<anforande>
<dok_hangar_id>2349480</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:89 Onsdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Associationsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C26273F0-F023-4825-8885-533D0CC0E824</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>JAN LINDHOLM (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Utifrån tidigare replikskifte här förstår jag att det från majoritetens sida inte längre är något problem med det som tidigare varit ett argument - jag har flera gånger tidigare hört det - nämligen med inskränkandet av äganderätten.
För att det ska bli klart och tydligt undrar jag: Är det nu återstående problemet med lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser att de kvinnor som kommit in på så sätt skulle känna sig inkvoterade, att de skulle känna att de inte fått uppdraget på egna meriter? Är det alltså det återstående problemet för oss att tackla?
</anforandetext>
<intressent_id>0641486384014</intressent_id>
<rel_dok_id>GX01CU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263816</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0989/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
