2349481 GX0990 Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars 2009/10 90 2010-03-18 00:00:00 Allmänna motioner om punktskatter föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 3770AEBB-153E-4F52-8F23-E5639AE23597 9 KARIN NILSSON (c) c Fru talman! Som vi har hört av de tidigare anförandena är motionsbehandlingen av punktskatteområdet ett väldigt brett och spretigt område, och jag kommer inte ens att försöka kommentera alla delar i betänkandet. Jag har ingen avvikande uppfattning från utskottets förslag till beslut och yrkar därför bifall till förslaget och avslag på motionerna. Jag vill dock gärna kommentera några delar där jag har ett särskilt intresse av att vi framöver kommer längre i våra beslut, och dessutom vill jag kommentera en del av oppositionens reservationer. Fru talman! Sex riksdagsledamöter från mitt eget parti, Centerpartiet, har i olika motioner gett exempel på energislöseri och onödiga koldioxidutsläpp då restgaser facklas bort från processindustrier och oljefält. Med rätt styrmedel skulle gaserna kunna omvandlas till flytande, mycket rena syntetiska drivmedel i stället för att facklas bort. Ett konkret exempel är restgaser från ståltillverkningen på SSAB i Oxelösund. Där facklas så mycket gas att den hade räckt till mellan 30 000 och 50 000 kubikmeter syntetiska drivmedel. Det blir samma mängd koldioxidutsläpp om gaserna facklas eller förbränns i dieselfordon omförpackade till flytande drivmedel. Men drivmedlen hade konkurrerat ut mellan 30 000 och 50 000 kubikmeter dieselolja ur råolja, vilket hade bidragit till minskad användning av råolja och därmed halverat koldioxidutsläppen genom att man hade tagit vara på det som annars eldas upp, rakt ut i atmosfären. Enligt lagen om skatt på energi är värme som produceras från restgaser skattefri. Centerpartiet anser att även el och drivmedel från restgaser från processindustrin borde vara skattefria. Det skulle bidra till en mer ekoeffektiv ekonomi. Om dessa bortfacklade gaser i stället omvandlas till syntetiska drivmedel skulle det vara en stor energieffektivisering. För att det ska ske måste det löna sig. I dag är det skattefritt att fackla gaser, men om man gör om gaserna till flytande syntetiska drivmedel och använder dem i dieselfordon belastas bränslet med dieseloljeskatt. Ungefär 2 kronor litern i energiskatt och över 3 kronor litern i koldioxidskatt läggs på trots att det inte blir mer koldioxidutsläpp om gaserna blir drivmedel i stället för att facklas bort. Koldioxidutsläppen flyttas bara från facklan till avgasröret på fordonet. Det är uppenbart att EU-lagstiftningen, som i detta avseende är styrande för den svenska lagstiftningen, är föråldrad och styr snett. I denna fråga bör regeringen agera för att få till en förändring både nationellt och internationellt. En förändring av den svenska lagen om skatt på energi skulle inte lösa alla världens problem med fackling av gaser, men en förändring skulle åtminstone kunna minska det energislöseri som pågår här i Sverige. Fru talman! Miljöpartiet tar upp djuruppfödningens klimatpåverkan i sin reservation som berör animaliska livsmedel och kraftfoder. Frågan till Miljöpartiet är ifall de med sina förslag har för avsikt att ta död på all animalieproduktion i Sverige och avveckla det svenska jordbruket. Jag får den känslan i all fall när jag läser reservationen. I reservationen hänvisar Helena Leander till den globala köttkonsumtionens miljökonsekvenser som hon menar utöver klimatet också involverar problem med övergödning, avskogning och vattenbrist. Om vi ser på djuruppfödningen i ett nationellt perspektiv, vilket jag anser vara riktigast just i denna debatt, kan vi inte tala om avskogning. Djurhållningen i Sverige är den enda möjligheten för att bevara det öppna landskapet. I Sverige är snarare hotbilden att vi får en beskogning, en förbuskning och en granplantering så fort markerna tas ur drift. Eftersom Jordbruksdepartementet genom etableringsstöd visar intresse för gödseln från de större djuruppfödarna, för att omvandla detta till biogas innan rötningsresterna återanvänds till gödning på åkrarna, anser jag inte att övergödning eller omhändertagande av gödsel är ett större problem i Sverige. Helena Leander anser dessutom att det finns skäl att använda ekonomiska styrmedel för att kompensera ekobönder för de mindre avkastningar som ekologisk odling ger. Enligt min mening görs det redan i