2349490 GX0999 Riksdagens protokoll 2009/10:99 Onsdagen den 7 april 2009/10 99 2010-04-07 00:00:00 Hälso- och sjukvårdsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5C5E1284-87D0-49FD-889F-18334B462A80 5 ELINA LINNA (v) v Fru talman! I betänkandet finns ca 30 yrkanden från Vänsterpartiet. En del av yrkandena är gamla godingar som vi envist upprepar för att vi är övertygade om att dessa förslag skulle förbättra den svenska hälso- och sjukvården och ge oss bättre förutsättningar än i dag att leva upp till hälso- och sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen och till prioriteringsordningens devis att de med de största behoven av vård ska ges företräde. Varje gång regeringen har kommit med sina propositioner om konkurrensutsättningar och privatiseringar har Vänsterpartiet efterfrågat konsekvensanalyser av förslagen. Får vi jämlikare hälsa med fri etableringsrätt inom primärvården? Kommer LOV att gagna människorna med de största vårdbehoven? Det vet vi inte eftersom de borgerliga partierna inte bryr sig om Vänsterpartiets krav att konsekvenserna av regeringens genomförda konkurrensutsättning bör utvärderas ur ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv. Inte heller får vi veta hur avgifter på besök - fler och fler landsting har nämligen tvingats att införa avgifter på besök hos distriktssköterskan - påverkar besöksfrekvensen och efterfrågan på den förebyggande vården. Nej, regeringen är inte intresserad av konsekvenser för medborgare utan fortsätter sina satsningar på privata vårdföretag. Hälso- och sjukvården är på god väg att omvandlas till en sektor inom näringslivet finansierad med skattemedel. Fru talman! Jag har ändå hittat en utvärdering, dock inte i Sverige utan i vårt östra grannland Finland. Konkurrensutsättning och privatisering har där pågått längre än hos oss. Nu har Folkpensionsanstalten, som har hand om både sjukersättningar och pensioner, genomfört en undersökning som bland annat visar att konkurrensutsättning och privatisering av primärvården har bidragit till ökade kostnader för kommunerna. Det är ett överraskande resultat, anser Hennamari Mikkola, som lett undersökningen. Ett annat resultat som lyfts fram i redovisningen är att de upphandlade privata enheterna ger patienterna färre tjänster än de offentliga vårdcentralerna. Läkarna remitterar patienterna till specialistvården. Detta kostar mer för kommunerna, och patienterna tvingas till onödiga sjukhusbesök. Privatiseringarna startades som mindre egna företag, men nu har stora internationella aktiebolag tagit över verksamheterna. Jag har ingenting emot att läsa finska undersökningar men tycker att det faktiskt är hög tid att vi själva utvärderar konsekvenserna av den genomförda konkurrensutsättningen ur ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv. För mig och Vänsterpartiet är det obegripligt att regeringen inte är intresserad av att få veta vilka konsekvenser regeringens politik har för patienterna och för den offentliga sektorn. Fru talman! Jag ska nu gå över till en fråga som diskuterats i kammaren ett antal gånger, nämligen frågan om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning, en fråga som även Ann Arleklo tog upp på ett förtjänstfullt sätt. Ni får förlåta mig om det blir en del upprepningar, men jag tycker att frågan är mycket viktig och ni får därför försöka stå ut med upprepningarna. Det är nu fjärde året i rad som vi får bevittna ett skådespel där regeringspartierna inte tar sitt ansvar och säger var de står i frågan. Först lovade regeringen att noga följa frågan och återkomma till riksdagen. Sedan fick vi höra att regeringen "för närvarande analyserar frågan utifrån ett barnperspektiv", och utskottsmajoriteten bedyrade sin tilltro till regeringen, som skulle återkomma till riksdagen i frågan. I årets upplaga av intetsägande svar från allianspartierna beträffande frågan om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning får vi veta att "regeringen för närvarande aktivt analyserar frågan utifrån ett barnperspektiv". Förra året analyserade regeringen alltså, och i år har analyserandet blivit aktivt. Det är ju löjligt! Varför säger ni inte som det är, nämligen att ni inte klarar av att komma överens och därför kommer inget att hända med frågan så länge Alliansen innehar regeringsmakten? För knappt ett år sedan, efter förra årets debatt, beslutade Moderaternas kvinnoförbund att också ensamstående kvinnor ska ha rätt till insemination. Ungefär samtidigt gjorde ordföranden i socialutskottet Kenneth Johansson följande uttalande i en artikel i Dagens Nyheter: "Det hela ska nu utredas. Vi ska titta på konsekvenserna, främst ur ett