<anforande>
<dok_hangar_id>2349481</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bemanningsföretagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>B887B893-394A-4CE0-B025-DCFA293A0B48</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Den här frågan har varit mer eller mindre aktuell ända sedan Abu Garcia-domen 2003. Det pågår just nu en förhandling i Arbetsdomstolen i det så kallade Maraboufallet. Därför är min grunduppfattning att vi ska avvakta till den domen faller och vi ser hur Arbetsdomstolen tolkar situationen. Om jag förstår arbetsrättsjuristerna rätt har detta inte testats i Arbetsdomstolen tidigare. Abu Garcia-målet handlade ju om en arbetstopp och inte om en kontinuerlig omflyttning.
Låt oss börja med det. Jag kan påminna om att det i lagstiftningen finns både en informationsplikt och en förhandlingsskyldighet när det gäller den här typen av ärenden. Det är detta som Arbetsdomstolen ska pröva om det har skett på rätt sätt.
Dessutom vill jag påminna om att det just nu pågår en utredning av hur vi ska implementera bemanningsföretagsdirektivet i Sverige. Det finns en dimension av detta också som ingår.
</anforandetext>
<intressent_id>0263862488414</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263953</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
