<anforande>
<dok_hangar_id>2349485</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:94 Onsdagen den 24 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Upphävande av förköpslagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9EBF5D11-CDB1-4A79-9E24-8B314BA3D488</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>LENNART PETTERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi har under drygt 40 år haft en lag som ger kommunerna rätt att gå in och köpa fastigheter som är till salu om man uppfyller vissa kriterier. Denna lag vill nu Centerpartiet och Alliansen upphäva. Oppositionen är av en annan uppfattning och vill behålla den nuvarande lagstiftningen. Jag vill inledningsvis ställa frågan om oppositionen har för avsikt att återinföra förköpslagen om det mot förmodan, Gud förbjude, skulle bli ett regimskifte till hösten.
Det finns olika skäl att ta bort förköpslagen. Ett av dessa är att det ändå är möjligt för en kommun att, med vissa samhällsintressen som grund, få tillgång till marken om det behövs. Det går nämligen att expropriera när det finns särskilda skäl för det.
Ett annat skäl är att det inte är fair play mot vare sig köpare eller säljare att en kommun kan sitta helt passiv i en försäljningsprocess och vänta på att det skrivs ett köpekontrakt. När det väl är underskrivet kan kommunen säga att de vill gå in och köpa på samma villkor som i det upprättade kontraktet.
Tänk er själva en ung familj som har vunnit en budgivning, har varit på banken och säkrat sin finansiering och har förhoppningar om och ser fram emot att få köpa en fastighet och skapa ett eget hem. Då klämmer kommunen till och säger att den är intresserad, och allt går i stöpet. Det är inget bra sätt att behandla vare sig enskilda människor eller presumtiva kommuninvånare på, men det är så det går till i verkligheten.
Egentligen är det inte heller okej mot fastighetsmäklaren, som lägger ned mycket tid, tämligen onödigt. Även om mäklaren självklart har möjligheten att ställa frågan till kommunledningen före är det inte alls säkert att det kommer något svar.
Nu säger kritikerna att det kommer att bli svårare för kommuner att till exempel utveckla sina tätorter, men jag är inte så övertygad om det. Det kan kanske till och med bli lättare än i dag. Om man är klok som kommunpolitiker - och det är ju de allra flesta - skapar man bra relationer till de fastighetsägare som är berörda av eventuella expansionsplaner. Det kan gälla allt från utbyggnadsplaner som presenteras i översiktsplanen till att man konkret vill gå in och köpa en del av en fastighet när det behövs. Det finns också möjlighet för kommunen att aktivt informera mäklarna om vilka planer som finns, även om jag utgår ifrån att mäklarna själva tar kontakt med kommunen i de allra flesta fall.
En av grundstenarna i demokratin är att söka lösningar genom samtal och skapa relationer. Den möjligheten har funnits i alla tider och kommer förhoppningsvis att finnas i alla tider, och då löser vi problemen på det sättet.
Oppositionen hävdar att kommunernas markbrist är ett skäl till att det inte byggs tillräckligt många bostäder. Jag vågar påstå att det inte finns något som helst samband. Jag tar Lund som exempel. För drygt tio år sedan ägde Lunds kommun cirka 130 jordbruksfastigheter som arrenderades ut till lantbrukarna i trakten. Även om några kanske har sålts eller använts för byggnation fram till i dag är jag övertygad om att huvuddelen fortfarande är i kommunens ägo. Ändå byggs det inte i Lund. Det byggs inte heller hemma i Svalövs kommun, trots ledig mark, och jag bedömer att det är så i de allra flesta kommuner. Det är inte mark som saknas. Det beror på att byggbranschen och fastighetsägarna inte bygger och till viss del på att en del kommuner vill ha för mycket betalt för marken.
Fru talman! Jag har några kommentarer till Egon Frid om kriminella gäng. Det är så att kriminella gäng inte ingår i de fem kriterier som ger kommuner rätt att använda förköpslagen. Det har alltså ingen som helst betydelse. Om Egon Frid har någon annan uppfattning får han läsa på lagstiftningen.
Centerpartiet har den enskilda människans och medborgarens bästa för ögonen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet utgår uppenbarligen ifrån att det är det offentliga, i detta fall kommunen, som ska bestämma. Det är skillnad, en skillnad som också återspeglas i andra politiska frågor. Som ett exempel kan jag nämna den nya expropriationslagen som kommer i vår. Äntligen ska de som tvingas sälja kunna få något extra för att det är en tvångsförsäljning. Det är egentligen en stor skam att det inte har varit så tidigare, men det visar väl skillnaden i hur vi ser på den enskilda människans rättigheter och skyldigheter.
Centerpartiet och Alliansen har ju som mål att förenkla regelverk inom alla områden. Detta är ett sätt att minska den administrativa bördan både för kommunen och för mäklaren som företagare. Att det dessutom blir en mer sjyst behandling av både köpare och säljare är i det sammanhanget en positiv bieffekt.
Fru talman! Sammanfattningsvis kan vi konstatera att nu försvinner ytterligare en lag som inte behövs eftersom syftet kan tillgodoses på ett annat sätt. Detta är både vi i Alliansen och alla berörda parter glada för.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.
</anforandetext>
<intressent_id>0235326752716</intressent_id>
<rel_dok_id>GX0382</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264149</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0994/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
