<anforande>
<dok_hangar_id>2700139</dok_hangar_id>
<dok_id>GY09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:105 Torsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>2011-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10 §) Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2010 (forts. UU10)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A60AD366-FCD3-438A-93BB-5DED51285A63</anforande_id>
<anforande_nummer>128</anforande_nummer>
<talare>JESSICA ROSENCRANTZ (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tänkte prata om den del av detta betänkande som rör de finansiella frågorna och där finansutskottet har avgivit ett yttrande.
Jag är väldigt glad, vill jag börja med att säga, för den ändå breda samsyn som vi faktiskt har i finansutskottet och i riksdagen kring de ekonomiska och finansiella frågorna i EU i stort.
År 2010 har varit ett viktigt och intensivt år i Europa och i EU. Såväl reglering av de finansiella marknaderna för att undvika framtida kriser som en ny strategi för att stärka Europas konkurrenskraft, EU 2020, har varit viktiga komponenter i detta arbete.
I dessa delar har det ofta funnits en bred konsensus även mellan blocken. Och vi har en gemensam syn med oppositionen om att den nationella kompetensen ska värnas och att EU är och ska vara just ett mellanstatligt samarbete mellan 27 jämbördiga medlemsstater. Jag är glad att vi har kunnat enas om detta och även att finansutskottet har avgivit ett, i stort, gemensamt och blocköverskridande yttrande.
Samtidigt finns det frågor där vi inte riktigt har samma uppfattning, har det visat sig. Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner är en sådan. På många håll i Europa ropar man just nu på en sådan skatt. Dess värre har stora delar av oppositionen anslutit sig till dessa rop.
Vi kan vara överens om att de finansiella marknaderna har ställt till med en hel del oreda runt om i världen under de senaste åren. Finansmarknaden är ett viktigt smörjmedel för att alla andra marknader ska fungera väl. När någonting går fel får det drastiska konsekvenser för övriga delar av vår ekonomi. När det gäller förslaget om en skatt på finansiella transaktioner är det däremot helt fel väg att gå. Det är fel av framför allt tre anledningar som jag vill lyfta fram.
För det första angriper det faktiskt inte problemets kärna utan skapar snarare nya problem. Den avvikande meningen från S, V och MP i finansutskottets yttrande innehåller följande lydelse: "Finansaktörer, som i brist på tillräcklig tillsyn och tydliga regelverk, har tagit alltför stora risker och utlöst en finanskris som skapat stora kostnader för många europeiska nationalstater och ekonomisk oro i hela EU med stor arbetslöshet som följd."
Jag delar i stort denna bild, det vill säga att det är brist på tillsyn och regelverk som har varit problemet. Men det är inte samma sak som att problemet har varit en brist på skatter och att åtgärden är en skatt på finansiella transaktioner, en skatt som fördyrar och försvårar för alla finansiella transaktioner.
Sverige har valt en mycket bättre lösning med stabilitetsavgifter som betalas av bankerna själva och som sätts av till en fond som sedan används i händelse av kris. Det är en mycket bättre lösning som angriper själva problemet med banker som inte är stabila i stället för att på ett allmänt och brett sätt försvåra för alla finansiella transaktioner. Det här är också en lösning som diskuteras internationellt och en mycket bättre väg att gå än att införa nya skatter.
För det andra är förslaget om en skatt på finansiella transaktioner inte alls realistiskt - jag undrar om inte stora delar av oppositionen också inser det. Det förutsätter nämligen att det finns en global konsensus om att gemensamt införa en transaktionsskatt, vilket det inte finns. USA, Kina, Kanada och Singapore är bara några exempel på länder som tydligt motsätter sig ett införande av en transaktionsskatt, vilket alltså innebär att när vi diskuterar det här kan vi egentligen bara prata om ifall EU ska införa en sådan här skatt eller inte. Att ensidigt göra det skulle leda till att transaktionerna flyttar utomlands.
Sverige är ett av få länder som faktiskt har verkliga erfarenheter av detta, eftersom vi hade just en transaktionsskatt 1984-1991 på köp och försäljning av värdepapper. Erfarenheten säger oss att skatten blev ett totalt fiasko. Transaktionerna flyttade helt enkelt utomlands, i synnerhet till London. De skatteintäkter som togs in var dessutom mycket mindre än väntat. Det går inte heller att avfärda att man med en sådan här skatt faktiskt förlorar, eftersom transaktionerna just försvinner utomlands. Man förlorar alltså snarare skatteintäkter.
Att ensidigt införa en transaktionsskatt i EU skulle vara förödande för EU:s konkurrenskraft. EU behöver allt annat än detta i en värld där vi faktiskt redan upplever att vi är på väg att bli omsprungna av Kina och andra framväxande marknader. Därför förvånar det väldigt mycket att oppositionen är för detta förslag. Transaktionsskatten i Sverige var ännu lägre än den som nu diskuteras i Bryssel. Ändå fick den effekten att transaktioner flydde Sverige. Vi gör alltså oss själva och Europa en stor otjänst om vi gör om det här misstaget och bidrar till att ytterligare försämra Europas konkurrenskraft.
Sist men inte minst leder en transaktionsskatt faktiskt till mer av överstatlighet och mindre av nationell suveränitet, vilket går emot den inriktning som jag upplever att partierna i Sveriges riksdag i vanliga fall brukar vara enade kring. Det här är i grund och botten ett avgörande steg på väg mot en europeisk federation.
Det förvånar mig att Miljöpartiet och Vänstern, som länge uttalat en allmän skepsis gentemot EU, här svänger helt och vill ge EU mer makt än någon annan. Socialdemokraternas ompositionering är även den ytterst oväntad, då vi och Socialdemokraterna generellt brukar ha en samsyn kring att vi inte ska ha några EU-skatter och att EU inte ska vara annat än ett mellanstatligt samarbete.
För det är just vad detta handlar om. Att införa en transaktionsskatt är att införa en EU-skatt. Om man tror något annat är man bara naiv. Jag har varit i Bryssel en hel del - det har säkert ni också - och träffat Europaparlamentariker men också ledamöter från de nationella parlamenten runt om i Europa. Just nu pågår processer kring EU:s långtidsbudget. Om det är någonting man ropar på i EU just nu så är det mer av pengar, mer av egna medel till EU, en EU-skatt helt enkelt.
Nej, fru talman, jag är väldigt förvånad över den position som S, V och MP har intagit i den här frågan. Jag är, som jag började med att säga, väldigt glad över den breda samsyn som vi faktiskt har både i riksdagen och i finansutskottet kring stora delar av den ekonomiska politiken i EU, och jag är glad över att vi i grunden är många som delar bilden av EU som ett mellanstatligt projekt.
Nu föreslår Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att EU ska införa en transaktionsskatt. Det tror jag är ett kraftigt steg mot mer av överstatlighet. Det beklagar jag. Därför är jag glad över att utskottsmajoriteten tydligt har deklarerat att transaktionsskatten varken är ett realistiskt eller ett konstruktivt förslag när det gäller att komma till rätta med EU:s problem.
I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas och Maria Plass (båda M).
</anforandetext>
<intressent_id>0992420223820</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01UU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-05-20 05:18:34</systemdatum>
<systemnyckel>280243</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY09105/#anf128</protokoll_url_www>
</anforande>
