<anforande>
<dok_hangar_id>2700704</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:111 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>72D31E1F-7A0E-40C6-AE42-8F9AF11ECB65</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>KENT EKEROTH (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Nu hamnade jag sist här med en talartid på fyra minuter. Det beror på att jag inte blev uppskriven på listan som gick runt på mötet, och det beror i sin tur på att jag själv inte var på det möte då det här justerades, utan det var en kollega som i all hast fick rycka in eftersom jag inte var tillgänglig.
Min tanke var ursprungligen att inte yrka bifall till reservation nr 5 om framtagande av en behandlingsplan. Det gör jag inte i dag heller, utan jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.
När det gäller obligatoriska konfrontationer, som vi motionerat om, är det två talare här, Bouveng och Pehrson, som har påstått att vi vill tvinga brottoffren till de här konfrontationerna. På två ställen i motionen står det uttryckligen att det ska vara frivilligt för brottsoffret att avgöra om man vill möta den som har begått brottet. Det står svart på vitt två gånger om. Man kan fråga sig om Pehrson och Bouveng inte kan läsa eller om de helt enkelt inte bekymrar sig om att läsa motionen över huvud taget, för där framgår detta med all önskvärd tydlighet.
Sedan kan man tycka precis vad man vill om konfrontationer med dem som har begått brottet. Man kan tycka att det är bra eller dåligt att man ska göra det när brottslingen inte vill det, men vi lämnar det till brottsoffret att avgöra. Om brottsoffret känner ett starkt behov av att träffa den som gjorde det för att förklara sig själv, ställa en fråga eller göra vad det än må vara trots att brottslingen inte vill det ska de ges möjlighet att göra det också. Det måste vara upp till brottsoffret. Sedan kan man avråda dem från att göra det, men det måste vara upp till brottsoffret om man vill konfrontera den som har begått brottet. Det är alltså en möjlighet vi vill ge dem. En möjlighet kan knappast vara fel.
Reservation 4 handlar om drogfrihet vid obevakade permissioner. Det finns inte något krav på drogfrihet vid beviljande av permission i dag. Visst ska institutionen testa om den brottsling som sitter inlåst har gjort något fel eller inte, men vi menar att det borde finnas ett krav på detta. Vi ser ingen motsättning i att införa det här kravet, för jag antar att alla är intresserade av att de ska vara drogfria även innan permissionen. Det finns till och med ställen på de här institutionerna där brottslingarna tas i förvar för att de är påverkade av droger eller alkohol. Det är väl inte jättekonstigt att vilja ha ett sådant system.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 1 och 4 men inte till reservation 5.
</anforandetext>
<intressent_id>0369028728526</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01JuU25</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-06-08 22:06:03</systemdatum>
<systemnyckel>280785</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09111/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
