<anforande>
<dok_hangar_id>2700704</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:111 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Insatser för läsfrämjande och digitalisering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>55E42A2D-FB80-48D3-8E28-FA3C6F445ECA</anforande_id>
<anforande_nummer>122</anforande_nummer>
<talare>MATTIAS KARLSSON (SD) replik</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande förstår jag inte riktigt det resonemang som framfördes i samband med antagandet av språklagen, att punktskrift inte ska inkluderas eftersom punktskrift inte är ett eget språk. Om det inte är ett eget språk måste det rimligtvis vara en annan form att skriva svenska på. I språklagen står att alla ska garanteras rätten till språk och rätten till svenska. Man måste någonstans bestämma sig, tycker jag. Antingen är det ett språk och då kanske det i kraft av det borde få ett särskilt stöd, eller så är det en del av svenskan och då borde det få samma stöd som övriga former av svenska. Jag tycker att det blir motsägelsefullt.
Som jag också sade i mitt anförande driver de stödinstitutioner som ni, Christer Nylander, har inrättat för att hjälpa personer i behov av punktskrift själva frågan om att punktskriften borde ges lagstadgad rätt och att synskadade skulle vara betjänta av det.
</anforandetext>
<intressent_id>0831636664429</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01KrU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-06-08 22:06:03</systemdatum>
<systemnyckel>280808</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09111/#anf122</protokoll_url_www>
</anforande>
