<anforande>
<dok_hangar_id>2349479</dok_hangar_id>
<dok_id>GX0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2009/10:88 Tisdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2009/10</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2010-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2009/10:272 om åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A2B53F36-7B3D-4947-9562-5EFF6B04BB9A</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! När det gäller det sista kan jag säga att där är arbetsmarknadsministern och jag helt överens ur den aspekten att det finns en stark koppling mellan arbetade timmar och vad välfärden kan erbjuda människor. Därför är det oerhört viktigt att vi tar till vara all den arbetskraft som finns tillgänglig. Inte minst viktigt är det om vi tittar framåt och ser hur de demografiska siffrorna kommer att bli framöver. Då behöver vi få dessa ungdomar ut på banan.
Däremot kan vi diskutera - och det är den diskussionen vi nu för - om vi gör rätt saker för att få ut dem. Jag tycker ju inte det, vilket väl också framgått av diskussionen. Jag tycker att det är för lite utbildningsinsatser. Jag vill återigen säga att det inte går att säga att det ordinarie utbildningssystemet ska ta hand om det. Jag har ingenting emot det, men se då till att det sker! Då ska vi inte ha garantier där de flesta är tämligen passiva och väldigt få får utbildningar. Jag är inte absolut låst vid att det måste vara fråga om arbetsmarknadsutbildningar. Om man kan coacha och vägleda ungdomar i dessa garantier så att de kan gå in i det ordinarie utbildningssystemet och utbilda sig är det en jätteviktig uppgift. Men där har man väl inte lyckats särskilt väl hittills eftersom så pass stora volymer finns i garantierna.
När det gäller kommunerna har regeringen själv bidragit till att avlöva kommunernas intresse i arbetsmarknadspolitiken. Man tog bort arbetsförmedlingsnämnderna. Det togs väl inga våldsamma beslut i de sammanhangen, men under en period i mitt liv satt jag med i en sådan. Det hette någonting annat på den tiden som jag nu har glömt, men det var ett väldigt bra dialogforum på kommunbasis där man diskuterade hur det såg ut på arbetsmarknadspolitikens område. Man fick vanliga kommunpolitiker av differentierad politisk bakgrund och partitillhörighet att tillsammans med arbetsförmedlingen diskutera arbetslösheten från kommunens synpunkt och hur man skulle göra för att komma åt problemet. Det blev ett engagemang. Det är till stor del borta nu när enbart myndigheter ska prata. Lekmännen är helt borta från det. Jag tror att det var ett radikalt misstag att göra den ändringen.
När det sedan gäller sekretessfrågor och sådant kan man naturligtvis titta på det. Vi har tidigare i andra system lyckats med informationsutbyte, och det borde vi kunna klara mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen också om vi vill.
</anforandetext>
<intressent_id>0714307225418</intressent_id>
<rel_dok_id>GX10272</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>263752</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GX0988/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
