2700811 GY09112 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:112 Torsdagen den 9 juni 2010/11 112 2011-06-09 00:00:00 (forts. från 7 §) Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin (forts. AU11) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt E790936C-D1F8-4310-9BFC-6A1EEF3F6B31 111 JOSEFIN BRINK (V) V Fru talman! Det kan inte vara så lätt att stå här i riksdagen och tvingas försvara fas 3. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta när man hör hur Alliansens företrädare försöker vrida och vända på fakta och argument för att skyla över det haveri som man väl ändå måste säga att fas 3 är. Vi får höra att det visst finns människor som är nöjda med sin fas 3-plats. Det är klart att man kan hitta en och annan som haft turen att hamna på ett ställe med trevliga arbetskamrater och bra arbetsuppgifter. Men väldigt lite talar för att samma personer skulle vara mer missnöjda om de fick en kollektivavtalsenlig lön för det arbete som de utför, om man säger så. Oavsett var man letar - i medierna, i olika forum på Internet, på plats i verkliga livet eller i den egna mejlboxen; jag antar att även Alliansens ledamöter får en del e-post - är sanningen att de kritiska rösterna bland fas 3-deltagarna utgör en förkrossande majoritet. Jag tycker inte att det är så svårt att förstå det. Det är ganska mänskligt att vara missnöjd med att bli tvångskommenderad till en sysselsättning på heltid utan att få lön och under hot om att man annars blir av med aktivitetsstöd. Helt ärligt kan jag säga att jag verkligen inte skulle trivas med att ha det på det sättet. Jag kan nästan lova att ingen av Alliansens ledamöter skulle vara intresserad av att jobba under nämnda omständigheter, alltså utan lön, utan de rättigheter man som anställd har och utan möjligheter att tjäna ihop till a-kasseersättning, sjukförsäkring eller pension. Vi får höra att de som lämnar fas 3 minsann får jobb. Javisst, vi har här hört att ungefär 1,4 procent av dem som lämnar fas 3 får ett jobb utan subventioner. Även om man räknar lite mer generöst och räknar in dem som lämnar fas 3 för ett subventionerat jobb eller som påbörjat en utbildning exempelvis är de färre än de personer som fas 3 hela tiden fylls på med. Fas 3 växer oavbrutet därför att de långtidsarbetslösa blir fler och fler. Fas 3 har sedan länge passerat plusjobben i antalet deltagare, och fas 3 väntas fortsätta att öka med hela 35 procent i år. Även nu när vi har - Alliansens företrädare slår sig för bröstet här - en oerhört stark tillväxt när det gäller nya jobb kommer långtidsarbetslösheten och antalet personer i fas 3 fortsätta att accelerera. Ett större underkännande av hela den borgerliga arbetsmarknadspolitiken är det svårt att tänka sig. Samtidigt som arbetsgivare i allt fler branscher säger att de lider brist på kvalificerad arbetskraft, slösar regeringen med samhällets pengar och med de arbetslösas tid, på meningslös coachning och cv-skrivande eller "ingenting, ingenting och ingenting", som Penilla Gunther sade, i stället för att erbjuda yrkesutbildningar för att matcha behoven på arbetsmarknaden. Vi får höra det gamla vanliga tjatet om att Alliansen minsann har en arbetslinje och att oppositionen har en bidragslinje. Det är rent löjeväckande! Är det någonting som den borgerliga regeringen har gjort så är det att öka bidragsberoendet, först och främst bland det växande antal sjuka och arbetslösa som inte längre har rätt till ersättning från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen utan som i stället är beroende av socialbidrag. Men vad regeringen framför allt har gjort är att man har skapat en helt ny industri som är helt och hållet beroende av bidrag. Varje år rullar miljardbelopp in i företag som har som affärsidé att sko sig på arbetslösheten för skattebetalarnas pengar. Regeringen har subventionerat fram en arbetslöshetsindustri, där jobbcoacher, lotsar och fas 3-anordnare kan tjäna stora pengar. Ta till exempel Jobbfabriken, som är ett företag som har som enda affärsidé att sysselsätta fas 3-deltagare! För de 650 långtidsarbetslösa som de har tagit in får de 39 miljoner kronor varje år av den borgerliga regeringen och kan göra en god förtjänst. För deltagarna i deras fas 3-program är det däremot väldigt svårt att se några som helst vinster. Häromdagen var det en kvinna som var placerad där som uttalade sig i programmet P1 morgon . Hon berättade så här: Det har mer och mer urartat till ren förvaring. Det har hänt att folk har suttit här i två år och inte gjort ett skvatt. I inslaget kallades personen "Anna", men hon heter egentligen något annat. Hon vågade inte ens framträda med sitt namn, eftersom hon var rädd för repressalier. Och det är inte utan fog. Tidigare i år stängdes två deltagare i Jobbfabrikens fas 3-program av efter att de i medierna hade kritiserat just Jobbfabriken för precis detta, att man inte fick någon meningsfull sysselsättning och en del annat. Chockerande nog gick Arbetsförmedlingen med på att stänga av de två kvinnorna, och när de gjorde en