<anforande>
<dok_hangar_id>2349485</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:94 Onsdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Byggfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8669C9DC-C71F-4250-90B2-EEEBF3216827</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>LARS TYSKLIND (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Utan att nedvärdera vikten av någon fråga i betänkandet kan vi väl ändå vara överens om att den del som handlar om energideklarationer är den centrala delen i betänkandet. Det handlar om Riksrevisionens rapport och utvärdering av hur energideklarationer har fungerat så här långt. Det är Riksrevisionens styrelse som har lämnat en redogörelse till riksdagen om detsamma.
När det gäller syftet med energideklarationer är vi naturligtvis rörande överens om att detta är ett verktyg som ska användas för att få till energieffektivisering, inte minst med tanke på klimatmålen och klimatfrågan i övrigt.
Riksrevisionen lyfter fram ett antal punkter där man ser att det här inte har fungerat riktigt. Det som jag och Folkpartiet kan tycka är mest anmärkningsvärt är att det i hälften av samtliga energideklarationer inte finns några råd om åtgärder, vilket egentligen var syftet. Det var det som var drivkraften: Man skulle få råd så att man konkret skulle kunna göra någonting med sin fastighet. Annars blir detta tämligen värdelöst för fastighetsägaren. Nu är det lyckligtvis som Eva Bengtson Skogsberg sade, att det säkert ändå fanns de som var bra i det här sammanhanget.
Det här förhållandet måste naturligtvis förändras så fort som möjligt. Man kan bara konstatera att regeringen redan på grundval av Riksrevisionens rapport behandlat frågan i budgetpropositionen. Man fastslår där att energideklarationerna är viktiga verktyg, som vi sade nyss, för att få igenom lönsamma energibesparande åtgärder.
Inte minst finns det en problematik när det gäller att tillföra kunskap. Det är viktigt med regelförenkling i detta sammanhang för att förtydliga, så att lagen om energideklarationer verkligen fungerar som det är tänkt. Boverket fick i uppdrag att titta på vad man kan göra. Man gick igenom detta och hade en del synpunkter, men slutsatserna blev väl inte så där alldeles klara de heller. Man föreslog fortsatta utredningar och en del konkreta åtgärder, bland annat att man skulle kunna utöka sanktionerna mot dem som inte utför energideklarationer i tid.
Fru talman! Jag kan ändå inte låta bli att gå tillbaka lite grann i historien. Frågan diskuterades i riksdagen våren 2006, då vi inte minst från Folkpartiets sida hävdade att det var ett alldeles för krångligt regelverk, att det skulle komma att fastna i administration och byråkrati och att fokus inte alls låg tillräckligt på åtgärder. Det var naturligtvis inga åsikter som vi fick något slags gehör för då. Man ska väl inte säga "Vad var det vi sade?", men systemet måste vara enkelt för att det ska kunna utnyttjas. Fokus måste ligga på det som ger verkliga resultat. Det är en förhoppning att vi efter den utvärdering som har skett kan hamna där.
Vidare i betänkandet finns ett avsnitt om byggfelsförsäkringen. I reservationen handlar det främst om kravet på att självbyggare skulle undantas från att teckna en försäkring som de i praktiken inte kan utnyttja. Vi har konstaterat från civilutskottets sida att det här egentligen är en orimlig situation. Man får betala för en försäkring som man sedan aldrig någonsin kan tillgodogöra sig. Därför är det glädjande att den förändringen finns med, precis som nämndes här tidigare, i det förslag som handlar om plan- och bygglagen och som hamnade på riksdagens bord så sent som i går. Man kanske kan glädja någon annan också. Från den 2 maj 2011 torde väl just det problemet vara löst, och då tillgodoses mycket av den reservation som finns i betänkandet.
Jag vill säga några ord om besiktning av balkonger - inte för att just besiktning av balkonger skulle vara så centralt, utan det handlar över huvud taget om det sätt på vilket den samlade oppositionen vill lösa de flesta problem, vill jag påstå. Det är klart att det är ett problem om vi har bristande underhåll och bristande översyn av våra balkonger. Att oppositionen då nästan reflexmässigt kräver skärpt lagstiftning är något som vi har blivit vana vid.
I den lagstiftning som finns är det fullständigt klart att det är fastighetsägaren som har ansvar för sin byggnad och skyldighet att underhålla den så att människor inte utsätts för ohälsa och bristande säkerhet. Det är kanske också här en fråga om kunskapsspridning, som vi tagit upp många gånger i dag och även i övriga diskussioner. Det handlar definitivt inte om en skärpt lagstiftning, som också Lennart Pettersson var inne på här trots att han har motionerat i ämnet, utan det handlar om att ta sitt ansvar som fastighetsägare. Och det finns inget undantag i lagstiftningen för det ansvaret.
Fru talman! Osökt kommer jag in på just detta med kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom byggsektorn. Det är viktigt att vi har mycket forskning kring byggmaterial och byggmetoder, både grundforskning och tillämpad forskning. Men de utredningar som har funnits - 
"Skärpning gubbar!"
 och uppföljningen 
"Sega gubbar?"
 och så vidare - visar att problematiken ligger någonstans mitt emellan. Det finns mycket kunskap som aldrig tillämpas i praktiken, utan man fortsätter i något slags invanda spår. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi kan få en dialog om det med byggbranschen.
Det var en debatt i går på Älvsjömässan, Nordbygg 2010. Även där kom problematiken upp väldigt mycket med just kunskapsspridning och att få i gång den här diskussionen. Den som då kan se var flaskhalsen finns kan ju komma med en lösning. Jag tror att det måste ske ett samspel här mellan politiken och branschen. Det går inte att bara säga att det här kommer att fungera, utan alla får ta sitt ansvar här. Jag är i och för sig övertygad om att med de processer och diskussioner som pågår kommer detta per automatik att förbättras.
Man kan hela tiden kräva mer kontroller från samhällets sida, men jag tror att det är viktigt att hålla fast vid strategin att det är den som bygger som får ta ansvar för sin produkt. Vi ska naturligtvis ha en regelkontroll som samhället kan följa. Men att överge den strategin vore direkt kontraproduktivt, utan vi ska fortsätta med strategin, som även finns inom alla andra branscher, att den som tillverkar en produkt får ta ansvar för den.
Jag hörde en intressant diskussion om garantitider i går. I andra branscher har man använt garantitider som ett marknadsföringsinstrument, men just inom byggbranschen har man inte gjort det. Egentligen är det konstigt att människor har accepterat att köpa en byggnad som bara har två års garanti. I och för sig gäller byggfelsförsäkringen upp till tio år, men naturligt vore att den som byggde gav den garantin.
</anforandetext>
<intressent_id>0535526562910</intressent_id>
<rel_dok_id>GX04RRS3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264166</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0994/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
