2349481 GX0990 Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars 2009/10 90 2010-03-18 00:00:00 Jordbrukspolitik m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F1F84202-91A4-410F-B2C9-446D984A57AD 131 IRENE OSKARSSON (kd) kd Herr talman! Nu debatterar vi ännu ett motionsbetänkande som berör vår modernäring. Så brukar jordbruket beskrivas i historieböckerna, och så beskrivs det på många håll än i dag. Vi är dock många som verkar ha fjärmat oss så långt från den att det ibland känns som om vi lever av luft allena. I alla fall ser vi inte sambandet mellan den yrkesutövande grupp av bönder som brukar vår jord och den mat vi får på våra bord. När man lyssnar på utskottsordförandens inledning i dag kan man fundera över om det är någon idé att över huvud taget hålla sig till betänkandet eller om det är dags att kasta det förberedda manuset och kommentera några andra punkter. Jag väljer dock att till viss del ta upp det som jag ändå tänkt säga. När det gäller det betänkande vi nu har att debattera vill jag slå fast att hela Sverige ska leva. Vi behöver en levande landsbygd, och det är den som döljer sig bakom beteckningen "m.m." i rubriken på betänkandet, det vill säga med mera. Det gäller allt det som innebär att vi tillsammans kan se till att det finns förutsättningar för människor som vill bo, leva och driva företag på landsbygden, att utveckla den traditionella jordbrukssektorn men också alla andra branscher. Som några tidigare sagt är det dessa tusenkonstnärer som behövs för att landet ska leva. För att stimulera framväxten av nya företag och nya idéer på landsbygden har regeringen fortsatt det arbete som - hur underligt det än kan låta, herr Ygeman - s-regeringen påbörjade under förra mandatperioden, nämligen att ta fram ett landsbygdsprogram. Vi har skruvat en del på det programmet, till det bättre, men grundarbetet är gemensamt för oss i denna kammare. Det handlar om vikten av att satsa på landbygdsutveckling. Regeringen har under mandatperioden tillfört ytterligare resurser och förbättrat förutsättningarna för det ekologiska lantbruket. Jag behöver inte lyfta upp det som Anita Brodén så förtjänstfullt redogjorde för beträffande resurser som har satsats. Det kan man läsa i protokollet. Det har gjorts satsningar för att förenkla och utveckla Leaderarbetet, något som många, inte minst i min hembygd, har sett som en möjlighet att gemensamt utveckla den bygd man lever i. Vi har samtidigt sett att komplexiteten inte får hindra landsbygdsbor som vill göra någonting bra och nyttigt. Jordbruksverket har konstaterat att man behöver hitta nya möjligheter till att bistå, så att ansökningarna inte ska lägga hinder i vägen för det kreativa arbete som ska göras. Oppositionens beskrivning av landsbygdsprogrammet kan få en att fundera mer än en gång, herr talman. Man verkar inte ha förstått vilken period vi gått igenom i det här landet, och i världen, för den delen. Naturligtvis påverkas också de initiativ som tas av den konjunktur vi lever i. De av oss som för ett tag sedan lyssnade på medarbetarna från Jordbruksverket, liksom på jordbruksministern vid en träff för någon vecka sedan, kan dock konstatera att nu verkar saker och ting ha lossnat. Islossning kan vi se utanför Riksdagshuset. Ibland proppar det igen. Då får man göra någonting åt det. Det gäller även landsbygdsprogrammet, och det är det som regeringen har gjort. Nu börjar det hända saker ute i landet. Det finns alltså alla möjligheter att använda sig av detta förträffliga verktyg, och därför är jag, herr talman, mer än förundrad över det som jag skulle vilja drista mig till att säga är den mest krystade reservation jag hittills läst under denna mandatperiod; det gäller utveckling av ett nytt landsbygdsprogram. Jag tror att vi faktiskt ska utveckla det landsbygdsprogram vi har, med de goda förutsättningar som finns, och ge långsiktiga villkor för de människor som vill jobba aktivt för en levande landsbygd i vårt land. Herr talman! Forsknings- och utvecklingsfrågorna har berörts av tidigare talare. Det har satsats stora resurser utifrån propositionen Ett lyft för forskning och innovation . Resurser har satsats på klimatforskningen, något som naturligtvis även berör jordbruket och skogsbruket, de areella näringarna över huvud taget. Där har getts goda förutsättningar och möjligheter, och mina kolleger har tidigare redovisat siffrorna varför vi inte behöver upprepa dem. Den gemensamma jordbrukspolitiken på EU-nivå ska värnas, och om den ska värnas ska den också skötas. Jag blir beklämd, herr talman, när jag hör beskrivas vad den nuvarande regeringen har gjort jämfört med vad man tycks anse åstadkoms tidigare. Jag kan inte förstå att det är bättre att stå i ett hörn och titta på och sedan säga hur det ska vara i stället för att vara med vid bordet och försöka driva frågorna i rätt riktning. Jag dristar mig till att göra jämförelsen med en fåraherde. Man kan inte gå hur långt före flocken som helst om man ska ha den med sig. Det gäller att gå lagom långt från den och helst inte på längre avstånd än att man kan ta staven, kroka den om halsen på något av de får som behöver lite extra hjälp för att komma med och på så sätt samla flocken kring sig. Jämförelsen kan synas lite långsökt, men jordbruksministern har jobbat på det sättet. I alliansregeringen har vi fått en regering som verkligen förändrar saker och försöker få även övriga Europa att se de möjligheter som finns. Anders Ygeman berörde mjölkdiskussionen som var före jul, och Erik A Eriksson har redan kommenterat den. Jag kan dock inte låta bli att nämna det faktum att när 21 eller 22 EU-länder försökte, var för sig, göra upp ledde vår jordbruksminister mötena så väl att han lyckades få till stånd tidsfrister som innebär att marknaden hinner komma tillbaka till ett mer normalt läge. Han lyckades få till stånd beslut - som ju fattades i Bryssel, långt över huvudet på denna kammare - som trots allt blev så lite skadliga som möjligt, nämligen att politiken inte ska styra utan marknadskrafterna ska få råda. Samtidigt är det viktigt att säga att det arbete som vi nu gör här hemma i Sverige, och som även kommissionen har tagit tag i, gäller jordbrukare som faktiskt gör jobbet men inte får betalt för det. Pengarna försvinner helt klart någonstans på vägen. Jag brukar säga att min förre granne har samma betalning för sin mjölk i dag som för 25 år sedan. Det handlar alltså om effektivitet och rationalisering för att kunna leva i dag. Hur många av oss hade orkat med en sådan rationaliseringsverksamhet i det vi sysslar med och ändå överleva? Det skulle vara intressant att se hur det är i andra yrkesgrupper. Herr talman! Det finns mycket jag skulle kunna lyfta fram, men jag ska endast ta upp en av de viktiga åtgärder som regeringen vidtagit och som inte kräver så mycket nya resurser. Däremot kräver det ett nytänkande. Det handlar om Sverige som det nya matlandet. Det handlar om att agera på ett nytt sätt, att använda befintliga resurser på ett nytt sätt, att höja kvaliteten på det vi gör och därmed kunna exportera mer, att se till att vi får större kunskap här hemma, att bli stoltare över vad vi gör, att fler ska kunna hantverket, att få i gång nya företag, att få en mer differentierad verksamhet på landsbygden, att de resurser som vi avsätter används på ett smartare sätt. Det är hållbart brukande. Det är att bruka utan att förbruka. Det är att utveckla och tro på människors kreativitet och möjligheter. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) 0743081365718 GX01MJU19 N 2010-01-01 00:00:00 264024 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf131