2700475 GY09109 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:109 Onsdagen den 1 juni 2010/11 109 2011-06-01 00:00:00 Fastighetsrätt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 70F27E1A-CEAD-47A3-903C-2350E198D4F9 30 OTTO VON ARNOLD (KD) KD Herr talman! Vi har i dag att diskutera fastighetsrättsfrågor. Det är viktiga bitar för samhällets funktion. Två motioner har väckts kring tomträtt och bostadsarrende. Jag kommer att prata om lite andra saker också. Förhoppningsvis kan jag glädja de församlade med lite nyheter och klargöranden. Nåväl! Tomträttsinstitutet har behandlats ett antal gånger i denna kammare och i utskottet. Det är från 1908 och avser en tidsbegränsad nyttjanderätt till fast egendom. Det råder i stor utsträckning avtalsfrihet om villkoren för upplåtelsen. Också efter tiden för tomträttens upphörande kan man antingen sälja marken eller använda den till någonting annat. Syftet med tomträtten är och var att främja byggande på allmän mark. Det här är någonting som är aktuellt även i dag, när vi har väldigt höga fastighetspriser bland annat inne i städerna. År 1954 reformerades reglerna. Man stärkte då tomträtten, som nu kunde bli föremål för belåning såsom kreditobjekt. Tomträtten utformades som en nyttjanderätt som uppläts på evinnerlig tid. Upplåtelsen ska betalas med en viss årlig avgäld i pengar. Den ska vara oförändrad under den tiden. Den minsta avgäldsperioden är tio år, och den kan förlängas. I och med den fria avtalsrätten finns det olika metoder för att fastställa avgäldsräntan och avgäldsunderlaget. Högsta domstolen har i flera fall bestämt avgäldsräntan med utgångspunkt i den långsiktiga realräntan på den allmänna kapitalmarknaden, det vill säga skillnaden mellan den nominella räntan och inflationen. Hur den här tomträttsavgälden ska bestämmas har kritiserats, speciellt för de långa perioderna. Det är väldigt svårt att se in i framtiden, och det leder precis som påpekas i reservationen till väldigt kraftiga språng. Det här är ett problem. Man har samma avgift en väldigt lång tid, och helt plötsligt kommer det en kraftig höjning som äventyrar tryggheten i boendet. Det saknas också enhetliga metoder. Många av de riktigt gamla tomträtterna bedöms efter en äldre lagstiftning. Det får vi inte glömma bort. Det leder också till att man har olika metoder vid olika tidpunkter. Det här ger ingen rättstrygghet. Detta har påpekats från utskottet vid flera tillfällen. Regeringen har lyssnat in det här, och som nämnts tidigare kommer det direktiv till en utredning. Enligt uppgift från Regeringskansliet är man beredd att lösa problematiken genom att skapa en större stabilitet och förutsägbarhet. Det finns såvitt jag kan förstå inga tankar på att avskaffa tomträttsinstitutet. Däremot finns det kanske diskussioner om friköp och så vidare, men det är också något som utredningen får titta på. Det som också diskuteras är att införa någon typ av index och kanske lite kortare avgiftsperioder, vilket skulle öka stabiliteten. När det gäller bostadsarrende är problematiken snarlik. Det handlar om något som finns mellan en privatperson som är markägare och en bostadsarrendator. Här är det på samma sätt, alltså att det finns en stor avtalsfrihet och det överlåts till rättstillämpningen att dra upp riktlinjerna. En metod att värdera bostadsarrenden är ortspris, alltså vad man är beredd att betala på respektive plats. Det finns arrendenämnder och domstolar, och sedan 2006 kan det överklagas till hovrätt och Högsta domstolen för att få en stabilitet i rättskipningen. På samma sätt har vi en otrygghet i boendet. Där finns, precis som när det gäller tomträtten, en social funktion för boendet i vårt land. Det ska vi ta hänsyn till fortsättningsvis också. Precis som när det gäller tomträtten är det de långa avtalstiderna som ställer till problem. Det blir kraftiga markvärdesökningar. Det finns dock en domstolspraxis, men även om den möjligtvis är lite bättre än för tomträtten är det inte tillfredsställande. Vi har också olika förväntningar hos parterna som vi inte bör komma bort ifrån. Bostadsarrendet ingår också i direktiven. Man är inne på att lösa problemen med stabilitet och förutsägbarhet. Förhoppningsvis kan vi se fram emot den utredningen. Låt mig ta upp en motion som handlar om fideikommissen. Fideikommiss är ju ett gammalt institut som är under avveckling. Sedan 2006 finns det en lagstiftning om detta. I dag finns det ungefär 30 fideikommiss kvar som är i fast egendom, i lösöre eller i penningfideikommiss. Det kritiseras ur jämlikhetssynpunkt och ur arvssynpunkt. Man får inte glömma bort att fideikommiss är en nyttjanderätt - man kan likna det vid en stiftelse - till förmån för en viss linje. Det finns även kvinnor som är innehavare av fideikommiss. Att riva upp den här lagstiftningen i dag måste givetvis vägas mot annat. Dit hör de stora kulturhistoriska värdena som finns i våra fideikommiss, och man har enligt avvecklingslagen en möjlighet att förlänga dem. Jag vill upprepa att det är viktigt att vi ser till de kulturhistoriska värdena och låter avvecklingslagen ha sin gång. Det finns ingen anledning att ändra på det. En sista punkt av intresse är de historiska arrendena. Historiska arrenden har diskuterats här många gånger. De blir färre och färre i vårt land. Jordbruken blir större och större och slås samman för att kunna uppehålla en rationalitet. Många arrenden upphör också på grund av att arrendatorerna går i pension. Man får inte glömma bort att detta med historiska arrenden drivs av ett litet fåtal, och det finns någon enstaka större jordägare som har problem med sina arrendatorer. Att samma familj har innehaft sitt arrendeställe förekommer inte bara hos privata jordägare utan även hos kyrkan, staten och universiteten. Som Lunds universitet påpekade är detta med friköpsrätt inte särskilt intressant för deras arrendatorer eftersom köpeskillingarna riskerar att bli väldigt höga. Den här frågan har utretts ett antal gånger, och regering och riksdag har kommit fram till att detta med att tillåta friköp inte är motiverat. Som skäl anförs att man har stärkt arrendators ställning, och det skulle då vara obilligt mot jordägaren eftersom det finns starka skäl för detta i vår grundlag och i internationella konventioner. Jag menar att det är klarlagt att den här motionen, som nu har väckts ett antal gånger, fortsättningsvis är onödig. 0241675049710 GY01CU20 N 2011-06-01 19:42:49 280435 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09109/#anf30