<anforande>
<dok_hangar_id>2349481</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:90 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Biologisk mångfald (forts. MJU18)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FE36141C-8B74-4233-9693-82A7E82AEC52</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>TINA EHN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Biologisk mångfald omfattar hav, skog och jordbrukslandskap, stad och land, diken, vägrenar, ja, det mesta.
Fokus när det gäller biologisk mångfald ligger mycket på skogen och skogsbruket. I detta betänkande har frågan om den illegala avverkningen och handeln med dessa produkter tagits upp. Frågan är mycket viktig. Att driva på för en bindande lagstiftning gällande import av illegalt avverkad skog, inom Sverige och EU, har diskuterats tidigare.
Alliansen tror som vanligt på frivillighet, och ja, tanken är god, men det räcker inte. När man besöker länder i Latinamerika och tar upp frågan om avskogningen i bland annat Amazonas får man med kraft motargumentet att vi i Sverige och Europa inte precis är kända för att skydda våra egna urskogar. Vi ska därför inte tala om för dem vad som behöver göras. Om vi vill skärpa den handel som vi trots allt är eniga om att vi vill förhindra, handeln med illegalt avverkad skog, ska vi driva den frågan.
I betänkandet behandlas en motion om sällsynta fjärilar och vad som uppdagats i samband med insamlingen av dessa. Det har skapat diskussion i de kretsar som bevakar frågan extra mycket, och alla delar tydligen inte motionens innehåll. Samtidigt vittnas det om att det förekommer. Låt mig förtydliga: Motionen föreslår en utredning med hjälp av Artdatabanken för att se över skyddet av de mest hotade fjärilarna i landet.
I betänkandet finns även en reservation om genmodifierade organismer. Reservationen handlar om att ta ansvar, något som regeringen borde göra. Vi i Miljöpartiet tillhör inte dem som vill ha genmodifierade grödor i vår natur, på våra åkrar eller på vårt matbord. Vi jobbar aktivt för att utvecklingen av genmodifierade grödor inte ska ta över.
Odling av genmodifierade grödor är en effekt av att vi skapat system som skapar problem som i sin tur nu ska lösas med hjälp av gengrödor, grödor som kan producera eget gift eller grödor som kan besprutas med bekämpningsmedel. Dessa odlas i stor skala globalt. Olika länder har olika regler för hur man löser frågorna med samexistens mellan odlare av GMO-grödor och de som inte odlar GMO. Det gäller till exempel de flesta bönder i Sverige. Vi har möjlighet att utveckla våra nationella regler och säkerhetssystem kring detta, och vi har valt att ha de uslaste avstånden när det gäller samexistens.
I dagarna har en potatis blivit godkänd inom EU med namnet Amflora. Den är framtagen av SLU-forskare. Det är inte en potatis som kommer att hamna på våra bord utan en potatis med ökad stärkelsehalt som ska användas inom industrin med mera. Utifrån den erfarenhet jag har vet jag att mycket restprodukter och annat hamnar i djurfoder, och någonstans på vägen tappar vi kontrollen. Det finns ekologiska producenter som absolut inte vill ha GMO-spridning i sina odlingar. Frågan är vem man tar mest hänsyn till när man inte tagit regelverket på större allvar.
En reservation i betänkandet handlar om marina områden. Mindre än 1 procent av världshaven är skyddade från fiske.
Med kunskap om hur dagens globala fiske beter sig behövs ett utökat tänk. Då talar jag inte om det småskaliga och kustnära fisket, som oftast är mer hänsynstagande och hållbart. Jag talar om det fiske som pågår i form av storskalighetens skövlingstendenser. "Om inte jag fiskar gör någon annan det." Det behövs marina reservat inom olika marina områden. Trycket på havet gör att dess känsliga system börjar slå bakut. Kan vi inte vidta nödvändiga åtgärder slår det mot oss alla. De som drabbas först är de som får sin utkomst från havet. Effekterna finns redan - det vet vi.
På västkusten har vi fått Kosterhavets nationalpark. Vi har havskunskap på de forskningsstationer som finns i Strömstad och Fiskebäckskil. Vi har något som heter Havets Hus i Lysekil. Dit vill jag rekommendera att alla tar sig. Då förstår man också hur lätt det kan vara att få en djupare kunskap på ett publikt och lätt sätt. Det är ett väldigt bra kunskapscentrum. Man kan till och med bli charmad av en rocka som simmar runt vid bassängbotten och tittar en djupt in i ögonen. Man undrar vem som tittar på vem.
Avslutningsvis yrkar även jag bifall till reservation 1 i detta betänkande, och jag ställer mig naturligtvis bakom samtliga.
</anforandetext>
<intressent_id>0154189076919</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01MJU18</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>264004</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0990/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
