2349486 GX0995 Riksdagens protokoll 2009/10:95 Torsdagen den 25 mars 2009/10 95 2010-03-25 00:00:00 (forts. från 4 §) Diskriminering (forts. AU8) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 319E8376-C4BC-4D57-932E-740F9C7F6452 102 ULF HOLM (mp) mp Herr talman! Alla människors lika värde är en grundbult i Miljöpartiets politik. Att diskrimineras är att kränkas och bli utpekad som någon sämre, någon som inte är värd att bli behandlad lika bra som alla andra. Den som är diskriminerad måste därför, enligt Miljöpartiet, få upprättelse genom skadestånd och genom att den som diskriminerat fälls av domstol. Miljöpartiet vill naturligtvis att antidiskrimineringsarbetet ska genomföras på alla nivåer i samhället. Den offentliga sektorn måste vara ett föredöme i detta arbete. Det är vår fulla övertygelse eftersom detta är politiskt styrt. Mycket har gjorts i Sverige för att få bort diskrimineringen men mycket återstår att göra. Politiken mot diskriminering behöver skärpas och utvecklas ytterligare. Miljöpartiet stod bakom förslaget att slå ihop de fyra ombudsmännen till en diskrimineringsombudsman och att få en samlad diskrimineringslagstiftning. Vi tror att det var ett viktigt steg, men vi ser att det behöver utvärderas längre fram för att vi ska få besked om huruvida arbetet går åt rätt håll. Diskriminering är ett betydande problem på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Det som sker i arbetslivet på de enskilda arbetsplatserna speglar hur det ser ut i samhället. Miljöpartiet anser därför att det är särskilt viktigt med en arbetsmarknad som är fri från diskriminering. Arbetet är en mycket stor del av det sociala och kulturella livet. Vi tillbringar en stor del av vår vakna tid på arbetet. Arbetet har stor betydelse för vår försörjning. De flesta kan inte välja bort att arbeta. För den som diskrimineras eller mobbas på arbetet kan livet där bli väldigt påfrestande. Det påverkar givetvis livet utanför arbetsplatsen. Diskriminering och mobbning som riktas mot enskilda är förbjudet i lag och skadar och kränker den som utsätts. Var och en har rätt att bli respekterad för den man är. Miljöpartiet anser därför att det finns anledning för regeringen att utreda frågan om dagens påföljder och skadestånd i diskrimineringslagstiftning är tillräckligt effektiva. Herr talman! Löneskillnader mellan kvinnor och män som inte förklaras av arbetstider, utbildning, ålder eller liknande faktorer är uttryck för diskriminering av kvinnor i arbetslivet. Ett viktigt verktyg för att man ska komma långt när det gäller att få jämställda löner är lönekartläggning och arbetsvärderingar. Mest framgångsrik i detta avseende har kanske den kommunala sektorn varit. Det är mycket svårare att komma åt löneskillnader i olika branscher och sektorer. Det är tydligt att lönerna är lägre i kvinnodominerade branscher och sektorer än i mansdominerade. Det är ingen tillfällighet. Dit männen söker sig där stiger lönerna. Lönediskriminering kommer dock aldrig att avskaffas med ett ensidigt ansvar på arbetsgivaren. Utan arbetstagarorganisationernas aktiva medverkan är det omöjligt att åstadkomma jämställda löner. Enligt Miljöpartiet måste arbetsgivare både inom offentlig och privat sektor genomföra lönekartläggningar för att påvisa, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Detta tillsammans med planer för jämställda löner och jämställdhetsarbete är några av de viktigaste verktygen i Sverige för att åtgärda osakliga löneskillnader. Tyvärr kan vi konstatera att den borgerliga regeringen ändrade ordningen för detta viktiga arbete förra året genom att införa kraftiga försämringar av kraven. Den borgerliga regeringen genomförde regler som innebär att arbetsgivare är skyldiga att genomföra lönekartläggning bara vart tredje år i stället för som tidigare varje år. Dessutom förändrade den borgerliga regeringen kravet att upprätta jämställdhetsplaner och handlingsplaner för jämställda löner till att enbart gälla arbetsgivare med fler än 25 anställda, i stället för som tidigare fler än 10 anställda. Dessa förändringar innebär att 20-25 procent av arbetstagarna inte omfattas av dessa viktiga jämställdhetsinsatser. Den politiska