<anforande>
<dok_hangar_id>2349481</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Biologisk mångfald (forts. MJU18)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6D5C22B7-7FF4-4F92-B6C6-AD756924E013</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>GUSTAV NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Motion 2009/10:MJ374 berör frågor om naturreservat med mera. Som bekant finns det lagstiftningsvägen möjligheter att skydda särskilda områden, exempelvis för att bevara den biologiska mångfalden, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter. Ibland kan det säkert vara nödvändigt att använda lagstiftning för olika skyddsåtgärder. Om detta sker vill jag gärna betona att det är viktigt att de som drabbas av intrång får en fullgod ersättning. Här är det positivt att regeringen har tittat på kompensationsåtgärder och att det nu finns bra ersättningssystem som inte fanns tidigare.
Det är glädjande att alliansregeringen har förbättrat naturvårdspolitiken genom att se möjligheterna till bättre samverkan och samarbete avtalsvägen mellan markägare och myndigheter när det gäller natur- och miljöfrågor. Naturvårdsavtal som bygger på delaktighet, samverkan och lokal förankring är en intressant väg att gå vidare på. Flera initiativ bör tas i den riktningen. 
Det kanske finns naturreservat som inte längre uppfyller sitt syfte. Reglerna för upphävande av naturreservat bör förenklas. I stället för att tillgripa tvingande åtgärder kan man många gånger avtalsvägen hitta konstruktiva lösningar som har många fördelar. Det kan vara lokala lösningar som exempelvis innebär att markägaren åtar sig att sköta ett område mot ersättning. Det kan i förlängningen innebära att landsbygden hålls mer levande. Det är något som vi alla strävar efter. Det finns arbete, och man kan bo kvar på gården och på landsbygden. 
De allra flesta markägare har ett intresse och engagemang i naturen. Det Lars Hjälmered sade om att det man äger ordnar man är bra. Det är en gammal devis som gäller än i dag. Det är viktigt att lyfta fram den enskildes roll. Enskilda brukare har med kunskap och engagemang i generation efter generation byggt och skapat det som sedan i många fall blivit reservat och skyddas av staten. Det är alltså viktigt att inte glömma den enskilda människans insatser och roll när vi diskuterar våra unika naturvärden och den biologiska mångfalden och hur vi ska ta hand om dessa värden i framtiden.
Fru talman! Alliansregeringen har fattat många kloka beslut och vidtagit många bra åtgärder samt tagit många värdefulla steg mot en naturvårdspolitik som förenar miljö, naturvård och markägares intressen. Det är viktigt att regeringen går vidare på den vägen. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0568055205114</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU18</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264013</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
