<anforande>
<dok_hangar_id>2349480</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:89 Onsdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa frågor om globalisering m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>28F7297D-7779-4DB3-B265-3F77F206B020</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>ANNE-MARIE PÅLSSON (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tänker ställa en motfråga till Kerstin Engle även om jag vet att hon inte har fler repliker. Givet att man ska satsa mer på Latinamerika och att man har begränsade resurser, vad vill man då från oppositionen göra mindre av? Det är här avvägningarna kommer in, och det är först då frågan blir politisk. Det är lätt att säga att man ska mer av detta, men vad ska vad man då ha mindre av? Vad tycker ni är mindre viktigt som ni vill göra avkall på för att öka satsningarna på verksamheten i Latinamerika? Det finns inga lediga resurser att ta av och sätta in, utan detta är en avvägning av olika intressen. 
Detta säger inte oppositionen något om. Därför blir denna typ av önskemål ganska fluffiga och ett önsketänkande. Hade man varit tydlig och sagt att man vill ha mer satsning på Latinamerika och mindre satsning på det eller det området kunde man ha gjort en bedömning av hur man ser på dessa olika satsningar ställda mot varandra. Då blir det en tydligare och mer trovärd politik och inte bara ett önsketänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0906365922712</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01UU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263835</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0989/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