dag. I landsbygdsprogrammet ligger ett utökat stöd till ekologisk certifierad spannmålsodling och ett utökat stöd till ekologisk certifierad vall och dessutom ett ökat stöd på 85 000 kronor per år för gårdar med 50 kor i ekologisk mjölkproduktion. Det finns stöd vad gäller amkor, ekologiska sådana. Utöver det får ekobönder mer betalt för sina produkter av konsumenten. Fru talman! Vänsterpartiet anser att Sverige i EU ska agera för att kraftfoder som används i djuruppfödning beläggs med miljöavgift. Marie Engström tycks tro att kraftfoder inte används i naturbaserad ekologisk köttproduktion. I alla fall utläser jag det på det viset. Jag förstår inte Vänsterpartiet i det påståendet. Enligt min mening är kraftfoder något helt naturligt för de flesta. Jag har själv några allmogefår tillsammans med grannen, och för dem är kraftfoder detsamma som ett tillskott av havre eller korn, då grovfodret hö eller ensilage inte innehåller all den näring djuren behöver under främst vintertid och under dräktighet. Kraftfoderanvändningen omfattar alltså även ekologisk köttproduktion. Miljöpartiet har en skrivelse där man föreslår en skatt på kväve- och fosforinnehåll i kraftfoder. Jag vet inte vad Helena Leander föreställer sig för hokuspokus i de svenska böndernas kraftfoder. Mig veterligen är kraftfoder koncentrerat djurfoder till framför allt nötkreatur, hästar och får, för att komplettera grovfodren hö, ensilage, med mera. Det utgörs vanligen av spannmål som havre, korn och raps men även biprodukter från livsmedelsindustri såsom melass, drav och vassle. Melass är restprodukt från sockerbetor. Drav är en spannmålsrest från öltillverkning. Vassle är en mjölkprodukt från osttillverkning. Det är rätt så naturliga produkter, skulle jag vilja säga. Däremot finns det ibland en komponent som består av soja. Soja är en importerad produkt som möjligtvis skulle kunna kallas för miljöbov. I så fall är det uttryckligen sojan som skulle beskattas. Men alla övriga produkter har sitt ursprung i det svenska jordbruket, och en ny beskattning av kraftfoder skulle därför slå hårt både mot spannmålsodlingen och mot animalieproduktionen. Frågan i slutändan är vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet tror att den globala miljön vinner på att vi slår undan benen för det svenska jordbruket som redan är hårt reglerat när det gäller livsmedelsproduktion. Beskattning av animalieproduktionen i Sverige måste bedömas utifrån ett internationellt konkurrensperspektiv. Annars avvecklar vi vårt svenska jordbruk. Fru talman! Sverige är dessutom det ena av endast två länder i världen som har en beskattning på handelsgödsel. Det var en fråga som Miljöpartiets representant tog upp i sitt anförande. Denna skatt försämrar svenska lantbrukares konkurrensvillkor utan att ha någon större effekt på användningen av gödselmedel. Svenska bönder har en pressad konkurrenssituation och har inte pengar att gödsla med, för gödsel innebär pengar även utan en snedvridande beskattning. Sveriges bönder har en strängare miljölagstiftning att rätta sig efter än bönder i många konkurrerande länder vad gäller spridning av gödnings- och bekämpningsmedel och val av grödor. Jag tycker att det är bra med denna miljöhänsyn, men jag önskar att det vore lika viktigt för konkurrenterna. Just därför är det viktigt att Sveriges bönder får ekonomiska villkor att producera och sälja de livsmedel som vi har stiftat dessa lagar för. På handelsgödselområdet är det, som jag ser det, tämligen enkelt att göra förändringar så att svenskt jordbruk stärks. Det är meningslöst om vi hela tiden lägger tyngre ekonomiska bördor på vårt eget svenska jordbruk när sedan den svenska konsumenten köper importerade produkter från andra länder därför att de är billigare och inte omfattas av några miljökrav. Med lagen om offentlig upphandling inom EU, där priset ofta är den avgörande faktorn, kan det innebära att kommunerna och landstingen upphandlar mat som transporteras flera dagar för att nå fram till våra skolbarn och äldre. Dessutom, fru talman, är vi många som gärna vill se Sverige som ett matland som exporterar livsmedel till kunder utanför Sverige. Därför är det viktigt att vi stiftar lagar som bidrar till att göra de svenska jordbruksnäringarna konkurrenskraftiga och inte uppfinner några nya spöken. 0807438844115 GX01SkU29 N 2010-01-01 00:00:00 263902 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf9