<anforande>
<dok_hangar_id>2700811</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:112 Torsdagen den 9 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsekvenser av det tyska kärnkraftsstoppet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>40652F20-AA41-4778-A2F4-FF2CF1B7AC13</anforande_id>
<anforande_nummer>61</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister ANDREAS CARLGREN (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som Marie Wickberg tar upp. Den handlar om att världen, Europa och Sverige står inför den stora utmaningen att klara både att bli av med klimatutsläppen och att minska och på sikt bli av med beroendet av alla de säkerhetsrisker som kärnkraften innebär. Det lär oss att så länge man väljer antingen bara fossil energi eller kärnkraft blir den vägen omöjlig. Det blir omöjligt att lösa den dubbla utmaningen. Den stora uppgiften handlar om att bygga ut den förnybara energin.
Jag ser nu, trots de risker jag ser med det tyska beslutet, stora möjligheter att åstadkomma ett samarbete mellan det land, Sverige, som är allra mest ledande när det gäller den förnybara energin och det land som naturligtvis kommer att storsatsa när det gäller förnybar energi. Det är också spännande i det perspektivet att vi i Sverige i dag gör rekordutbyggnader av både vindkraft och bioenergi och därmed skapar möjligheter för ett mer brett samarbete i Europa.
</anforandetext>
<intressent_id>0195228370311</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-06-10 05:08:22</systemdatum>
<systemnyckel>280894</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09112/#anf61</protokoll_url_www>
</anforande>
