<anforande>
<dok_hangar_id>2349481</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om punktskatter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AE171128-E7F2-470E-ADB6-6662573E4F2A</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>PETER PEDERSEN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vänsterpartiet står naturligtvis bakom samtliga reservationer och särskilda yttranden där vi finns med. För tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 1 som handlar om drivmedelsskatter. 
Jag kommer att ägna mitt anförande i huvudsak åt frågor som är relaterade till trafik och skatter där.
Trafik- och transportsektorn är ett stort problembarn när det gäller möjligheten att leva upp till de klimatmål vi har ställt upp. Det krävs åtgärder för att vi ska komma till rätta med det. Vi ska inte hamna i någon debatt om huruvida man är fientlig eller inte mot det ena eller andra sättet att transportera sig. Alla kan vara överens om att gå och cykla är det absolut bästa, men vi förstår att det inte är möjligt i alla lägen och att man får ta till andra medel.
När det gäller alternativen tåg, flyg och bil finns det grader av hur mycket man påverkar klimatet. Det är rimligt att vi politiker gör vad vi kan till exempel via ekonomiska styrmedel som skatter för att styra i en riktning som leder till större sannolikhet för måluppfyllelse när det gäller miljökvalitetsmål och klimatmål.
Vi har också betonat att det är viktigt att man ser att det är olika förutsättningar i storstad och på landsbygd. I större städer finns det naturligtvis större förutsättningar att bygga ut en väl fungerande kollektivtrafik som omfattar alla. Det är mycket svårare att nå lika många i glesbygd. Det är självklart.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det ska vara så att det från det att man köper en bil och betalar registreringsskatt, kör bilen och betalar fordonsskatt och tankar bilen med drivmedel ska märkas vilken sorts bil det är. Har man valt en bil som går på fossilt bränsle som släpper ut mycket partiklar, koldioxid och andra icke önskvärda ämnen i naturen ska man betala för det under bilens hela livslängd. Det är ett val man gör när man köper den bilen.
Vi skulle vilja att drivmedelsskatten görs om till tre delar: en koldioxidkomponent, en fiskal komponent som är energiskatt och en del som gäller övriga miljöegenskaper. 
Då skulle man kunna få en mer träffsäker och spetsig skattelagstiftning som skulle styra transporterna i en mer miljövänlig riktning. Det skulle vara en teknikneutral lagstiftning. Man skulle ha tydligare alternativ när man ska välja att köpa en ny eller en begagnad bil, så att man vet vad som kommer att hända med den framtida beskattningen när man kör denna bil. 
Vi tycker att det finns skäl att försöka hitta undantag för kollektivtrafiken. Om allt är lika för alla händer ingenting. Om vi vidtar åtgärder som hela tiden klämmer åt privatbilismen och kollektivtrafiken i lika hög grad sker det ingen överflyttning. Jag tror att alla som arbetar med denna fråga i dag är överens om att det skulle vara en stor fördel om vi kunde öka andelen kollektivresande av det totala resandet, alltså att fler väljer och har möjlighet att resa kollektivt. Det skulle också ha stor betydelse för att uppnå nollvisionen, alltså att färre blir allvarligt skadade och dödade i trafiken. 
Tyvärr skriver man från regeringssidan ungefär som man gjorde i budgetsammanhang. Man avstyrker förslagen utan någon större argumentation. Man säger att man redan har diskuterat många av punkterna och behandlat dem när budgeten antogs. Då har man ingen argumentation. 
Om man avstyrker olika förslag är det bra om man har några egna som är bättre för att komma till rätta med problemet. 
Fru talman! Ett tydligt exempel på detta handlar om flyget som är något slags skattefrälse på transportsidan. I avvaktan på att flyget ska omfattas av handel med utsläppsrätter har vi velat pröva en modell som innebär att man inför något som vi kan kalla start- och landningsskatt. Den går i princip ut på att om man nu ska starta och landa flygplanen är det ur miljösynpunkt en klar fördel om man försöker fylla dessa plan, alltså att man har en bra täckningsgrad, i stället för att man har många starter av flygplan som har liten beläggning. Vi tycker att man skulle kunna pröva detta i stället för att man hela tiden bara hänvisar till något som ska hända i framtiden. Under tiden pågår klimatförsämringarna och klimatutsläppen. Här finns det en möjlighet att pröva någon typ av åtgärd för att komma till rätta med detta. Då skulle man på ett rättvist sätt likställa flyget med andra transportmedel. Det är orimligt att flyget ska vara ett skattefrälse jämfört med till exempel kollektivtrafiken som går på land eller till sjöss. Det finns få sakargument till att det ska vara på det sättet. 
Fru talman! Avslutningsvis tycker vi att det är utmärkt att man kan ha ett trevligt liv till sjöss med fritidsbåtar. Det har vi inga synpunkter på. Men det är svårt att förstå varför den som till exempel äger en båt i halvmiljonersklassen eller mer och åker omkring i Stockholms skärgård eller på några andra vackra platser inte ska behöva beskattas för detta fordon, medan den som äger ett fordon som används på land som är betydligt mindre värt, till exempel en tvåhjulig EU-moppe, bevisligen ska betala någon typ av skatt för detta fordon. 
Vi tycker inte att det är rimligt att Sjöfartsverket ska leva på anslag och avgifter från trafiken. Då blir det i princip så att man belastar handelssjöfarten med kostnader som fritidsbåtar förorsakar. Det tycker vi inte är rimligt. Vi anser att det är rimligt att till exempel sjöräddning, som bevisligen är till nytta för den som råkar ramla över bord från en fritidsbåt, betalas också av den som kan ta del av denna viktiga tjänst. 
Det är också viktigt att fritidsbåtarna är med och betalar kostnaderna för att Sjöfartsverket håller farleder öppna, vilket också omfattar fritidsbåtar. Varför ska vi ha ett system som relativt sett missgynnar sjöfarten jämfört med andra transportslag? 
Här finns det ingen bra motivering. Trafikutskottet och även riksdagen, tror jag, har vid något tillfälle för länge sedan uttalat sig i positiv riktning när det gäller att man bör ha någon typ av registrering av fritidsbåtar om man skulle vilja införa en skatt och för att man ska kunna härleda vem som äger en båt, vilket borde vara av intresse även för den som äger en båt i halvmiljonersklassen eller mer. Om båten försvinner underlättar detta när man försöker hitta denna båt. 
Då säger man från utskottsmajoriteten att man inte vill införa denna registrering eftersom det i sig kan innebära att en båtskatt införs. Tänk om man skulle ha detta synsätt på andra fordon. Då skulle man snart inse att det inte skulle fungera om man tog bort all registrering och alla skatter från alla andra fordon som går på land. 
Det är mycket märkligt att man hävdar att det som sker till havs eller till sjöss ska betraktas på ett helt annat sätt. 
Argumentet att man har fordonsskatt för fordon som går på land för att de förorsakar viss förslitning av vägen som man ska betala för kan överföras till att även båtar kan förorsaka kostnader som handelssjöfarten i dag ska stå för, vilket vi tycker är orimligt. 
Det är inget självändamål att beskatta fritidsbåtar. Det är ett rättvisekrav för att sjöfarten inte ska behandlas på ett mer negativt sätt än andra transportslag. 
</anforandetext>
<intressent_id>0556347007015</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01SkU29</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263895</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