barnperspektiv. Min förhoppning är att resultatet ska presenteras under nästa år." Vi i oppositionen, och självklart en mängd engagerade och berörda medborgare, har väntat på resultatet. Om det sedan är en analys eller en utredning, aktiv eller inte, spelar ingen roll, men något annat än ett aktivt analyserande borde regeringen ha åstadkommit under dessa fyra år. Fru talman! Visst är det så att det vore bra om alla barn som föds skulle ha två föräldrar, men vi vet att så inte är fallet. Hur är det med alla ensamstående mammor - ska vi nu börja anklaga dem för att de satt barn till världen utan att det finns någon som vill fungera som far till barnet? Mig veterligen finns det inga vetenskapliga bevis för att barn till ensamstående mammor skulle leva ett sämre liv än andra barn bara för att mamman valt att leva ensam med sitt barn. Eller har de borgerliga partierna kännedom om något som kan skada barnet enbart på grund av att barnet lever med en ensamstående mamma? Jag känner faktiskt obehag när jag läser uttalanden av representanter för både Moderaterna och Kristdemokraterna, som kräver mer forskning om barn som har endast en förälder. Vad är syftet med sådan forskning i detta sammanhang? Vänsterpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, anser att ensamstående kvinnor bör ha tillgång till assisterad befruktning enligt samma villkor som kvinnor som lever i en relation. Utifrån principen om barnets bästa finns det ingen anledning att tro att det barn som tillkommit genom assisterad befruktning av en ensamstående kvinna skulle få sämre uppväxtvillkor än ett barn som adopterats av en ensamstående kvinna eller man eller som av någon annan anledning lever med endast en förälder. Den traditionella kärnfamiljen, som består av mamma, pappa, barn, är i dag en otidsenlig norm där många existerande familjebildningar inte kan kännas igen. Familjeformerna blir allt spretigare i skilsmässornas och frigörelsens spår, och det är rimligt att lagstiftningen anpassas till nya levnadsmönster. På sätt och vis är det beundransvärt att några borgerliga ledamöter har skrivit motioner om ensamstående kvinnors rätt till insemination. Ni kanske trots allt trodde att ni denna gång skulle få rösta för ett beslut. Eller tänker ni kanske rösta med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Eller fortsätter ni att säga att ni litar på att regeringen kommer med ett lagförslag, bara man har utrett färdigt? Om ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning blir det i så fall under en annan regering än den sittande. Fru talman! Nu går jag över till en annan problematik där det enligt min mening bör göras en analys utifrån ett barnperspektiv. Vänsterpartiets förslag om att en åldersgräns bör införas så att omskärelse av pojkar endast får utföras på personer över 18 år avstyrks av den borgerliga majoriteten. Gäller inte barnperspektivet i dessa fall? Vi menar att barnets rätt i ett modernt upplyst samhälle har ett klart företräde framför kulturella och religiösa traditioner. Det verkar som om regeringen använder barnperspektivet för sina egna syften. Vänsterpartiet däremot värnar om barnens självklara rätt att slippa omotiverade medicinska ingrepp. Vi menar att en åldersgräns bör införas så att omskärelse endast får utföras på personer som fyllt 18 år. Fru talman! En helt annan fråga som jag kort ska beröra och som också behandlas i betänkandet är frågan om livsslutsdirektiv. Sedan flera år tillbaka finns ett utredningsförslag om införande av så kallade livsslutsdirektiv, även kallade framtidsfullmakter eller vårddirektiv. Vänsterpartiet anser att frågan om livsslutsdirektiv bör lyftas. Det finns tillfällen i livets slutskede då insatserna mot smärta, ångest och kramper inte ger avsedd effekt. En möjlighet är att med läkemedel sänka medvetandegraden till en nivå där patienten inte mer plågas av symtomen. Detta görs efter samråd med patienten om han eller hon är beslutskompetent eller i samråd med anhöriga för att utröna vad patienten skulle ha önskat. Men praxis varierar, och det råder osäkerhet om dessa frågor, vilket också vissa fall som uppmärksammats i medierna vittnar om. Vänsterpartiet anser att patienten måste få större inflytande över sin vård i livets slutskede. Vi vill också att nationella riktlinjer för den palliativa vården tas fram. Vi känner till att det pågår arbete i denna riktning hos Socialstyrelsen men vill ändå markera denna viktiga fråga med en reservation. Fru talman! Jag står självklart bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 8. 0972254695405 GX01SoU11 N 2010-01-01 00:00:00 264553 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0999/#anf5