<anforande>
<dok_hangar_id>2700408</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:108 Tisdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2011-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2010/11:424 om jämställdhet i förskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F651C913-1E4D-4B1F-BB8B-CC5E90564335</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP)</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ordet "radikalt" hörs i var och varannan mening när jämställdhet diskuteras. Ibland måste man gå till vardagen och fråga sig vad medborgarna efterfrågar, och ibland är politikernas radikalism kanske inte det som medborgarna frågar om.
Frågan om förskolan och jämställdhet i förskolan är mycket viktig och en fråga som jag väldigt mycket och gärna jobbar med. 
Återigen: Det finns säkert genuspedagoger utbildade några år tillbaka. De får gärna anställas av de huvudmän som ansvarar för förskolan. För egen del menar jag att det är viktigt att föra in det här perspektivet i befintlig utbildning för förskollärare, barnskötare och andra som finns i skolan.
Ja, vi har kanske inte en examensutbildning i högskolan där man får titeln genuspedagog. Men vi har genuspedagogik och genusvetenskap. Dessa utbildningar försöker vi få befintlig förskolepersonal att gå för att lära sig mer om detta.
Jag tror verkligen på det konkreta, på att nere på golvet se vad som är fel i det vi gör. Precis som Amineh Kakabaveh beskrev kan förskollärare filma sin verksamhet och konkret se hur pojkar och flickor behandlas annorlunda. Ibland är det inte svårare än så, och ibland är det inte nödvändigt att gå en universitetsutbildning för att upptäcka detta. 
Vad hållbar jämställdhet handlar om är just detta med att utveckla arbetsmetoder för att nå vad vi kallar för jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsintegrering är en strategi. För att nå en jämställdhetsintegrering måste vi utveckla ett antal arbetsmetoder som är sådana att vi blir medvetna om könsrollerna och om hur vi som vuxna till exempel i förskolan reproducerar dessa.
Det är viktigt att befintlig personal besitter denna kunskap och konkret jobbar med de här frågorna. Det får gärna finnas genuspedagoger. Men jag tycker att samma kunskap kan finnas hos befintlig personal. Och framför allt: Kanske har man inte titeln genuspedagog, men man kan vara expert. Många experter anlitas i de här sammanhangen för att man ska få hjälp med att utveckla sin verksamhet.
Det är inte så att det inte görs ett jämställdhetsarbete inom förskolan. Det är bara det att det tagit en annan form och kanske kallas för någonting annat än det Amineh Kakabaveh är van vid. 
Kanske är det inte längre fråga om genuspedagoger. Men det finns experter. Framför allt utvecklas arbetsmetoder. I kombination med forskning och utbildning för förskollärare ser vi till att det finns med sådana moment att man är fullvärdigt lärd när man kommer ut som förskollärare. Allt detta tycker jag att det också är väldigt viktigt att tala om och att utveckla. Det handlar alltså inte bara om så kallade genuspedagoger.
</anforandetext>
<intressent_id>0802373156815</intressent_id>
<rel_dok_id>GY10424</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-06-01 05:19:28</systemdatum>
<systemnyckel>280313</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09108/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
