2349480 GX0989 Riksdagens protokoll 2009/10:89 Onsdagen den 17 mars 2009/10 89 2010-03-17 00:00:00 Fastighetsrätt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 1FA1BDF9-3150-4187-9488-37429D9B4045 42 LENNART PETTERSSON (c) c Fru talman! Jag vill börja med att berätta för åhörarna att vi debatterar motioner om fastighetsrätt och att det inte är en allmänpolitisk bostadsdebatt i dag, som man har kunnat läsa ut av en del tidigare talare. Vi behandlar bland annat några motioner om fastighetsmäklarlagen. Eftersom jag är fastighetsmäklare själv känns det extra intressant att läsa de tankar och idéer som nu torgförs i motionerna. I en av motionerna krävs att fastighetsmäklare ska ha högskoleexamen. Jag vet inte om det är obekant för motionären att det krävs två års högskolestudier redan i dag. Det kravet har funnits i tio år. Däremot finns det sådana som jag som är mäklare sedan tidigare med en kortare utbildning men med tämligen lång erfarenhet. Tack och lov fick vi fortsätta som mäklare trots det ökade utbildningskravet. Det fanns kloka politiker redan då. Jag frågar mig varför socialdemokrater har så svårt, i motsats till centerpartister, att värdera den praktiska kunskapen och erfarenheten. Varför är det inte värt lika mycket eller mer att ha arbetat som mäklare i 10 eller 20 år jämfört med två års teoretisk utbildning där man sedan uppenbarligen är en fullfjädrad och garanterat bra mäklare? Var och en förstår det orimliga i det resonemanget. En motionär skriver om falska auktorisationer. Det finns två mäklarorganisationer, Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet. Är det inte bra att de ställer upp vissa krav och kriterier och att man om man uppfyller dem som mäklare kan få kalla sig auktoriserad mäklare? Att kalla detta för falska auktorisationer är nästan kränkande för yrkesgruppen. Varför finns det ingen tilltro till att de som rimligen har bäst kunskap också ska få lov att intyga kvaliteten? Det är ju en oerhört bra egenkontroll. På vilket sätt skulle staten göra detta bättre? Det finns mäklare som gör ett dåligt jobb, precis som i andra yrkeskategorier, men det finns framför allt köpare som gör dåliga affärer. Det finns också säljare som inte är ärliga i sin information om huset eller lägenheten. Det ställs i dag krav på mäklaren, och det ställs krav på säljaren med påföljder i en del fall. Detta är självklart helt i sin ordning. Det ska finnas ett konsumentskydd värt namnet. Det kommer en ny mäklarlag. I den mån det finns brister i den nuvarande lagstiftningen utgår jag från att de kommer att rättas till. Däremot kan man aldrig lagstifta om att folk inte får lov att göra dåliga affärer. Det är nämligen inte så sällan det som ligger till grund för en anmälan mot mäklaren. När man lyssnar på Carina Moberg och Egon Frid får man uppfattningen att mäklare är en halvkriminell grupp och att det är ett jätteproblem. Då ställer jag mig frågan: Är det egentligen så stora problem, när det är 0,3 promille av försäljningarna där mäklare blir varnade och 0,02 promille där mäklare blir av med sin rättighet att fortsätta i sitt yrke? Siffrorna tyder inte på det. Fru talman! Det finns också en motion om att stärka markägarens rättigheter i samband med ledningsdragning. Detta ligger helt i linje med både min och Centerpartiets uppfattning. Vi har drivit dessa frågor en längre tid. Däremot är det inte rimligt att markägaren ensam ska kunna avgöra om en ledning ska få dras fram eller inte, som motionären föreslår. Ibland är samhällsintresset större än egenintresset, och då måste det gå att lösa de eventuella problem som uppstår. Jag har dock full förståelse för den irritation som finns över att privata bolag tjänar pengar på att använda mark som tillhör en annan när ersättningarna inte ligger på en acceptabel nivå. Vinstdelning kommer tyvärr inte med i den nya expropriationslagen, men målet är att regeringen ska återkomma med en utredning för att söka en lösning som tillgodoser markägarens behov och önskemål på ett bättre sätt än i dag. Jag har tillsammans med Anders Åkesson skrivit en motion om bryggrätter. Jag blev uppmärksammad på att det finns kommuner som i dag inte accepterar att gamla rättigheter till bryggor ska få fortsätta att gälla. Det kan vara 50-70 år gamla rättigheter som "sägs upp". Därefter vill kommunen ta ut flera hundra tusen kronor i avgift för en rättighet som man har haft sedan tidigare. Detta är inte skäligt, och det känns olustigt att man behandlar sina invånare på det sättet. Nu vet jag inte hur utbrett det är, men jag kan dra en parallell till tomträtterna. Tyvärr har ju ett antal kommuner höjt avgifterna till nivåer som är besvärande höga. Man kommer inte ifrån tanken att det kan vara för att höja kommunens intäkter och ändå hålla kommunalskatten nere. Det innebär att den ursprungliga tanken med tomträtten är borta. Jag hoppas att vi genom vår motion har uppmärksammat problemen med bryggrätter i ett så tidigt skede att det inte blir någon epidemi liknande tomträtterna. Skulle det visa sig att trenden pekar åt det hållet finns det skäl för regeringen att överväga åtgärder. Fru talman! Med de skrivningar som finns vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer. 0235326752716 GX01CU10 N 2010-01-01 00:00:00 263803 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0989/#anf42