2349480 GX0989 Riksdagens protokoll 2009/10:89 Onsdagen den 17 mars 2009/10 89 2010-03-17 00:00:00 Vissa trafiksäkerhetsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5685B06B-9DBD-4B15-97CC-712C22170842 78 MARIE NORDÉN (s) s Herr talman! Den positiva effekten av den ekonomiska krisen är att färre dör i trafiken. Både privata transporter och näringslivets transporter minskade dramatiskt under 2007-2009, vilket också har gett resultat i olycksstatistiken. Även all snö i vinter som har skapat problem för vissa transportslag har mildrat olycksutgången på vägarna med mjuka snödrivor som skyddar vid avkörning. Men kylan och snön har också bidragit till att allt fler har valt att inte ge sig ut på vägarna. Jag vill också tro att minskningen av dödade och skadade i trafiken är ett resultat av enträget arbete från många parter som startade så långt tillbaka som då riksdagen antog nollvisionen i trafiken 1997. Resurser har lagts på att förbättra systemet som sådant. Principen att bygga bort riskerna i trafiken har varit viktig. Detta tillsammans med en övertygelse om att folkbildningsarbetet har en central roll gör att vi uppnår positiva resultat. Synen på trafiksäkerhetsarbetet har genom åren varit rätt samstämmigt i riksdagens trafikutskott. Det har naturligtvis varit en styrka, och jag tror också att det har varit en del i Sveriges framgång i trafiksäkerhetsarbetet. Tyvärr har den samstämmigheten förändrats under mandatperioden. Den mest uppenbara förändringen från den borgerliga alliansen är synen på frivilligorganisationernas och folkbildningens roll i trafiksäkerhetsarbetet - inte att förglömma frågan om alkolås som vi kommer att behandla senare under våren. Att folkrörelser och frivilligorganisationer inte nämndes i budgetpropositionen 2010 säger en hel del. Att NTF med sin gedigna kompetens och centrala roll i trafiksäkerhetsarbetet behandlas på ett sätt som strider mot all anständighet visar också på ett skifte i synen på folkrörelsernas roll i trafiksäkerhetsarbetet. NTF:s organisationsbidrag avvecklas nu i rasande takt. Även om det sker lite långsammare än vad som står i utskottets betänkande har jag hittills inte hört ett enda hållbart argument för avvecklingen av organisationsbidraget till NTF från vare sig riksdagens majoritet eller ansvarig minister. Det som också är anmärkningsvärt är att regeringens agerande gentemot NTF strider mot den politik som man själv slår fast i propositionen En politik för det civila samhället , som riksdagen fick på sitt bord i november förra året. I den propositionen slår regeringen bland annat fast principen om långsiktighet. I propositionen skriver man att bidragssystemet bör präglas av stabilitet för att det ska vara möjligt för organisationerna att planera, bedriva och utveckla sin verksamhet på ett långsiktigt sätt. Detta förutsätter att det finns möjligheter inte bara till verksamhets- och projektbidrag utan även till organisationsbidrag som ger förutsättningar för organisationers basverksamhet i form av till exempel ett kansli med personal. Regeringen säger också att när förändringar behöver genomföras är det viktigt att information om detta sprids till det civila samhället i god tid. Principen om dialog är också viktig, i alla fall från den här delen av regeringen eftersom man säger att dialogen ska vara öppen, återkommande och präglas av ett inkluderande förhållnings- och arbetssätt. Med hänsyn till det civila samhällets självständighet och oberoende är det angeläget att säkerställa att den statliga styrningen genom bidrag inte blir alltför omfattande. Vidare framgår det av propositionen att nivån på de bidrag som utgår för specifik verksamhet inom ett område, ofta genom verksamhets- och projektbidrag, inte bör dominera alltför kraftigt över de bidrag som utgår för organisationernas existens och mer generella behov, det vill säga vanligen organisationsbidrag. Vad gör då Åsa Torstensson samtidigt som hon har ställt sig bakom denna proposition? Hon går helt emot vad som föreslås och drar in hela organisationsbidraget till NTF. Den rödgröna oppositionen har redan från första början protesterat mot detta och försökt få regeringen att ändra uppfattning. Därför reserverar vi oss även här till förmån för ett fast organisationsbidrag till NTF. Herr talman! Jag vill nämna några ord om det problem som finns i dag med automatisk hastighetsövervakning av motorcyklister när motorcyklarna inte är utrustade med registreringsskyltar. Det gäller också när registreringsskylten plockas bort fram på bilen. En av de främsta orsakerna till att människor dör i trafiken är för höga hastigheter. Antalet motorcyklister som förolyckas har fördubblats under de senaste tio åren. Det är inte rimligt