linjen för den borgerliga sidan är därmed helt uppenbar. Jämställdhet är inte en prioriterad fråga för de fyra borgerliga partierna. Viktigast är att förbättra regelförenklingen för företag. Vi anser att det är en dålig prioritering som kommer att straffa sig längre fram. Man ser inte resultatet efter ett år, men efter några år kan man börja skönja det. Den politiska signalen är tydlig från de borgerliga partierna till landets småföretagare: Ni behöver inte bry er. Miljöpartiet menar att det krävs fler aktiva åtgärder mot diskriminering. Miljöpartiet menar att mångfaldsplaner, i likhet med jämställdhetsplaner, på ett positivt sätt kan bidra till bättre förhållanden på arbetsplatserna och i arbetslivet eftersom mångfald på många sätt är berikande och leder till kreativitet. Med mångfaldsplaner skulle man också på ett systematiskt sätt kunna skaffa sig en bild av hur personalsammansättningen ser ut på arbetsplatsen och med dem som utgångspunkt kan man utforma strategier för förändring där så behövs. Det är därför Miljöpartiets utgångspunkt att arbetsgivare med fler än tio anställda ska ha en lagstadgad skyldighet att upprätta mångfaldsplaner. Enligt dagens regler har arbetsgivaren skyldighet att vidta aktiva åtgärder vad gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Detta innebär att arbeta målinriktat och i samverkan med arbetstagarorganisationerna med att genomföra rimliga åtgärder för att säkerställa att arbetsförhållandena lämpar sig för alla arbetstagare. Vidare ska arbetsgivaren verka för att alla ges möjlighet att söka lediga tjänster. Miljöpartiet menar att dessa aktiva åtgärder, i enlighet med Diskrimineringskommitténs förslag, ska omfatta samtliga diskrimineringsgrunder. Herr talman! Miljöpartiet anser att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska vara en diskrimineringsgrund. Vi delar helt Diskrimineringskommitténs bedömning att arbetsgivare och andra som omfattas av lagens förbud mot diskriminering inte ska få missgynna en person med funktionshinder genom att underlåta att vidta särskilda åtgärder för tillgänglighet. Att underlåta detta ska klassas som diskriminering. I en verksamhet där man yrkesmässigt vänder sig till allmänheten bör det kunna krävas att det i möjligaste mån skapas förutsättningar för att funktionshindrade ska kunna ta del av verksamheten. Herr talman! Frågan utreds för närvarande ytterligare inom Regeringskansliet, men Miljöpartiet menar att frågan redan är grundligt utredd i Diskrimineringskommitténs betänkande. Det finns ingen anledning att vänta längre. Riksdagen bör därför begära att regeringen omgående återkommer med ett förslag till ändring av diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning utgör en diskrimineringsgrund. Miljöpartiet anser att Diskrimineringsombudsmannens verksamhet bör stärkas. Vi vill att det i Diskrimineringsombudsmannens uppdrag ska ingå vägledning av stat, landsting, regioner och kommuner i diskrimineringsfrågor. Det är en utökning av Diskrimineringsombudsmannens verksamhet. En särskilt våldsutsatt grupp i samhället är hbtq-personer, det vill säga homo- och bisexuella personer och trans- och queerpersoner. I ett demokratiskt samhälle måste ett politiskt ansvar tas för att det finns kunskap om det allvarliga med hatbrott riktade bland annat mot denna grupp. Kunskapen om hatbrott är liten, inte bara hos polis och allmänhet utan också hos de utsatta själva. Det är därför många som inte anmäler dessa brott. Miljöpartiet menar att det behövs aktiva åtgärder för en ökad medvetenhet hos allmänheten som syftar till att få fler homo- och bisexuella personer och trans- och queerpersoner att anmäla hatbrott och samtidigt öka kunskapen hos allmänhet och myndigheter. Det finns forskning som visar att mer än 25 procent av alla dessa personer väljer att gå till jobbet dag efter dag utan att helt kunna visa vilka de är och hur deras liv är. Det måste aktivt göras något i denna fråga. Vi har från Miljöpartiets sida en rad reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3 som handlar om lönekartläggning. 0584183916016 GX01AU8 N 2010-01-01 00:00:00 264445 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0995/#anf102