<anforande>
<dok_hangar_id>2349486</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:95 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Diskriminering (forts. AU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CD279FED-D98E-4FB1-ABAD-20B56B12D71A</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>FINN BENGTSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag har begärt ordet för att kommentera motion A318 som finns med i detta betänkande.
Sverige har traditionellt varit tidigt ute internationellt sett med lagstiftning för att motverka olika typer av diskriminering. Kring detta finns det en bred parlamentarisk samsyn i allmänhet i vårt land, och det är vi stolta över. 
Vår nya sammanhållna diskrimineringslagstiftning har till ändamål att motverka diskriminering och på alla sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
I den nya lagen utökades inte bara antalet diskrimineringsgrunder utan själva diskrimineringsförbudet vidgades också till att gälla betydligt fler samhällssektorer än tidigare. Anledningen till denna utvidgning och skärpning av diskrimineringsbegreppet i svensk lagstiftning utgår nämligen just från vår övertygelse om att diskriminering utgör ett flagrant brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och principen om alla människors lika värde. Diskrimineringen inskränker människors lika möjligheter att forma sina egna liv. Diskriminering styrs av mekanismer som är likartade, oavsett grunden för diskrimineringen, och den kränkning som en diskriminerad människa känner får förmodas vara likartad oavsett diskrimineringsgrund.
Jantelagen, som motion A318 handlar om, är inte en lag i juridisk mening utan ett koncept formulerat av den norsk-danske författaren Aksel Sandemose i boken 
En flykting korsar sitt spår
, 1933. Emellertid kan lagar som har politisk bäring vara såväl strikt juridiska som naturvetenskapliga eller sociala. I den senare aspekten är jantelagen intressant att analysera ur ett högst relevant politiskt diskrimineringsperspektiv.
Jante är en plats i din egen omgivning och i en förlängning du själv. Innebörden av "lagen" är i stora drag att stoppa all sorts initiativrikedom eller idéer från någon i sin omgivning. Har man ingen förmåga att skapa något nytt själv ska heller inte någon annan kunna göra det. "Du skall inte tro att du är något" är det förhärskande mottot för anhängare av jantelagen. Jantelagen formulerar alltså i ord den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än någon annan på något sätt.
Herr talman! När jag väckte motion A318 om att låta göra en översyn av om inte också de centrala beståndsdelarna i det som går under benämningen jantelagen kunde utgöra grund för diskriminering, givet det faktum att diskrimineringsgrunderna ständigt utvidgas och att den nya diskrimineringslagstiftningen nu vidgat förbudsbegreppet till betydligt fler samhällssektorer än tidigare, kan en reaktion från allmänheten exemplifieras med ett samtal som jag fick av en man, ilsken som ett bi när han ringde till mig och ställde frågan: Motionera om att avskaffa jantelagen, Finn Bengtsson - vem tror du att du egentligen är?
Med detta samtals innebörd bekräftade alltså uppringaren i själva verket hela det goda motivet från min sida för att se över de många möjligheter till diskriminering människor emellan i samhället som attityden som bär upp jantelagen faktiskt innebär. Jag blev därför glad över att utskottet säger sig inte ha någon annan åsikt än de som jag framför i motion A318, men samtidigt besviken över att man tror att detta enbart motarbetas genom opinionsbildning, nu när vi har en ny och utvidgad diskrimineringslagstiftning som vi borde kunna utveckla ytterligare i syfte att få bort skadliga attityder i vårt samhälle.
För, herr talman, visst är jantelagen skadlig. Eller är den inte det? Ledande opinionsbildare, som exempelvis den mycket framgångsrika författaren till den nyligen utgivna boken 
Hallonbåtsflyktingen
, tryckt i över 30 000 exemplar, säger sig oförblommerat hylla jantelagen. Motivet för detta är att han ser jantelagen som en sorts garant för att de många viktiga moraliska koder som bär upp samhället bibehålls. Enligt honom håller de nu på att försvinna. Därför måste alltså jantelagen ha ett starkare stöd.
Liknande besvärande åsikter till skydd för den, i mitt tycke, förfärliga och diskriminerande attityden i jantelagen hörs tyvärr från allt fler håll i samhällsdebatten. Det är alltså ingen trivial fråga. Här föreligger en sorts ambition som lägger en passiviserande våt filt över vars och ens utveckling i ett gemensamt samhälle i stället för att vi alla ska stödja och uppmuntra varandra utan att enbart tänka på den egna vinningen.
Avslutningsvis, herr talman, tycker jag att det hade varit bra om utskottet hade uppfattat värdet av att på djupet analysera attityden, den tveksamma moralen, som begreppet jantelagen utgör och gärna tagit tillfället i akt att göra det nu när det finns ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen som arbetar just för att diskrimineringsproblem i vårt samhälle ständigt identifieras och problematiseras samt att vi i den mån det behövs lagstiftning tillgriper detta för att skydda oss alla.
</anforandetext>
<intressent_id>0721657655513</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01AU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264459</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0995/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
