<anforande>
<dok_hangar_id>2349490</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:99 Onsdagen den 7 april</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>2010-04-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vatten- och luftvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>505EF8CE-181E-4253-88B8-63DF6BBBA5E5</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>SOFIA ARKELSTEN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I dag ska vi debattera ett betänkande som behandlar några motioner från den allmänna motionstiden. De handlar alla på något sätt om vatten- och luftvård. Som traditionen bjuder i riksdagen kommer samtliga att avslås. De allra flesta kommer att avslås för att vi anser att det som motionärerna vill redan är uppfyllt eller för att regeringen, departementen och myndigheterna - alltså en oerhörd massa människor - redan arbetar för att göra ungefär det som motionärerna vill.
Det finns tre reservationer. En av dem är gemensam och handlar om Östersjön. Jag tycker att den är ganska bra. Det bästa i den är följande mening: "Arbetet för att rädda Östersjön kommer att ta lång tid och måste få kontinuerlig prioritet av regeringen." Det är precis vad vi gör, och det är precis det som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte gjorde. De hade ingen samlad havsmiljöpolitik. Därför är det roligt att få debattera vattenfrågorna. Jag tror att vattnet blir nästa stora fråga efter klimatet. På samma sätt som världens länder behöver kraftsamla för att minska klimatpåverkan behöver vi kraftsamla för att klara vattenfrågorna. Vatten är inte bara en naturresursfråga. Det är en hälsofråga, en bistånds- och utvecklingsfråga och alltmer också en säkerhetsfråga.
När vi ser över det som vi själva gör är jag stolt över att Sverige för första gången har en samlad havsmiljöpolitik. Vi har tagit krafttag i vattenpolitiken. Det har regeringen levererat. Vi arbetar mot övergödningen, till exempel i form av landsbygdsprogrammet. Det civila samhället hjälper till bland annat genom projektet Greppa näringen, ett projekt som vi också exporterar så att fler länder kan göra det. Vi genomför även nitritdirektivet.
Vi har infört ett särskilt stöd till vattenvårdssatsningar, som kallas LOVA. Vi förbjuder fosfater i tvätt- och maskindiskmedel. Det är inte längre tillåtet att dumpa skräp och toalettavfall från båtar; alldeles nyligen har förslaget om exakt hur det ska genomföras kommit från Transportstyrelsen. Passagerarfärjor och kryssningsfartyg får inte heller göra det. Därför försöker vi samarbeta med de övriga Östersjöländerna. Det är redan förbjudet att dumpa avfall från båtar i Sveriges ekonomiska zon och i vårt territorialvatten. Vi kommer att testa avgiftssystemet för fosfor och kväve. Jag tror att det är en otrolig möjlighet för framtiden.
Vi genomför vattendirektivet, som är den enda riktiga ekosystemansatspolitik som drivs på EU-nivå. Vi har gjort Östersjön till ett pilotprojekt. Östersjöstrategin finns på plats. Baltic Sea Action Plan, ett tufft namn, finns också på plats. Dessutom fortsätter vi att utveckla myndigheterna på området. Allt detta är bra. Det är en bra politik, en vass och riktig politik, som ger effekt. Jag är stolt över den.
Herr talman! I betänkandet behandlas även biobränslen och biogas. Vi har satsat på energiteknik och på investeringsstöd. Vi tillåter samdistribution i biogasnäten. Vi jobbar på biogasstrategin genom att gynna biogasen skattemässigt. Aldrig tidigare har vi varit närmare en redig biogasanvändning.
Låt mig göra en snabb sammanfattning - det är nämligen ganska enkelt. Regeringen levererar, men vi fortsätter ändå att jobba hårt med vattenvården. Oppositionen tycker i stort sett som vi. Det är svårt att vara osams i kammaren när vi egentligen tycker likadant i sakfrågorna. Jag tror inte att de vill riva upp våra reformer; då hade de berättat det.
Det ena som har dykt upp är det som gäller gödselskatten. Det är värt att ta upp. Om man på allvar tycker att man ska ha ett styrmedel med miljöeffekt ska det också fungera som ett styrmedel. När kostnaden för handelsgödsel går upp med 150 procent är den lilla skattebiten egentligen inget styrmedel längre, och då tycker jag att det är ärligare att ta bort den.
Man kan fundera på vad som händer om man inför gödselskatten igen. Det är ungefär 1 miljard mellan 2010 och 2012, 300-400 miljoner om året. Det har Miljöpartiet skrivit i sitt förra budgetförslag. Blir det en omställning eller en utslagning av det? Vi har också höjt dieselskatten för bönderna. Det är ganska tufft. Miljöpartiet vill höja med en halv miljard till, plus den kilometerskatt som de också vill införa. Det är en rejäl skattechock. Den ligger på ungefär 2 miljarder. Vi vet att lönsamheten i jordbruket är kass och att mjölkbönderna går på knäna. Jag tycker att vi har ett stort ansvar som politiker för att se till att vi kan behålla något slags produktion i Sverige.
Herr talman! Ibland blir debatterna här lite märkliga. Alla tre på vänsterkanten vill rädda Östersjön. Det vill vi med. Socialdemokraterna är mot övergödning och för biogas. Det är vi med. Vänsterpartiet är för alternativa bränslen, gärna med livscykelanalys och något slags stödsystem. Det är vi med. Hade Miljöpartiet haft någon egen reservation hade vi möjligtvis tyckt ungefär likadant. Vi har redan haft ett gäng havsmiljödebatter. Av respekt för kammarens tid och mina kolleger avslutar jag här.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0802826314426</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264592</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0999/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