JK-anmälan fick de beskedet att inget brott hade begåtts. Så här får man alltså behandla arbetslösa människor i Alliansens Sverige. Man fråntar dem deras värdighet, möjligheten till en försörjning på sitt arbete och dessutom deras yttrandefrihet. Så får man behandla arbetslösa, och så får man tjäna grova pengar på att behandla arbetslösa i Alliansens Sverige. Fru talman! Fas 3 är en ovärdig åtgärd som kränker de arbetslösa, som göder oseriösa arbetsgivare och som har noll och intet stöd i forskningen om vad som faktiskt leder till jobb. Fas 3 tränger undan jobb i en omfattning som saknar motstycke bland arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Arbetsförmedlingens egen revisionsrapport misstänks 47 procent av deltagarna i fas 3 utföra ordinarie arbetsuppgifter. Bara blotta misstanken om att det ligger till på det sättet - det är inget vi i oppositionen har hittat på - blotta misstanken att närmare hälften av de över 26 000 personer som finns i fas 3 faktiskt utnyttjas för att utföra ordinarie arbetsuppgifter, samtidigt som statens pengar används för att betala arbetsgivarna för detta, borde vara skäl nog för regeringen att själv ta initiativet och säga: Nej, vi skickar inga fler människor till den här åtgärden förrän vi har koll på att den här typen av missförhållanden inte sker. Det är inte den enda typ av missförhållanden som har avslöjats. Arbetsförmedlingens egna granskningar, medier och fas 3-deltagare själva har berättat om en mängd olika typer av missförhållanden. Sammantaget tycker jag att det vore rimligt att regeringen och allianspartierna själva - som erkänner att det finns många problem - sade: Okej, ser det ut på det här sättet kan vi inte fortsätta att anvisa folk till den här åtgärden. Det är det som utskottsinitiativet handlar om. Vi vill säga till regeringen: Ni måste ta kontrollen över de här åtgärderna! Sluta anvisa folk till en åtgärd när ni vet att det finns så mycket missförhållanden! Ännu bättre vore det naturligtvis om regeringen helt och hållet avvecklade fas 3 och resten av arbetslöshetsindustrin och i stället satsade pengar och resurser på meningsfulla och värdiga insatser som faktiskt motsvarar de behov som arbetslösa och arbetsmarknaden har. Det finns ju alternativ! Det finns också gott om forskning till stöd för vad som faktiskt fungerar, liksom vad som inte fungerar. Låt mig citera ur den rapport som Arbetsförmedlingen släppte i går om utsikterna på den svenska arbetsmarknaden framöver: "Ett primärt problem är att Arbetsförmedlingen inte har verktyg att ensamt, eller i samverkan med andra, höja utbildningsnivån för korttidsutbildade. Följden blir att alla dessa grupper med kort utbildning blir kvar inom arbetsförmedlingssystemet utan att det finns möjligheter för Arbetsförmedlingen att radikalt förändra deras möjligheter att få de utbildningsmässiga förutsättningar som krävs för att på allvar kunna konkurrera om jobben." Så beskriver alltså Arbetsförmedlingen det stora problem som snart alla utom allianspartierna ser, nämligen att avvecklingen av utbildningsinsatserna för arbetslösa och andra aktiva åtgärder är ett fatalt misslyckande som driver upp långtidsarbetslösheten och orsakar missmatchning på arbetsmarknaden. Fru talman! Vänsterpartiet säger inte bara nej till fas 3. Vi har presenterat alternativ. Vi har presenterar alternativ till en helt annan arbetsmarknadspolitik, och vi har presenterat ett fullständigt alternativ för alla de personer som i dag befinner sig i fas 3, om regeringen skulle fatta det kloka beslutet att avveckla den insatsen och ersätta den med något annat. Tonvikten ligger på just det som Arbetsförmedlingen, IFAU och alla andra som jobbar med de här frågorna efterfrågar: satsningar på utbildning, i grundvux och komvux, i yrkeshögskolan och i arbetsmarknadsutbildningar för dem som behöver det, med möjlighet att lära sig ett nytt yrke genom en lärlingsanställning för dem som behöver det och med övergångsjobb med kollektivavtalsenlig lön för dem som behöver arbetslivserfarenhet. Det är flera vägar vidare från långtidsarbetslöshet, eftersom långtidsarbetslösa inte är någon grå massa av hopplösa fall, vilket Alliansen verkar tro, utan är individer med olika färdigheter, olika behov och olika kvaliteter. Till skillnad från Alliansen har vi i Vänsterpartiet lyssnat på vad forskningen säger, på vad arbetsgivarna efterfrågar och - inte minst - på vad de människor som Alliansen har låst in i fas 3 faktiskt vill och kan, om de bara får chansen. Så visst finns det alternativ till att fortsätta kränka arbetslösa med tvångsarbete och att göda den växande arbetslöshetsindustrin. Det som saknas är den politiska viljan. Det är därför som vi i de rödgröna partierna har tagit det här utskottsinitiativet. När regeringen inte vill ta ansvar, då måste riksdagen förmå den till det. Jag yrkar, fru talman, bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Lena Olsson (V). 0116603319117 GY01AU11 N 2011-06-10 05:08:22 280944 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09112/#anf111