<anforande>
<dok_hangar_id>2700704</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:111 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2011-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Insatser för läsfrämjande och digitalisering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5C5F9F03-4B42-4E23-BE7C-B611277BD290</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN ENGLE (S) replik</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det var bättre på 1600-talet, för då talade prästen om vad man skulle läsa. Men för mig är det kanske inte alltid så viktigt vad man läser, utan att man inspireras till läsning och utvecklas i sin läsning. Jag skulle vilja fråga vem som ska bestämma vad vi ska läsa. När det gäller känd svensk litteratur finns för mig Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson. En del kanske tycker att Strindberg skrivit den bästa litteraturen. Men jag anser att barn och ungdomar ska inspireras till läsning och sedan kunna göra egna val. Det ska inte vara någon myndighet eller politiker som bestämmer vad vi ska läsa.
</anforandetext>
<intressent_id>0251564185908</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01KrU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-06-08 22:06:03</systemdatum>
<systemnyckel>280791</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09111/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