att motorcyklister och bilister utan registreringsskylt fram vet att de kan passera hastighetskameror i hög hastighet utan att registreras och lagföras. Därför anser vi att det är angeläget att man får till stånd någon typ av registreringsskylt som är säker, fungerar på motorcykel och möjliggör automatisk hastighetsövervakning av motorcyklister - för en ökad trafiksäkerhet och för färre dödade och allvarligt skadade i trafiken. För att detta ska vara verkningsfullt inser vi att ett ägaransvar för hastighetsöverträdelser behöver införas. Annars är det här meningslöst. Utan det är det ointressant att veta vem som äger cykeln som har registrerats. Med hjälm och visir vet vi att det är omöjligt att identifiera föraren som kör. Vi tycker inte att det är orimligt att man som ägare tar ansvar för att den man lånar ut fordonet till följer hastighetsgränserna. Det gäller ju när du felparkerar någon annans bil. Jag ser ingen skillnad i den situationen från att man kör för fort med lånad bil eller motorcykel. Om vi tar frågan om hastigheten på vägarna på allvar och anser att hastighetsgränserna ska gälla alla måste vi också göra något åt den. Det duger inte att säga att vi förutsätter att något görs vad gäller registreringsskyltar, som framgår av majoritetstexten, och sedan lägga ansvaret vad gäller hastigheterna på motorcykelorganisationerna, som vi vet gör ett bra jobb i att utbilda sina medlemmar. Det resonemanget är lika rätt som att säga att eftersom Motormännen jobbar för att deras medlemmar ska agera som ansvarsfulla bilförare behövs det inga hastighetskameror alls. I majoritetstexten påpekar man vikten av att den personliga integriteten skyddas. Nyttan av övervakning måste således vägas mot risken för intrång i den personliga sfären, skriver man. Jag skulle gärna vilja att någon av majoritetens företrädare utvecklar detta. På vilket sätt skulle en registreringsskylt på motorcyklar eller ägaransvar vara ett intrång i den personliga sfären? Att införa ett ägaransvar för hastighetsöverträdelser sänder en tydlig signal att trafiksäkerheten tas på största allvar för alla. Herr talman! Användandet av mobiltelefoner i alla sammanhang ökar. Det underlättar många gånger livet och sparar tid för oss som alltid jagar efter några minuter extra i livet. Men mobilen används inte alltid på ett helt förståndigt, genomtänkt eller ansvarsfullt sätt. Jag tror inte att jag är ensam om att ha undrat varför någon bil framför eller bredvid mig kör svajigt, inte verkar ha uppmärksamheten på övriga i trafiken eller inte håller samma tempo som resten av bilarna, för att sedan upptäcka att föraren håller i en mobil, sms:ar eller är inne i ett samtal. En undersökning som transportdepartementet i USA gjorde på ett antal yrkesförare visade att det är mer än dubbelt så farligt att prata och hålla i mobilen som det är att använda handsfree. Undersökningen visade också att sms:ande under körning ökar olycksrisken med 23 gånger, vilket kan jämställas med att köra kraftigt berusad. Alltför många olyckor sker i onödan på grund av användandet av mobiltelefoner under bilkörning. Forskningen är inte entydig; det är vi medvetna om. Men vi anser att vi inte har råd att vänta tills alla forskare är överens. Att förbjuda samtal utan handsfree och sms:ande under bilkörningen skulle rädda liv. Jag förstår inte varför riksdagens majoritet motsätter sig en sådan lagstiftning. Jag förstår heller inte varför ansvarig minister envisas med att säga nej. Bland Europas länder är Sverige tillsammans med Albanien och Malta ensamt om att inte kräva handsfree. Den lagstiftning som finns har inte hängt med hur verkligheten ser ut. Vi anser att det är hög tid för en förändring. Det är en förändring som skulle mottas positivt av många och ge ett bra tillfälle att, precis som man skriver i majoritetstexten, öka kunskaperna om hur man ska köra och om effekterna av ens beteende då man kör. Därför yrkar vi på att det ska vara förbjudet med mobilsamtal om man inte använder handsfree. Herr talman! Vi kan glädjas åt att 2009 var ett bra år för trafiksäkerheten, men kan inte på något sätt luta oss tillbaka och tro att det inte kommer att krävas konkreta åtgärder för en ökad trafiksäkerhet. Då ekonomin vänder riskerar även dödstalet och antalet olyckor i trafiken att öka. I våra reservationer har vi lagt fram flera förslag som vi tror kan minska antalet dödade och skadade i trafiken. Några av dem kommer vi att debattera här i dag. Men tyvärr har den borgerliga majoriteten sagt nej till samtliga dessa förslag. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 7 och 16. 0291542732518 GX01TU12 N 2010-01-01 00:00:00 263839 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0989/#anf78