2349480 GX0989 Riksdagens protokoll 2009/10:89 Onsdagen den 17 mars 2009/10 89 2010-03-17 00:00:00 Fastighetsrätt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 1D019DF6-BC59-41AD-B61C-3BBE9A9B2B64 44 YVONNE ANDERSSON (kd) kd Fru talman! Vi debatterar fastighetsrätten i dag. Jag hade egentligen tänkt avgränsa mig till fastighetsmäklarlagen. Jag hade tänkt säga några ord om bostadsarrendet. Det är en gammal lag som fortfarande reglerar detta och som jag tror att det kan finnas anledning att ta tag i. Men bostadsarrende är en fråga som kanske inte berör så många just nu att det hastar. Fastighetsmäklarlagen berör väldigt många. En gång i tiden trodde jag aldrig att jag själv skulle bli fastighetsägare och köpa en fastighet. Många ungdomar har det inte ens i sina drömmar, tror jag. Men ett tu tre är man där. Och väldigt många människor berörs av just fastighetsmäklarlagen. Den nuvarande fastighetsmäklarlagen tillkom 1995 efter en översyn och utredning. Den syftade till att stärka konsumenternas ställning, stärka konsumentskyddet och faktiskt fastlägga det som fanns i begreppet god fastighetsmäklarsed. Man skulle tydliggöra fastighetsmäklarens uppgifter, och man skulle se till att det blev en objektivitet mellan säljare och köpare vid en förmedling. En effektiv och väl fungerande bostadsmarknad kräver en aktiv förmedlingsverksamhet som motsvarar konsumenternas krav och förväntningar. Varje år sker det försäljning av en stor andel av landets 2,3 miljoner småhusfastigheter och ca 750 000 bostadsrätter. Köp och försäljning av bostad är ofta den största affär som vanliga familjer gör. En mycket stor andel av de här bostadsöverlåtelserna sker genom landets 6 432 fastighetsmäklare, som jag såg var registrerade. Under flera år, fru talman, har det varit en diskussion om fastighetsmäklarlagen och lagens behov av uppdatering. Man säger att samhället har förändrats. Möjligheterna och riskerna har förändrats, inte minst genom att Internet alltmer har börjat användas. Dessutom handlar det om kundernas ökade efterfrågan på service. Fru talman! Vi fick precis höra från ett par kolleger att det är väldigt få mäklare som fått varningar. Det är jättebra. Det låter som att mäklarna sköter sig alldeles utmärkt. Jag tror att många mäklare sköter sig bra, och jag tror att de intresseorganisationer som finns, Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet, tillser att det hela tiden är en diskussion i den professionella kåren. Den statliga Fastighetsmäklarnämnden sköter naturligtvis också sitt. Men jag tror också att det finns en okunskap ute bland människor om vad som ligger på vars och ens bord, alltså vad köpare och säljare har för skyldigheter och rättigheter och vilka krav man kan ha på en fastighetsförmedlare. Det finns en fråga som har debatterats mycket i medierna. Det handlar om när fastighetsförmedlaren vill sätta ett lägre pris på din fastighet eller din bostadsrätt än vad som är gångbart. Jag har själv varit utsatt för det. Många, inklusive jag själv, skyggar för det och säger: Ja, men så där lite vill inte jag ha för mitt hus. Då säljer jag det inte. Just vår förmedlare sade: Ja, men vi gör alltid så, för då går priserna upp. Den diskussionen slutade med att vi avstod från att gå ut med vårt hus, och så har det förblivit under ett antal år. Det var väl bra i och för sig - jag tänkte om en gång till. Men lockpriser är ingen bra idé. Det är omoraliskt på många sätt. Den öppna budgivningen är viktig för att komma till rätta med annan omoral som många påstår sig ha varit med om. Det är många fastighetsmäklare som i dag har öppen budgivning, men det kan hända att det behöver regleras bättre. För två år sedan, fru talman, kom utredningsbetänkandet Fastighetsmäklaren och konsumenten till regeringen. Där föreslås att mäklarnas skyldighet gentemot säljare, köpare och uppdragsgivare av olika slag ska klargöras i var sin lagparagraf. På det viset får man en tydlighet i vad som ska gälla och vad som inte ska gälla. Där finns en del andra saker också som mer handlar om mäklarens egna affärer när han får in objekt. Alliansregeringen arbetar just nu på en lagrådsremiss med utgångspunkt i utredningsbetänkandet. Det är naturligtvis inte aktuellt för oss här i riksdagen att föregripa det arbete som görs på Regeringskansliet. Därför yrkar jag avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till förslaget i betänkandet. 0223175563813 GX01CU10 N 2010-01-01 00:00:00 263805 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0989/#anf44