästa sättet att stå upp mot den typ av problem vi diskuterar.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0938901612810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-09-13 10:27:44</systemdatum>
<systemnyckel>282729</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09116/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
