<anforande>
<dok_hangar_id>2349481</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsmarknadsutbildningarna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>B3079182-A5FC-450D-9208-4368DC123675</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>ELISABETH SVANTESSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill ställa min fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
Det har uppstått en diskussion, senast i Dagens Industri i går, om arbetsmarknadsutbildningarna och vilken nivå och vilket antal platser som är lämpliga i en lågkonjunktur. Under hela 90-talskrisen och i början av 1990-talet var nivåerna på arbetsmarknadsutbildningarna enormt höga. Det fick konsekvenser för kvalitet, resultat och naturligtvis höga kostnader. Det var också väldigt långa utbildningar där staten betalade hela kostnaden. Individer och företag stod ofta helt utan kostnadsansvar.
Nu menar ändå kritiker att vi har för få platser i arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill höra regeringens och arbetsmarknadsministerns syn på detta. Hur ser du till exempel på antalet nivåer, och hur omfattande ska arbetsmarknadsutbildningen vara?
</anforandetext>
<intressent_id>0899112324519</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263928</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
